Skip to content
Foto: Unsplash
Foto: Unsplash
Debatt | Psykisk ohälsa

Inte en enda Stockholmsunge ska begå självmord

De flesta minns besöken hos skolsköterskan. Vikt och längd kontrollerades, syn och hörsel testades. Någon fick höra att hon måste tänka på hållningen, en annan att han borde söka vård för sin huvudvärk. Men att en av klasskamraterna inte ville leva längre var det ingen som såg. Det ingick inte i frågeformuläret.

Varje dag går tusentals unga runt med ångest och oro. Enligt Folkhälsomyndigheten lider nästan hälften av Sveriges 15-åringar av symtom på stress och psykisk ohälsa.

För en del utvecklas symtomen till allvarlig sjukdom. De senaste 20 åren har självmorden bland unga ökat med i genomsnitt 1 procent per år och i Stockholms län tog två personer under 25 år livet av sig per månad under 2020. För att förhindra att fler hamnar i den situationen är det hög tid att Stockholm inför psykiska hälsokontroller i skolorna.

Ungas psykiska ohälsa är en oerhört viktig jämlikhetsfråga. I rapporten Ojämlikhet i psykisk hälsa i Sverige konstaterar Folkhälsomyndigheten att unga i socioekonomiskt utsatta hushåll löper betydligt högre risk att drabbas av psykiska besvär. Även icke-heterosexuella, barn till ensamstående föräldrar och personer med funktionsnedsättning är särskilt utsatta och ojämlikheten kan observeras redan i förskoleåldern.

Ohälsan får dessutom allvarliga konsekvenser under hela livet. Personer som lever med psykisk ohälsa har både sämre livskvalitet, ökad risk för att hamna i arbetslöshet och högre dödlighet än resten av befolkningen. Att vi inte lyckats minska den psykiska ohälsan bland unga är ett svek som riskerar att cementera utanförskapet i redan utsatta grupper.

Skolan är också en viktig pusselbit för att den psykiska ohälsan ska upptäckas tidigt. Symtom i unga år innebär en tydligt ökad risk för psykisk sjukdom senare i livet. Men alla barn har inte verktyg för att beskriva vad de känner eller en hemmiljö där problemen uppmärksammas. Psykiska hälsokontroller vore ett sätt att se till att fler elever får rätt hjälp i tid. Dessutom skulle kontrollerna kunna avlasta en redan ansträngd lärarkår som i dag ofta får ta ansvar för att hjälpa elever som mår dåligt.

Vissa barn har bättre förutsättningar än andra. Det kan vi aldrig komma ifrån. Vad vi däremot kan göra är att utforma välfärdssystem som ser till att startpunkten spelar så liten roll som möjligt för var man hamnar i slutändan. Vi kan ge varje unge en chans. Och en skola som tar ansvar för elevernas psykiska hälsa vore ett stort steg i den riktningen.