Moderaterna brukade vara ett parti som stora delar av väljarkåren avskydde. I dag når man ut till väljargrupper långt bortom klichén om den äldre företagaren i Danderyd som kör Mercedes. Fredrik Reinfeldts ansträngningar för att bredda partiet lever fortfarande vidare, skriver Svend Dahl.
Danderyd och Vellinge har länge varit två av Moderaternas starkaste fästen. I senaste riksdagsvalet röstade 41,7 procent av väljarna i Danderyd på Moderaterna. I Vellinge, söder om Malmö, var motsvarande siffra 39,6 procent.
Även på distriktsnivå sticker dessa ekonomiskt välmående villaförorter ut. Partiets två starkaste riksdagsresultat på distriktsnivå uppnåddes 2018 i Södra Djursholm med 56,3 procent respektive Ljunghusen Västra med 54,9 procent av rösterna.
Detta har utan tvivel bidragit till bilden av den typiske M-väljaren som en äldre man med mycket hög inkomst bosatt i något av landets dyraste villaområden. Det har, som alla som någon gång drivit kampanj för Moderaterna lär kunna intyga, bidragit till att många väljare uppfattat att M »inte är något för dem«.
Stora partier, som Moderaterna, består av koalitioner av väljargrupper. Enkelt sammanfattat skulle man kunna beskriva den historiska M-koalitionen som en kombination av äldre, välbeställda väljare och yngre väljare som studerar på universitetet eller precis börjat arbeta men som ännu inte hunnit bilda familj – M har under lång tid varit starka bland förstagångsväljare. Den moderata väljarkoalitionen har emellertid successivt förändrats sedan början av 00-talet.
För att förstå Moderaterna som parti leder det därför fel att titta på Danderyds och Vellinges stabila ställning som partiets starkaste fästen. Betydligt mer intressant är att partiet i dag når valresultat som närmast ligger i nivå med Danderyds och Vellinges på platser i landet som har helt andra socioekonomiska förutsättningar.
Denna förändring sammanfattas på ett effektivt sätt i partiets valutvärdering efter valet 2018. Man konstaterar där att Moderaterna framför allt gått fram utanför storstäderna, inte minst i Skåne och Västsverige. I kommuner som Essunga, Grästorp och Mariestad i Västra Götaland samt Östra Göinge och Höganäs i Skåne når partiet i dag kommunala resultat närmare eller över 40 procent. Samtidigt har partiet behållit sin starka ställning i storstädernas kranskommuner. För att förstå denna förändring är det värt att ta fasta på tre faktorer.
För det första uppfattas Moderaterna i dag som ett attraktivt parti för betydligt bredare väljargrupper än tidigare. En illustration till detta återfinns i en rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, där statsvetaren Erik Vestin undersökt hur mycket väljarna sympatiserar med de olika partierna. Den över tid viktigaste förändringen som Vestin noterar är hur sympatierna för Moderaterna har förändrats.
I slutet av 1980-talet var M ett parti vars sympatikapital påminde om Vänsterpartiets – man var kort sagt ett parti som en betydande del av väljarkåren avskydde. Inte minst lär just Danderyds- och Vellingestämpeln ha bidragit till dessa antipatier. Successivt har andelen väljare som avskyr Moderaterna minskat och man är i dag ett ganska omtyckt parti.
Bakom detta finns förstås förändringar av Moderaterna sett till företrädare och tilltal, men minst lika viktigt lär vara de långsiktiga värderingsförändringarna i borgerlig riktning som ägt rum. Svenskar är i dag betydligt mer positivt inställda till företagande, låga skatter och valfrihet än för några decennier sedan.
För det andra är Moderaterna i dag ett betydligt starkare parti i breda tjänstemannagrupper i familjebildande ålder. Genombrottet bland dessa väljare, som tidigare i betydande utsträckning lockats av S som garanten för välfärdsstaten, kom under Reinfeldtåren och var sannolikt den viktigaste faktorn bakom valframgångarna 2006 och 2010. I betydande utsträckning har framgångarna i denna väljargrupp visat sig permanenta både i storstädernas kranskommuner och i större och mindre städer runt om i landet. Det innebär också att väljare i mindre utsträckning än tidigare överger M när det har blivit dags att bilda familj.
För det tredje har migrationsfrågan och Sverigedemokraternas framväxt brutit upp gamla partilojaliteter. För Moderaternas del har det inneburit både en försvagad position i storstäderna – där motståndet mot SD är en viktig politisk fråga för stora väljargrupper – och ett tapp av äldre män till SD. Men det har också öppnat för flöden från Socialdemokraterna till Moderaterna.
Under Reinfeldtåren talades det inte minst om hur arbetarväljare gick från S till M. Detta är dock en väljargrupp som i stor utsträckning vandrat vidare till SD. Samtidigt ser vi på kommunal nivå en betydande röstsplittring där tidigare S-väljare som röstar på SD till riksdagen i dag lägger sin röst på M i kommunen.
Dessa förändringar innebär att dagens moderata väljarkoalition i större utsträckning än tidigare är en koalition av yngre och medelålders väljare. Företagaren i 60-årsåldern i Danderyd som kör Mercedes S-klass har lämnat plats för IT-konsulten i 40-årsåldern i Järfälla som kör Volvo V90.
När opinionsinstitutet Novus tidigare i år tecknade en profil av M-väljaren kunde man mycket riktigt se att Moderaterna i dag är relativt sett starkare bland yngre och medelålders väljare, och relativt sett svagare bland äldre. Samtidigt är M svagare bland kvinnor än bland män, vilket delvis förklaras av ett starkt stöd bland yngre män och ett motsvarande lågt stöd bland yngre kvinnor. Andra undersökningar, som exempelvis SCB:s senaste partisympatimätning, visar dock att könsgapet minskat kraftigt.
I Novusundersökningen framkommer också att M-väljarna anser att frågorna om lag och ordning, landets ekonomi, skatter och företagande är avsevärt viktigare jämfört med väljarna i allmänhet. Frågornas inbördes prioriteringsordning förändras förstås över tid, men i kombinationen av plånboksfrågorna och rättspolitiken finns en sakpolitisk kärna bland M-väljarna som varit mer eller mindre konstant över tid.
I debatten har det stundtals hetat att Moderaterna slarvat bort arvet efter Fredrik Reinfeldt. Det är en analys som oftast bortser från de helt andra parlamentariska förutsättningar som råder i dag jämfört med när de fyra dåvarande allianspartierna tillsammans kunde samla en majoritet bakom sig. Men framför allt bortser den från det bestående arvet efter Fredrik Reinfeldt: ett bredare och folkligare Moderaterna.
Svend Dahl