Ledare

En ram för debatten

Text: Matilda Molander & Emma Høen Bustos

Alla större samhällsomvandlingar innefattar också stora strider om språk. Även den som är kritiskt lagd till samtidens konstruktivistiska strömningar måste erkänna att det är nästintill omöjligt att separera samhälle och politik från det språk som bär upp dessa institutioner. Under 60-talet kanaliserades strävan efter det jämlika och progressiva samhället genom Du-reformen, som inte bara skulle bryta ner hierarkier i samhället utan också göra språket effektivare och enklare att hantera. Språket stod i centrum för de koloniala frigörelseprocesserna och även när vi träder in i 2020-talet är diskussioner som rör språk högaktuella i samhällsdebatten.

I Sverige lever numera en stor grupp människor som inte bara har svårigheter med att göra det svenska språket till sitt, utan också verkar i en helt annan språktradition än den svenska. I en längre artikel i det nummer du nu håller i handen frågar sig Liberal Debatts Fredrik Thorslund vad som händer när den svenska fästheten vid det skrivna ordet utmanas av andra, mer verbala språktraditioner. 

Vikten av att kunna enas kring och relatera till en objektiv och gemensamt upprätthållen språkenhet är en sak, utöver det måste en viss mått av enighet kring centrala begrepp inom denna enhet också upprätthållas. Språket formar ramverket för vårt sätt att tänka och formulera oss på, utan en minsta gemensamma nämnare för vad ord betyder och vad vi vill att grundläggande begrepp ska rymma blir det svårt att över huvud taget föra en offentlig debatt. När verklighetsuppfattningar drar isär minskar vår förmåga att samlas på en och samma diskursiva spelplan. 

Kanske är det därför inte så konstigt att så mycket fokus i debatten den senaste tiden har lagts på att definiera begrepp som frihet, rättvisa, vad som är »falsk« och »äkta« liberalism ( inte minst nyliberalism). Att ge sig på att definiera begrepp av mer abstrakt natur avfärdas ofta som teoretisk jonglering, men är i själva verket en helt nödvändig process för att upprätthålla det offentliga samtalet. Om detta, och Lena Anderssons definition av liberalism, resonerar Jesper Ahlin Marceta i detta nummer.

I tillägg till ett fullmatat nummer om språk har vi också glädjen att i samarbete med Ohlininstitutet medsända boken Vem får vad och varför av ekonomipristagaren Alvin E Roth. Roth fick riksbankens pris till Alfred Nobels minne 2012 och skriver om marknader av lite annat snitt än vi är vana att se dem. Fler böcker utlovas under våren, för om det är något språket lämpar sig väl till så är det förkovring i idéer. 

God läsning, önskar era chefredaktörer. 

Emma Høen Bustos

Matilda Molander

Chefredaktörer och ansvariga utgivare

red@liberaldebatt.se

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr