Debatt

Jag sökte mig till M för värderingar om ansvar, arbetslinje och personlig frihet

Text: Oliver Rosengren

Finanspolitiska ramverk och utrikespolitik i all ära, men det som påverkar medborgarnas frihet mest bestäms inte i riksdagen utan i Sveriges 290 kommunhus. Så hur borde en moderat kommunpolitik se ut? Växjös kommunalråd Oliver Rosengren (M) har svaret.

 

Oliver Rosengren utsågs nyligen till Sveriges mäktigaste politiker under 30 av Expressen.

 

Jag sökte mig till Moderaterna för värderingarna om ansvar, arbetslinje och personlig frihet. Det är vår uppgift oavsett uppdrag. I mitt uppdrag som kommunalråd och ordförande för nämnden för arbete och välfärd i Växjö har jag gjort verklighet av värderingarna på tre sätt:

1. Varsamhet med skattebetalarnas pengar

I den ekonomiska politiken gäller det att bygga en kultur i kommunen där den som vänder varje krona flest gånger är den skickligaste. Nämndordföranden får inte falla till föga, och bli företrädare för sina verksamheter. Tvärtom ska de hålla hårt i uppgiften som medborgarnas företrädare i verksamheten. Kom ihåg: avveckling är också utveckling.

Inget borde glädja en moderat nämndordförande som att kunna krympa sin budget, eller åtminstone klara kostnader från en växande befolkning med egna effektiviseringar.

Diskussionen om en nämndbudget handlar ofta om hur pengarna som kommer till eller dras ifrån ska hanteras. En omsorgsnämnd får 25 miljoner kronor mer i budget och allt fokus hamnar på tillskottet, men nämnden har en budget på över en miljard kronor. I min nämnd antog vi planen Balans-22, som handlade om att på tre år spara motsvarande en tiondel av hela budgetramen för att kunna finansiera växande behov utan mer pengar från skattebetalarna.

Vägen till mer ekonomisk frihet – sänkt skatt – är att alla hjälps åt att effektivisera och vara självkritiska till kostnader eller verksamheter.

2. En offensiv lokal arbetslinje: Växjölöftet

Socialtjänstlagen lämnar stor frihet till kommunpolitiken och utanförskapet kan pressas tillbaka om den lokala jobbpolitiken utgår ifrån:

Arbetslinje för alla. Ställ krav på att alla som tar emot bidrag ska delta i praktik, utbildning, svenskundervisning eller andra insatser på heltid som motprestation. Gör försörjningsstödet så restriktivt som möjligt.

Arbetsmarknad för alla. Fokusera på arbetsgivarnas behov. Samarbeta med relevanta aktörer för att matcha arbetslösa till jobb.

Arbetskraft för alla. Rensa bort ineffektiva insatser. Reformera jobbåtgärder, SFI och vuxenutbildning så att utförare får konkurrera mot varandra och får ersättning utifrån hur många som får arbete.

Försörjningsstödets utformning gör tyvärr att det inte lönar sig att arbeta under den behovsnivå som är beräknad för hushållet. Bidragsberoendet förlängs och fördjupas dessutom ofta av till synes vällovliga lokala regler som undantar vissa inkomster eller ger vissa generella tillägg. Det är därför av avgörande betydelse att som kommun koppla greppet om bidragssystemet med politiskt beslutade riktlinjer. Principen som styr bör vara »så lite som möjligt, så sällan som möjligt, till så få som möjligt«.

Varje krona som betalas ut i ekonomiskt bistånd skjuter egen försörjning en krona längre bort.

3. Minskad byråkrati och tillåtande tillämpning

Du behöver be kommunen om lov för många olika saker. Dessutom betala höga avgifter för det. För att inte tala om avgifterna för att kommunen sedan ska kontrollera om du följer tillståndet. När jag ansvarade för alkoholpolitiken i Växjö var principen att »där lagstiftningen lämnar utrymme för tolkning, väljer vi en tillåtande tillämpning« – inversen av principen för ekonomiskt bistånd.

Det konkretiseras exempelvis av att om en företagare som söker tillstånd kan visa att något är tillåtet och möjligt i en annan kommun, så ska det vara det i Växjö också. Eller att alkoholhandläggarna får bevilja en ansökan utan att fråga nämnden, men inte avslå. Eftersom utgångspunkten är fritt företagande är det rimligt att endast nämnden får neka någon att göra som den vill med sitt eget företag.

Länsstyrelsen var mycket upprörd över att Växjö blev Sveriges mest alkoholliberala kommun, men vem bryr sig?

Moderat kommunpolitik skiljer sig helt enkelt inte från annan moderat politik. Det handlar om att ha respekt för hårt arbetande människors pengar, göra att det lönar sig att vara hårt arbetande och se till att den som är hårt arbetande får vara ifred.

Oliver Rosengren är kommunalråd i Växjö.

@OliverRosengren

Oliver.Rosengren@vaxjo.se

Fler artiklar av Oliver Rosengren

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr