Det var en ödmjuk Nyamko Sabuni som äntrade scenen på Linköping Konsert & Kongress under fredagsförmiddagen. Spridda applåder välkomnade partiledaren, men knappast något öronbedövande jubel. Trots att linjen i regeringsfrågan avgjordes av partirådet i våras uppmanade Sabuni till borgfred inför valrörelsen. “Jag ber om ett tydligt mandat”, vädjade hon till ombuden. Ro för att diskutera den sakpolitik som behövs för att lyfta partiet över riksdagsspärren nästa år.
Inför landsmötet har det blivit allt tydligare: Sabuni har mjuknat i sin hantering av det interna motståndet mot partiets högersväng. Kritikernas arbete har gett resultat – från “inga röda linjer” lovar Sabuni nu att resa sig “från förhandlingsbordet” om liberala värden utmanas. ”Vi släpper inte fram en regering där SD ingår”, meddelade hon under torsdagen på DN Debatt. Och i punkt efter punkt bemötte hon i sitt inledningstal de krav som Liberala Ungdomsförbundet (LUF) i somras ställde på partiledningen för att stödja Liberalerna i valrörelsen 2022.
Resulterar landsmötet i en tydlig markering av gränserna för ett eventuellt samarbete med SD vore det förstås positivt i sig. Men det skulle också ge Liberalerna möjlighet att profilera sig som ett tydligt liberalt alternativ i den mörkblåbruna röra som numera utgör ”borgerligheten”. Många högerväljare känner sig fortfarande hemlösa i det nya politiska landskapet, där M:s och KD:s vurmande för SD inte verkar ha någon slutpunkt. De borgerliga väljare som ser det som otänkbart att rösta på ett regeringsunderlag där S ingår men samtidigt hade önskat sig en svalare hantering av SD har ingenstans att gå. Här skulle L kunna spela en viktig roll som högerns anständighetsankare.
Hellre det än dörrmatta.