Skip to content
Tema

De ensamma männen på savannen

Debatten om incels startade med terrordådet mot kvinnor i Toronto 2018. Sedan dess har ett av de största incelforumen incels.me stängts ner och en mängd förståsigpåare har försökt tolka vad incelmännen drivs av. LD:s Max Sjöberg och LUF:s Frida Jansson har dykt ner i inceldebatten och konstaterar att varken feminister, Jordan Petersons fanclub eller »Sverigevänner« har någon lösning på problemet.

I nästintill varje flock har det funnits individer som av någon anledning inte riktigt passat in eller fått plats. När en babianflock får en ny ledare är den gamle ledaren ofta den förste som får sätta livet till, på savannen skickas de svaga lejonen iväg för att tyna bort i ensamhet, och förr i tiden sägs det att vi nordbor kastade våra äldre utför klippor när de blev för skröpliga. Oavsett hur det är med sanningshalten i sistnämnda påstående är vi nuförtiden överens om att ett samhälle har ett ansvar även för de utsatta som inte riktigt ryms i den vanliga mallen. De senaste åren har det visat sig att en sådan grupp utgörs av ensamma unga män.

För några månader sedan väckte Björn Werner liv i den gamla debatten om incels (män i ofrivilligt celibat) genom en text i Göteborgs-Posten. Han hade fräckheten att påstå att de ensamma männen hör till 2010-talets stora förlorare och att den som intresserar sig för jämställdhet också borde fundera på vad man kan göra för dem. Repliker haglade snabbt från nästan varenda kulturskribent i landet.

I debatten hörs ofta tre huvudspår. Det första kan vi kalla det feministiska spåret och dess företrädare brukar tycka att incels helt enkelt får skärpa sig och gilla läget. Argumentet bygger på att kvinnor i alla tider har haft det kämpigt utan att bli terrorister och att det inte är kvinnornas ansvar att lösa männens problem.

Det andra spåret kan vi kalla Jordan Peterson-spåret, efter den kontroversielle kanadensiske psykologen, författaren och livsstilsgurun. Unga män måste börja bädda sina sängar, göra armhävningar och ta eget ansvar för att bli tillräckligt attraktiva genom självdisciplin och god karaktär.

Den tredje linjen som ofta hörs är att det är invandringens fel – att vi genom en ansvarslös migrationspolitik har tagit hit en massa män som kommer att späda på problemet i takt med att integrationen misslyckas.

En första invändning bör göras mot hela problemformuleringen. Det handlar naturligtvis inte bara om sex. Chansen är liten att någon går med i IS, blir fullblodsnazist eller börjar näthata popartisten Zara Larsson för att han inte får ligga – om han samtidigt har ett jobb, ett rikt socialt umgänge och är nöjd med sitt liv i övrigt. Snarare handlar det om utanförskap och en upplevd hopplöshet inför den egna livssituationen. Unga män som blir kvar på bruksorterna när jobben försvinner, unga män som misslyckas i skolan och unga män som i många fall håller på att gå under av självhat och känslan av att inte räcka till.

Problemet med feminist- och Jordan Peterson-spåren är slutsatsen att det inte krävs någon politisk handling. De har förvisso rätt i att man aldrig har rätt till sex, och att kvinnor sällan svarar på utanförskap genom att begå terrordåd, men vad har det egentligen med någonting att göra? Det vore kanon om alla ensamma män själva tog tag i sin situation, men så har det uppenbarligen inte blivit. Huruvida vi har spätt på problemen genom invandringspolitiken de senaste åren eller inte kan vi också diskutera – klart är i alla fall att den analysen inte heller bidrar till att lösa problemet här och nu.

En debatt där inga egentliga lösningar förespråkas utan som snarare mest utgör en kapplöpningsbana för gamla käpphästar – kvinnor existerar inte för att tillfredställa män, folk borde ta ett större eget ansvar respektive invandring är dåligt – hade vi aldrig nöjt oss med avseende andra grupper som far illa i samhället.

Missbrukare av alkohol eller droger får hjälp , trots att deras tillstånd är självförvållat och trots att det varken är kvinnornas eller invandringens fel. Unga tjejer som lider av psykisk ohälsa och utvecklar ätstörningar skulle aldrig få uppmaningen av politiker och tyckare att »ta sig i kragen och börja läsa kokböcker«. Ensamheten bland äldre män, och den psykiska ohälsa den för med sig, ses också som en politisk fråga som samhället förväntas kraftsamla för att lösa.

Incels är en tacksam projektionsyta för den som vill oja sig över utvecklingen i samhället generellt. Bilden som sätts är dessutom ofta att incels är en grupp som inte förtjänar någon hjälp eller sympati. Men lika lite som missbrukare, unga tjejer eller äldre män bör lämnas vind för våg, lika lite är de ensamma unga männen en grupp vi bör lämna i sticket. Dels eftersom de på sikt kan bli farliga för sin omgivning men också för att 2000-talsmänniskan bör bry sig om välmåendet även hos dem som inte passar in. Att kasta incels utför stup eller skicka ut utstötta individer på savannen är sådant som hör forntidsmänniskor och lejon till.

Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) misstänker att Sverige kan vara världens mest inceltäta land. Det är hög tid att någon tar kampen för de ensamma unga männen, i stället för att säga åt dem att rycka upp sig själva.

Max Sjöberg sitter i redaktionen för Liberal Debatt och studerar juridik vid Uppsala Universitet.
@Maax747
max.sjoberg@liberaldebatt.se


Frida Jansson studerar juridik i Lund och sitter i Liberala Ungdomsförbundets förbundsstyrelse.
@fridajansson

frida.jansson.danielsson@gmail.com