Idéutveckling

Valfriheten har inget värde för barn i dåliga skolor

Text: Robert Wenglén

Moderat kommunalråd – och stark motståndare till valfrihetsreformen. Med nuvarande system är det omöjligt för kommunpolitiker att garantera att alla grundskolor håller tillräckligt god kvalitet, menar Robert Wenglén (M), kommunstyrelsens ordförande i moderatfästet Lomma.

 

Robert Wenglén är kommunstyrelsens ordförande i Lomma kommun.

 

Som kommunpolitiker har jag ett stort ansvar för alla barn i kommunen. En central värdering för mig är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Detta bärande tema i den klassiska liberalismen från tiderna runt den franska revolutionen, kan kanske enklast beskrivas i termer av att alla ska stå lika inför lagen, oberoende av exempelvis börd och socioekonomiska förutsättningar. Denna tanke finns även i etablerade politiska ställningstaganden i Sverige; vård efter behov och en likvärdig skola.

Denna klassiska liberala värdering kan inte, menar jag, bara gälla i det enskilda klassrummet eller på den enskilda grundskolan. Den måste genomsyra grundskolorna som helhet i kommunen. En kommunpolitiker bör således säkerställa att man har rådighet över att alla skolor i kommunen håller hög kvalitet. Jag som kommunstyrelsens ordförande kan aldrig abdikera från detta ansvar. Vem ska då stå på det enskilda barnets eller för den delen de lokala medborgarnas sida?

Tyvärr har valfrihetsreformen i grundskolan i första hand fått illiberala konsekvenser, där den enes möjligheter går ut över den andres rättig-
heter och skyldigheter. Valfriheten har inte något värde om fyra av fem grundskolor är dåliga. Om den bra skolan är en friskola har valfriheten bara ett värde för de barn vars föräldrar har varit förutseende och tidigt ställt dem i kö. Valfrihet är i dagsläget med andra ord ett tämligen tomt löfte till många barn, om än förförande.

Självklart ska alla elever, precis som i Lomma, fortsatt kunna söka till vilken skola som helst, men urvalet behöver förändras och jag förordar närhetsprincipen, medveten om dess baksidor.

Som moderat bär jag också på konservativa värderingar. För konservatismen, som växte fram i svallvågorna av den franska revolutionen, har en skepticism i relation till en ohämmad marknadsliberalism varit central. Det finns, enligt konservatismen, områden där marknaden inte bör breda ut sig. Man är så att säga varken socialist eller dogmatiskt marknadsliberal. Skolan är ett sådant område.

Här är pengar ett medel och inte ett mål, till skillnad från vad exempelvis aktiebolagslagen föreskriver. Därav bör skolor inte drivas av aktiebolag. Överlag är kritiken mot dagens skolsystem omfattande från forskare, OECD, en rad offentliga utredningar med sakkunniga experter, samt skolledare och lärare. Detta kan inget parti bortse från om man vill göra anspråk på att basera sin politik på kunskap.

Som moderat är jag också mycket mån om god ekonomisk hushållning. Kostnaden per elev hänger starkt samman med att alla skolor i kommunen är optimalt dimensionerade. Att det finns halvfulla skolor, inte sällan i kombination med att en enskild rektor ser ekonomiska fördelar med att ta in några elever extra, är förödande för den sammantagna kvaliteten och den genomsnittliga kostnaden per elev. Endast en sammanhållen, lokal ekonomisk styrning, med mandat att bestämma elevantal på den enskilda skolan, samt att tillskapa eller lägga ned skolor, kan på bästa sätt hantera svängningar i det totala elevantalet i kommunen. Detta ansvar vill jag inte heller abdikera från.

Jag ser alltså akuta behov av att se över skolsystemet för den obligatoriska grundskolan. Det kommunala självstyret måste värnas, för medborgarnas skull. Förslagsvis bör kommuner ha rätt att köpa platser av friskolor, likt inom äldreomsorgen, och därmed ha inflytande över antalet platser för att hantera det övergripande kapacitetsansvaret. Kommunen bör också ha fullt mandat att kräva vite eller lämna avtalet med en friskola om man inte är nöjd med det man betalar för.

Ovanstående räcker dock inte på långa vägar för att skapa en bra skola för alla elever. Lärarna behöver bli fler och bättre. Vidare behöver
professionsutvecklingen tas på stort allvar. I Lomma arbetar vi sedan några år med en systematiserad professionsutveckling, något som borde vara ett krav som ställs på alla huvudmän – och följas upp av Skolinspektionen.

Sist men inte minst. En populär metafor är att politik ligger nedströms från kultur. Med stöd i forskningen borde det även bli populärt att tala om att lag och ordning ligger nedströms från skola.

Robert Wenglén är kommunstyrelsens ordförande i Lomma kommun.

robert.wenglen@lomma.se

Fler artiklar av Robert Wenglén

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr