Malmö har 350 000 invånare. Mullsjö har 7 400. Ändå lyder de under samma kommunala lagstiftning och förväntas ge likvärdig service till sina medborgare. Liberal Debatts Eric Luth har rest till Mullsjö för att ta reda på om det finns någon annan framtid än skattehöjningar.
Varje svensk kommun med självaktning har ett anrikt konditori med goda prinsessbakelser. I Mullsjö, strax nordväst om Jönköping, heter konditoriet Landhs, och här har man bakat bullar och bryggt kaffe sedan 1933. Från serveringen har man vacker utsikt över Mullsjön, den sjö som en gång gav staden dess namn.
När TT strax före pandemin listade Sveriges kommuner utifrån ekonomisk styrka hamnade Mullsjö i den absoluta botten, tillsammans med bland annat Hofors och Kramfors. För att hamna i den absoluta botten krävs en rejäl dos politisk inkompetens. Häromåret ville, i fallet Mullsjö, kommunrevisionen inte ge kommunstyrelsen ansvarsfrihet.
Politisk inkompetens allena kan dock inte förklara de krisande kommunekonomierna. Många svenska kommuner står inför stora strukturella problem: enligt SKR bland annat en minskande och åldrande befolkning, liksom många ny-anlända som inte längre försörjs av staten. Värst ute är avlägset belägna landsbygdskommuner, vilket bland annat Kramfors är ett exempel på.
Intäkterna sinar, men kraven på vad man ska göra kvarstår. Man skulle kunna beskriva det som att Kommunsverige sitter i skiten.
Den svenska kommunmodellen bygger på en inneboende motsättning. Lagen garanterar kommunerna självstyre, men kräver också en hög nivå av likvärdighet i välfärden. Kostnaderna skenar i landsbygdskommuner som Dorotea, medan storstäderna kan behålla en låg och attraktiv skattesats.
Eller för att citera Helsingborgs stad (2021): »Kommunernas skatteintäkter väntas inte öka tillräckligt mycket framöver för att kunna finansiera kommande kostnader. […] De demografiska förändringarna leder till att kostnaderna ökar mer än intäkterna för kommunerna. För att behålla en långsiktigt god ekonomi behövs effektiviseringar av verksamheter, bromsad kostnadsutveckling och eventuellt också höjd skatt.«
Effektivisering är dock i praktiken ofta en eufemism för försämring. Kostnadsutvecklingen tenderar dessutom snarare att tillta och den genomsnittliga kommunalskatten har redan höjts med 1,5 procentenhet sedan millennieskiftet. Intäkterna sinar, men kraven på vad man ska göra kvarstår. Man skulle kunna beskriva det som att Kommunsverige sitter i skiten.
Det finns förvisso flera olika möjliga lösningar som kan få kommunerna att ta sig ur den prekära situationen, såsom förstatliganden, kommunsammanslagningar eller fler generella eller riktade bidrag från staten. Alla dessa förslag sker dock på bekostnad av den lokala demokratin eller kommunernas frihet i det grundlagsstadgade kommunala självstyret, och sannolikt med ökad byråkrati och administration som följd.
Man kan såklart också fortsätta att höja skatten, men för att klara av de ökade behoven skulle skatten i genomsnitt behöva höjas med 15 öre per år, eller 3 kronor och 18 öre fram till 2040. I fallet Mullsjö är den totala kommunalskatten redan över 34 procent. Så vad ska man då göra i kommuner som Mullsjö, Hofors och Kramfors?
Antingen måste det kommunala självstyret inskränkas, eller så får man acceptera att olika kommuner kommer att behöva erbjuda olika nivå av service.
Det första man kan konstatera är att det inte finns något alexanderhugg som kan lösa kommunernas problem. I Kommunernas framtid (2019) föreslår forskarna Eva Mörk, Gissur Ó Erlingsson och Lovisa Persson dock flera reformer som skulle bana vägen för en större kommunal mångfald i Sverige, utan att hota kärnan i välfärdsuppdraget. Kommuner bör kunna ta in fler avgifter, bland annat höjda fastighetsskatter, miljöskatter och avgifter för förskola och äldreomsorg. Väl avgränsade uppgifter bör kunna lyfta bort från kommuner med bristande kapacitet. På så vis kan man minska utgifterna i de krisande ekonomierna, utan att tvinga fram kommunsammanslagningar. Skolan, menar forskarna, skulle exempelvis kunna drivas i skolregioner eller av grannkommunen. Redan i dag kan kommuner slippa undan ett eget gymnasium, genom samverkansavtal med andra kommuner. Mullsjös ungdomar får exempelvis gå gymnasiet i Jönköping.
Utvecklingen bör, enligt forskarna, gå i riktning mot olika typer av kommuner. Lite som den uppdelning mellan landskommuner, städer och köpingar som Sverige en gång i tiden hade.
Det finns två vägar framåt tänker jag när dörren till Landhs konditori i Mullsjö slår igen bakom mig: Antingen måste det kommunala självstyret inskränkas, eller så får man acceptera att olika kommuner kommer att behöva erbjuda olika nivå av service.