Internets utbredning aktualiserar eviga frågor om kollektivet kontra individen, statens roll i samhället och gränserna mellan det privata och det offentliga. Ändå är internet sällan föremål för resonemang grundade i den politiska teorin. Karin Zelano och Elias Collin lät Elsa Kugelberg, doktorand vid Oxford University och Mats Lundström, docent vid Uppsala Universitet, resonera kring vad teoretikerna Iris Marion Young och Friedrich A. Hayek skulle säga om internet.
Grundläggande politiska teorier används rätt sällan i sakpolitiska resonemang. Detta är kanske särskilt framträdande i sakfrågor som uppstått efter att de mest tongivande teorierna formulerades. För att se vad exempelvis John Rawls eller Robert Nozick tyckte om ekonomisk omfördelning, behöver man bara läsa innantill. Men när det gäller digitaliseringens påverkan på demokratin, behöver teorierna tolkas. Vi bad två politiska teoretiker att tolka två kända filosofer i grundläggande frågor som aktualiseras av internet. Elsa Kugelberg, doktorand i politisk teori vid Oxford, använder Iris Marion Youngs (1949-2006) teorier i såväl sin forskning som sina texter i DN. Mats Lundström, docent i politisk teori vid Uppsala Universitet, disputerade med avhandlingen Politikens moraliska rum: en studie i F.A. Hayeks politiska filosofi och är vår uttolkare av Friedrich von Hayek (1899-1992).
Första frågan gäller statens begränsade roll på internet, både vad gäller att sanktionera beteenden och att reglera själva kommunikationen. Hur skulle Young och Hayek säga att detta påverkar oss och våra relationer?
Elsa Kugelberg skriver följande utifrån Young: »Iris Marion Young intresserade sig för hur staten och andra aktörer kunde dominera människor, och därmed göra dem ofria. En persons frihet inskränks enligt den syn hon utvecklade inte bara när hon hindras från att göra något, på det sätt som en vägspärr utgör ett hinder för en bil, utan också när någon kan utöva makt över henne på ett sätt som hon inte kan påverka. Techbolag har samlat in enorma mängder data om snart hela världen, utan samtycke från medborgare, men ofta i samförstånd med berörda regeringar, vilket innebär att staten plötsligt utökat sin makt dramatiskt samtidigt som vi saknar inflytande över utvecklingen. Det är utifrån Youngs perspektiv oroväckande. Verklig frihet är när man har en meningsfull möjlighet att påverka de omständigheter som formar ens liv.
Ibland svarar techbolagen på kritiken att de inte använder datan till något tvivelaktigt. Efter Cambridge Analytica vet vi att det inte stämmer. Men även om det vore sant, spelar det utifrån ett Youngianskt perspektiv mindre roll – att företagen har möjligheten att förändra våra liv (genom att läcka våra hemligheter eller sälja våra kontonummer, till exempel) gör oss ofria, och innebär en maktobalans som nöter ner samhället. Applicerar man Youngs tänkande är det tydligt att problemet inte bara är att människor inte får vara med och påverka detta, utan också att de sociala plattformarna premierar vissa typer av innehåll och användare med viss hudfärg. Detta förstärker det demokratiska underskottet och de existerande orättvisorna. Felen beror på att systemen byggs av personer som är del av det samhälle som skapar och upprätthåller de sociala problemen, och som (oavsiktligen) för över sina fördomar om vems röst som räknas på algoritmerna.«
Vi ställer samma fråga till Mats Lundström. »Hayek är en motsägelsefull teoretiker. Som ekonom var han en utpräglad marknadsliberal, som »politiker« uppvisade han en blandning mellan konservatism och nyliberalism. Den konservative Hayek skulle säkert se på internet med viss skepsis, medan den nyliberale Hayek skulle vara mer positiv.
I liberala stater har staten en begränsad roll på internet men i länder som Kina och Ryssland har staten en stor roll. I den mån staten underlåter att kontrollera internet beror det mindre på att man saknar kapacitet att göra det och mer på att man tolererar internet (såvitt jag kan förstå).
I grunden tror jag att Hayek skulle vara positiv till internet av två skäl. Det underlättar det informationsutbyte som krävs för en effektiv marknad. Men denna positiva effekt förutsätter att den finns en prismekanism som avspeglar informerade konsumenters val av olika produkter. Kort sagt bidrar internethandel och informationsutbyte till en bättre fungerande marknad. Ett annat skäl är att internet möjliggör uppkomsten av privata valutor – vilket Hayek var positiv till. Förmodligen skulle den nyliberale Hayek välkomna fenomen som Bitcoin.
Internet möjliggör också uppkomsten av nya spontana ordningar på en mängd områden, alltifrån olika communities till torg för kommunikation och debatt. Enligt Hayeks evolutionära synsätt bör den frihet som internet innebär leda till mer frihet och därmed ökad preferenstillfredställelse. Frågan är hur Hayek skulle se på den desinformation och brottslighet som internet möjliggör. Beträffande brottslighet skulle han efterlysa lagstiftning och rättsstatliga åtgärder. Hur han skulle se på medveten desinformation är jag mer osäker på. Möjligen skulle han lita till marknadskrafterna – där dåliga källor väljs bort av konsumenter.«
Nästa fråga gäller internet som ett form av naturtillstånd, och huruvida det är av ondo eller godo för människor att ha tillgång till ett sådant. Tar internet fram det bästa eller det värsta i människor, och hur påverkas sociala strukturer och normer?
Både Elsa och Mats påpekar att internet är långtifrån oreglerat. Kugelberg skriver:
»När internet kom, innan det fanns tydliga normer för vad man fick göra eller säga där, fanns förhoppningar om att det skulle bli ett verktyg för personer som inte kunnat göra sina röster hörda tidigare. I dag är ju läget ett annat, för även om det är olika regler som gäller på till exempel Familjeliv och Twitter finns på båda ställena ett sanktionssystem där beteenden straffas eller belönas. I själva verket är det i många sammanhang mer tydligt vad som gäller på internet än i verkligheten. På sociala medier utgör likes, uppmuntrande kommentarer, dissar och drev en tydlig incitamentstruktur som ofta speglar verklighetens normer om vad och vem som är önskvärd och inte.
Young kritiserade John Rawls för att han fokuserade på staten som enda aktör i sin teori om rättvisa. Hon menade, precis som Robert Nozick och Karl Marx, att man inte bara kan titta på vad folk har och inte har just nu, utan också på de processer som skapar resursfördelning och människors förutsättningar att bestämma över sitt liv. Eftersom de processerna inte bara är statliga, måste vi bekymra oss även för frihetsinskränkningar med annan avsändare. I »Responsibility for Justice« underströk Young att de beslut vi tar i vardagen, tillsammans med de till synes obetydliga val alla andra gör, både skapar och inskränker våra och andras valmöjligheter. Det innebär att en transaktion mellan två personer kan vara helt oproblematisk, till och med rättvis, men ändå ge upphov till orättvisa och lidande i led längre bort. Till exempel anser de flesta att det är ok för en student att köpa en tröja på H&M. Tillsammans med miljarder liknande transaktioner upprätthåller köpet dock ekonomiska strukturer som kräver usla arbetsförhållanden och skapar miljöproblem. Den här ihopkopplingen via marknaden gör att vi blir effektiva och kan koordinera oss, men det innebär också att de problem som skapas är svåra att rå på för enskilda myndigheter, stater, företag eller individer. Med sin social connection model belyste Yong att vi har ett moraliskt ansvar gentemot dem som drabbas av de orättvisor vi tjänar på. Digitaliseringen innebär att vi i högre grad är ihopkopplade med människor vi aldrig kommer träffa, och kopplingen har dessutom blivit synligare och lättare att spåra. Det är enklare att beställa hem mängder av kläder som tillverkats i sweatshops, samtidigt kan arbetare också snabbt sprida information om sina dåliga arbetsförhållanden via sociala medier. Vi har ett ansvar för att deras liv blir bättre.«
Mats Lundström poängterar också att internet inte är oreglerat: »Både internationella konventioner och nationella rättsordningar innebär i varierande grad regleringar av internet. Och i den mån det saknas regler är frågan om detta beror på en oförmåga att reglera eller på en tolerans för det oreglerade. Möjligen kan man säga att internet i vissa avseenden är ett naturtillstånd. Om vi antar att det är det, skulle den evolutionäre Hayek hävda att detta naturtillstånd gradvis kommer att utvecklas till ett slags rättsordning.
Ett centralt begrepp i Hayeks teori om spontana ordningar är rules of just conduct. En spontan ordning är, per definition en ordning som innebär ett framåtskridande. Den bygger på rules of just conduct, det vill säga universella principer som möjliggör ökad frihet för alla. En liberal rättsordning kan betraktas som ett system av rules of just conduct som leder till ökad frihet och därmed ökad nytta i termer av preferenstillfredsställelse. Hayek skulle, i likhet med Hobbes, hävda att ett naturtillstånd utan rules of just conduct är till allas nackdel. Men i motsats till Hobbes (och i likhet med Hume), skulle Hayek lita på en evolutionär process när det gäller framväxten av en rättsordning. Men Hayek skulle också kunna hävda att de existerande staterna bör reglera internet, i stället för att vänta på att internet reglerar sig självt.
Internet tar fram både det bästa och det värsta hos oss. Vi interagerar ju på internet som samhällsvarelser som fostrats utanför internet; med våra dygder och laster. Frågan är om internet förbättrar våra goda sidor och försämrar våra onda sidor. Den evolutionäre Hayek skulle nog hävda att det förra kräver att internet underordnas ett normsystem som föreskriver rules of just conduct. Min gissning är att han skulle hävda att internet bör underordnas samma normer som en liberal stat. I en sådan stat kan människors identiteter utvecklas fritt i olika riktningar i enlighet med människors fria val. Kanske skulle han hävda att internet möjliggör en liberal globalisering som i sin tur skapar förutsättningar för nya spontana ordningar som ökar friheten och därmed preferenstillfredställelsen. Men min gissning är att han skulle hävda att ett oreglerat internet leder till ett naturtillstånd i Hobbes mening.«
Sist ber vi dem spekulera i vad internets gränslösa natur gör med våra identiteter som medborgare. Här pekar Elsa Kugelberg på hur internet möjliggör för grupper att organisera sig och kräva sin rätt, i Youngs anda.
»Inom ramen för vad Young kallade the politics of difference diskuterade Young hur människor för att skapa förändring kan behöva samlas kring en gemensam identitet, trots att mycket skiljer dem åt. Internet förenklar sådan organisering. Att det går att sprida filmer på till exempel polisvåld och öka medvetenheten om statens brott mot vissa grupper är också något som förbättrar förutsättningarna för rättvisa.
I Five faces of oppression beskriver Young våld och vetskapen om att man kan utsättas för våld, som en av fem former av förtryck. Man kan tänka sig att internet har potential att både förstärka och försvaga den typen av förtryck. Rörelser som Metoo och diskussionen kring mäns våld ökar medvetenheten, vilket är en förutsättning för motstånd. Men om de inte kombineras med reell politisk, social och juridisk förändring (och till exempel en stadsplanering som skapar trygghet i offentliga miljöer) kan de i stället leda till ökad rädsla och inskränkt frihet för kvinnor.«
Mats Lundström återkommer till det motsägelsefulla hos Hayek: »På ett allmänt plan är Hayek anhängare av konventioner som innebär att man följer rules of just conduct. I den mån en identitet som samhällsmedborgare är viktigt för detta, är han emot att denna identitet försvinner. Men internet kan också förstärka en identitet som världsmedborgare och möjliggöra liberal globalisering. I den mån internet leder till ett hobbesianskt naturtillstånd där människor blir rationella vilddjur skulle han dock motsätta sig internet.«
Både Young som Hayek skulle förmodligen se många fördelar med internet. Framför allt visar Elsa Kugelberg och Mats Lundström med uppfriskande tydlighet hur äldre teorier med fördel kan användas för att diskutera nyare frågor.
Karin Zelano »På djupet«-redaktör, fil. dr i statsvetenskap.
@Zelanskan
karin.zelano@liberaldebatt.se
Elias Collin är masterstudent i statskunskap vid Uppsala universitet och sitter i Liberal Debatts På Djupet-redaktion.
@EliasCollin
elias.collin@liberaldebatt.se