Det finns två olika sätt att se på sociala medier.
Antingen är exempelvis Facebook och Twitter de största yttrandefrihetsexperimenten som någonsin sjösatts, och möjliggör kommunikation och samtal.
Eller så är de i praktiken enkelriktade ekokammare utan horisont där utbyte av idéer är underordnat dominansens principer: Störst, flest och mest högljudda vinner genom att dränka motståndarnas argument och åsikter.
Utan algoritmernas tyranni, där flödena blir till en spegel på steroider av ens egna val och intressen, hade möjligen den första versionen kunnat vara sann.
Därför är det heller inte märkligt att den första amerikanska Twitterpresidenten betedde sig på exakt samma sätt som han gör på Twitter i den första av tre presidentdebatter mot utmanaren Joe Biden. Donald J. Trumps debattinsats motsvarade hans Twitterkonto, fast utan mute-knapp. Debatten var som en högläsning av den största skrikmatchen på Twitter någonsin, inklusive samtliga undertrådar och med CAPSLOCK fasttejpad på tangentbordet med extra superlim.
Trumps mål var inte att debattera eller bemöta Bidens argument. Inte heller var det att föra fram några egna. I stället var Trumps agenda enkel: Förstör och sabotera så mycket som möjligt genom att avbryta, överrösta och störa demokraternas presidentkandidat så till den icke-milda grad att Biden skulle bli provocerad eller störd nog att bete sig på ett för honom oväntat vis.
Ingen av Trumps anhängare såg debatten för att höra presidentens främsta argument. De såg på debatten av samma anledning som man tittade på The Apprentice under tiden »The Donald« var dokusåpastjärna: Man ville se showen. Arrogansen, översitteriet, självförhärligandet är välbekanta karaktärsdrag. Den enda skillnaden är att Trump numera har kärnvapenkoder. Men Trump kämpar inte för att behålla presidentmakten. Han kämpar mot att bli omcastad i sin roll som president av Joe Biden. Nästa mandatperiod är en ny säsong.
Den stora förloraren under och efter debatten blev de amerikanska väljarna. Ingen blev klokare av en debatt där ingen av de två kandidaterna debatterade. Joe Bidens strategi, ett par uppbrusande stunder åsido »You’re the worst president America has ever had«, var dock sund och tvärsäker. Den var också förvånansvärt modern i sin anpassning till meme- och gif-generationen: Kärnfulla oneliners med blicken rakt mot kameran, mot publiken. »He’s Putin’s puppy«, »Quit your yappin´« och »Will you shut up man« är troligtvis alla förproducerade repliker som redan tryckts upp på T-shirts innan debatten ens hölls.
I skuggan av debatten fanns sakfrågorna. Rasismen och rasmotsättningarna i USA. Sjukvården. Och, ja, vad mer? Ingen minns.
I nästa avsnitt av CAPS LOCK WARS: Utmaningen i att hitta mute-knappen för en president som hellre vill skriktwittra än föra ett statsmannamässigt samtal om de frågor som påverkar den amerikanska väljarkårens vardag och livsval.
Csaba Bene Perlenberg är fristående ledarkrönikör i GT och Kvällsposten samt tidigare ledamot av LD:s redaktion.
@cbperlenberg
csaba.perlenberg@gmail.com