Tema

Reglering av internet riskerar att göra mer skada än nytta

Text: Naod Habtemichael

Naod Habtemichael. Foto: Hamid Ershad

 

Politiker och akademiker har börjat anta en allt mer kritisk hållning till techjättarnas starka positioner på den digitala marknaden. Men nätbolagens affärsstrategier är inte bara negativa, de skapar också starka incitament till innovation. Att gå in med allt för hårt reglerande lagstiftning riskerar att göra mer skada än nytta för konkurrenssituationen på internet, menar Liberal Debatts Naod Habtemichael. 

Alltsedan vår mjuka nedstängning blev ett faktum gick omställningen till traditionella telefonavstämningar och den då okända Zoom-appen förhållandevis smidigt. Men medan vi numera tillbringar mer tid på sociala medier och digitala plattformar, har debatten om tilltänkta regleringar av de digitala jättarna blivit nedprioriterad.

Diskussionerna går visserligen inte på högvarv, men likväl rör det på sig på området. Särskilt efter att Margrethe Vestager, EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor, presenterade förslag på ny lagstiftning så sent som i december 2020. Initiativen är tänkta att rusta EU-kommissionen med en större verktygslåda för att främja konkurrens och minska missbruk av dominerande ställningar på den digitala marknaden. Bakgrunden är att de traditionella processerna för konkurrenslagstiftning inte tycks ha hängt med i vår mer snabbfotade digitala era.

Konkurrensutredningar tar ofta lång tid att genomföra eftersom det rör sig om såväl grundliga utredningar som utdragna dialoger med tilltalade företag. I ljuset av det vill kommissionär Vestager fastslå vilka regler som gäller på spelplanen avseende användarnas integritet, maktkoncentrationen bland företagen samt eventuella uppköp av mindre startup-bolag.

Lagförslagen väntas vara på plats först om ett par år, efter sedvanlig behandling av rådet och EU-parlamentet. Om kommissionens utkast står sig kommer företagen att få kännbara konsekvenser vid eventuella övertramp. Om de inte följer reglerna förväntas de nämligen betala böter som uppgår till så mycket som tio procent av deras globala omsättning.

Trots att syftet med regleringarna är att bekämpa osunda metoder bland jättarna, kan man ifrågasätta valet av att uteslutande rikta regleringarna mot de största aktörerna. Förslagen pekar visserligen inte ut specifika företag som eventuellt skulle omfattas, däremot listas ett antal kriterier om vilka som berörs. I praktiken handlar det om techjättarna Google, Apple, Facebook, Amazon och Microsoft. 

GAFAM, akronymen som preciserar de ovan nämnda techjättarna, har länge dragits med illasinnade rykten. I många fall har kritiken varit berättigad och haft bäring på deras bristfällande hantering av personuppgifter. I andra fall har det handlat om deras uppköp av mindre uppstickarbolag som ansetts utgöra ett problem ur ett konkurrensperspektiv. Förutom att techjättarna har ekonomiska resurser att förvärva en stor del av potentiella konkurrenter, har uppköpen på den digitala marknaden även lett till att marknadsandelar bland företag som aktivt förvärvar start-up bolag ökar betydligt snabbare än på andra marknader. 

När till exempel Facebook köpte Instagram ledde det till att Facebook fick ett rejält övertag över sina konkurrenter eftersom datan om Instagram-användarna ledde till en större precision för företagets annonsköpare. Detta ledde naturligtvis till en större efterfrågan från annonsörer hos båda företagen. En berättigad fråga är därför om den offensiva förvärvsstrategin kännetecknas av ett gott innovationsklimat och en sund konkurrens?

Intuitivt kan man tycka att det utgör ett problem. Men enligt en forskningsartikel av Joakim Wernberg, verksam vid Entreprenörskapsforum, tycks många bortse från de starka ekonomiska incitament som råder för innovatörer. I och med att de digitala jättarnas strategi är allmänt vedertagen, tycks det ha skapats en ny marknad för serieentreprenörer som drivs av att utveckla innovationer i syfte att sälja sitt företag och gå vidare till att hitta nya innovationsutmaningar.

Politiken bör dock vara skeptisk till att införa omfattande regleringar av digitala marknader i ett svep. Främst på grund av att de faktiska utfallen vid tekniska regleringar har en benägenhet att misslyckas med att uppnå sina avsedda syften, och i värsta fall till och med motverka dem. 

Det finns dessutom mycket som talar för att mindre techbolag kommer att trappa upp sina osunda metoder i syfte att få ett försprång med lika skadliga, om än begränsade, konsekvenser på marknaden. Som välfärdsforskaren Andreas Bergh även är inne på i en kolumn på DN:s ledarsida (8/3), innebär en marknadsreglering att företag som är verksamma på den specifika marknaden får incitament att påverka politiken. Därför ringer det en varningsklocka när Facebook välkomnar de hårda tagen från EU-kommissionen.

De hårda tagen mot techjättarna syns på fler platser än i Bryssel. Efter att företagsledare som Mark Zuckerberg och Jeff Bezos förhördes av USA:s kongress tycks opinionen för att ta i med hårdhandskarna ha stärkts även bland ledande akademiker som tidigare haft en mer neutral inställning till konkurrenssituationen. 

Synen på konkurrens skiljer sig dessutom åt på andra sidan Atlanten. Lite hårdraget har man historiskt sett, såväl inom EU:s institutioner som i medlemsländerna, intagit en mer skeptisk roll i synen på marknadsdominans av ett enskilt företag. Mångfalden av olika aktörer har ansetts ha ett egenvärde. I USA har man i stället ansett att konsumentnyttan ska stå i fokus, och satt ner foten först när konsumenter riskerat att fara illa på grund av stagnerande konkurrens.

Eftersom techjättarnas verksamheter kan ha en negativ inverkan både på oss som individer och samhället i stort, vore det önskvärt med en djupgående debatt om frågor som berör deras framtid och hur man på bästa sätt bemöter de negativa konsekvenserna. Och precis som Konkurrensverkets chefsekonom Arvid Fredenberg skriver i detta nummer av Liberal Debatt, är det viktigt att säkerställa att såväl politiken som juridiken har rätt verktyg för att förhindra en negativ spiral som i slutändan leder till skada för samtliga användare. Men det innebär inte nödvändigtvis att Vestagers förslag är rätt väg att gå. Med risk att jag ser tillbaka på den här texten om ett par år och konstaterar att jag var naiv, vågar jag trots det hävda att kommissionens förslag riskerar att göra mer skada än nytta för konkurrenssituationen bland techjättarna.

Naod Habtemichael är fri liberal skribent och sitter i Liberal Debatts redaktion. 

naod.habtemichael@liberaldebatt.se

@nHabtemichael

Fler artiklar av Naod Habtemichael

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr