Det är krig i Europa. Sverige behöver vara en förebild för resten av världen och utforma konkreta alternativ för mottagandet av de som nu flyr, inte minst genom att involvera civilsamhället och se individen bortom flyktingskapet.
Det är krig i Ukraina, ett land mitt i Europa. Ögonblicksbilderna av bilköer, fulla gränsövergångar och människor med resväskor i rörelse visar krigets direkta konsekvens. Folk flyr undan direkt förstörelse och en osäker framtid. Hur EU agerar nu kommer att få genklang i decennier. Förslaget från EU-kommissionen om att aktivera möjligheten att stanna i EU under en längre tid och även arbeta, är lovande.
EU har direkt gräns mot Ukraina genom Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien. Där pågår arbetet med att ta hand om akuta behov som husrum, mat och läkarhjälp. På längre sikt krävs breda insatser i hela unionen för att begränsa krigets skadeverkningar. Hur mottagandet organiseras kommer prägla enskildas psykiska och fysiska hälsa under återstoden av deras liv. I förlängningen, förutsättningarna för samhällen både utanför och i efterkrigets Ukraina.
Alltför ofta behandlas människor som är i behov av hjälp för att de tvingats fly som passiva mottagare av generella insatser. Människor på flykt behöver hjälp att fortsätta livet, men är inte identiska kopior av varken varandra eller tidigare personer på flykt.
I närtid behöver inblandade aktörer bekämpa tendensen att reducera personer till migranter, asylsökande och flyktingar. Alltför ofta behandlas människor som är i behov av hjälp för att de tvingats fly som passiva mottagare av generella insatser. Människor på flykt behöver hjälp att fortsätta livet, men är inte identiska kopior av varken varandra eller tidigare personer på flykt. Några kommer vilja stanna nära Ukraina, andra åka till bekanta platser eller människor runtom i Europa. Några kommer vilja återvända så fort det är möjligt, andra kommer vilja rota sig på en ny plats. Några har barn. Andra är barn.
Det storskaliga flyktingmottagandet riskerar att bli en enda stor koloss av “one size fits all”-insatser. I stället bör nyanser prägla hur varje person från Ukraina tas emot av EU:s medlemmar. Det måste finnas alternativ på kort och lång sikt och för varierande personliga omständigheter.
Involvera civilsamhälle, kommuner och alla professioner som har en dokumenterad nyckelroll för att läka, välkomna och skapa förtroende – lärare, psykologer, diasporagrupper, idrottsrörelsen.
För Sveriges del hoppas jag att diskussionen om hur personer från krigets Ukraina kan präglas av respekt för den enskilda individen och tanken om europeisk solidaritet. Konkret behöver Magdalena Andersson sluta att självgott moralisera över hur andra länder agerade 2015, och i stället vara en förebild.
En sådan förebild använder Sveriges tidigare erfarenheter som mottagarland för att utforma konkreta alternativ för mottagandet, i stället för att plocka politiska poänger. Involvera civilsamhälle, kommuner och alla professioner som har en dokumenterad nyckelroll för att läka, välkomna och skapa förtroende – lärare, psykologer, diasporagrupper, idrottsrörelsen.
En förebild agerar också för ett nyanserat förhållningssätt på den europeiska nivån. Samtidigt som kriget pausar all normalitet, fortsätter de som lämnar krigshärden att leva. Det är Europas och Sveriges, din och min, uppgift att underlätta och uppmuntra just det.
Karin H. Zelano