Det hävdas ibland att det politiska samtalet är alldeles för inriktat på sakfrågor och att visioner och värderingar saknas. Jag skulle vilja hävda motsatsen. Den politiska debatten är i hög grad normstyrd, vilket vi inte minst såg under valet 2018.
Moderaternas berättelse handlade då om rättigheter, skyldigheter och möjligheter. En paroll som vittnar om ett starkt villkorat samhällskontrakt. Socialdemokraterna pratade om trygghet genom bättre pensioner, sjukvård och skola för alla. Det än mer vänsterlutande V gjorde konflikten ännu tydligare: ”Ett Sverige för alla, inte bara för de rikaste” stod det på partiets valaffischer. Kampanjbudskapen blottar två fundamentalt olika sätt att se på samhället.
I valrörelsen 2018 var både Liberalernas och Centerpartiets viktigaste fråga att motverka sverigedemokratiskt inflytande, eftersom man ansåg sig ha en vitt skild syn på vilket samhälle vi bör sträva efter att skapa. Liberalernas valaffischer fick kritik för sin otydlighet men budskapet, ”Närma eller fjärma”, bör förstås i det här ljuset. Centerns valfilm, med slagordet ”Framåt”, innehåller samma normativa ställningstagande. Både L och C var emot det främlingsfientliga och populistiska Sverigedemokraterna och ville se ett land öppet mot omvärlden.
Dessa värderingar ligger såklart till grund för var partier landar i olika sakfrågor. 2018 var migrationsfrågan, sjukvården och skolan viktiga valfrågor. I debatter om flyktingmottagande och integration försvarade C och L ett öppet samhälle medan SD ville sätta svenskar först. Diskussionen om sjukvården och skolan kom i hög grad att handla om vinster i välfärden och vänstern mot högern stod mot varandra i en värderingsgrundad polemik.
Välgrundade policyförslag är en förutsättning för att genomföra all politik i praktiken. Samtidigt ska man inte behöva vara doktor i nationalekonomi, läsa en statsbudget eller ha en insidesrapport från Skolverket för att ta ställning till vilket parti man tycker bör leda utformningen av välfärden eller skolsystemet. Visst är det bra med informerade väljare men eftersom partier i regel grundar sin sakpolitik på de värderingar som fört partimedlemmarna samman kanske intuitionen räcker gott nog den med.
Vad tycker jag är viktigast: att Sverige är ett homogent land eller att vi tar emot den som flyr? Att den som driver en skola ska få göra vinst eller att varenda skattekrona ska gå till avsedd verksamhet? På de flesta politiska frågor kan man lägga otaliga lager av ”men… fast om man bara… en följdeffekt skulle bli… men då händer också det här…”. Frågan är dock om den väljare som lusläser vartenda valmanifest och varenda undersökning i slutändan blir så mycket klokare av det. Tack vare politikens normativa grund kan de flesta väljare hitta rätt.
Elias Collin är statsvetarstudent, sitter i Liberal Debatts På Djupet-redaktion och är verksam som forskningsassistent på Ratio – Näringslivets forskningsinstitut
@EliasCollin
elias.collin@liberaldebatt.se