Kromade äppelskruttar i Örebro, en ny rekorddyr simhall i Uppsala och mångmiljonsatsningar på skolappar. Listan kan göras lång över de projekt som kommuner spenderar pengar på för »sättas på kartan«. Samtidigt är förhållandena inom äldrevården på många håll under all kritik och flera kommuner har en fortsatt hög arbetslöshet.
Allt handlar om prioriteringar. Det är lätt att sitta som politiker eller tjänsteman i en lokal nämnd med utgångspunkten att nämnden ska åstadkomma så mycket som möjligt inom ramen för den budget man tilldelats. Till viss del behöver man också göra det. Incitamenten är mycket små, eller obefintliga, att spara in och effektivisera verksamheten. Pengarna som är avsatta för förvaltningen kommer att bestå oavsett, så varför spara på resurserna?
Det ena problemet är alltså inbäddat i själva systemets utformning. Det andra problemet kvarstår oavsett systemets ramverk: det handlar om politikers tendens att vilja uppnå synliga resultat. Som kommunpolitiker behöver du under mandatperioden åstadkomma saker som gör märkbar skillnad för medborgare i vardagen. Helt enkelt för att bibehålla förtroende och därigenom din chans att bli omvald.
Om kommunalrådet kan få en förstasida i lokaltidningen, högtidligt poserande framför en gigantisk nyproducerad simhall ger det sken av handlingskraft. Det skapar en bild av att det händer saker i kommunen och resultatet av detta arbete finns att betrakta varje gång någon är på väg till jobbet eller promenerar till mataffären. Byggkranar, affischer, kampanjer i sociala medier och invigningar ger sken av utveckling framåt – mot idealet om en kommun i tillväxt.
Verkligheten är dock inte alltid lika glamorös. Bortom satsningar och byggprojekt finns en verklighet där en eftersatt äldrevård, misslyckad skola och fortsatt bidragsberoende gör livet märkbart sämre för många invånare. Därmed utgör denna politiska nonchalans med satsningar på dyra skrytprojekt en direkt motsättning gentemot alla dem i behov av välfärd. Dessa personer kommer varken att få en mer human äldreomsorg eller bättre skola av att den lokala simhallen fått en 10 meter längre bassäng.
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, sade socialdemokraten Gustav Möller. Denna gamla maxim borde upphöjas till allmän norm, som en påminnelse till lokala nämnder innan de slentrianmässigt klubbar igenom en utbyggnad av den redan nybyggda simhallen. Om kommunen inte redan finns på kartan så talar lite för att en självlysande rutschkana kommer att göra jobbet. Det skulle däremot en bra skola och en fungerande hemtjänst kunna göra. Även om de genererar lite färre flashiga pressklipp.