Tema

Morgondagens ledare: reflektioner från insidan

Text: Matilda Molander

Vilka är det egentligen som kommer att dominera framtidens kapitalism? Stå där med stämpelklockan och inspirera andra till att jobba övertid? Liberal Debatts Matilda Molander åkte till Handelshögskolan i Stockholm för att försöka identifiera den nya generationen företagsledare.

»Företagen vill ju ha intelligenta, drivna individer som inte är får.«

Kanske är det inte svårare än så. I alla fall om man får tro Handelshögskolans rektor Lars Strannegård.

Vi möts i hans arbetsrum på Sveavägen 65. Slår oss ner i fåtöljerna från Svenskt tenn och slår upp varsin kaffekopp.

Jag har precis tagit tjänstledigt för att läsa sista terminen av min ekonomie kandidat på Handels. Men det här mötet är inte för min räkning. Nej, Liberal Debatts redaktion vill veta hur framtidens företagsledare ser ut, och mitt lärosäte råkar vara en självklar destination för någon som vill få svar på just den frågan.

Den lilla högskolan i Observatorielunden grundades för över hundra år sedan av Sveriges ledande företagare för att förse landets växande industrier med kompetenta ekonomer. Redan i den första årskullen som utexaminerades fanns både Volvos och revisionsfirman Bohlins framtida grundare, och på den vägen har det fortsatt. Vill man träffa framtida företagsledare finns det helt enkelt antagligen ingen annan plats i Sverige där sannolikheten är lika hög som i Handels atrium.

Men just nu är det inte i atriet vi ska uppehålla oss, utan i rektorns arbetsrum.

Jag frågar honom vad företagen som finansierar skolan sa om vilken kompetens de ville ha och hur de ville att utbildningen skulle förändras när han blev rektor.

– Ja, då sa de nästan uteslutande att de ville ha mer ›soft skills‹ som man säger. För det är självklart att studenterna är duktiga pluggisar, de är superanalytiska. Men de måste vara ännu mer rundade i kanterna, förstå folk bättre, du vet, mer mjuka helt enkelt.

Men att skolans hårda drillning ska bytas mot allmänt flumfluff är det inte tal om.

– Specialkunskaper är ju grundläggande, man måste ha koll på sina utbuds- och efterfrågekurvor, man måste förstå hur en balansräkning fungerar.

Skillnaden är att företagen nu även vill se att studenterna har en kontextuell förståelse.

– Man behöver se de sociala system som våra modeller är inbäddade i.

Ja, inte bara det. Listan på kunskaper som företagen förväntar sig av nyutexaminerade Handelsstudenter är lång.

– Man måste kunna ta sig an ledarskapsuppgifter med en gång, man måste vara bra på kommunikation, man måste kunna arbeta med människor från olika bakgrunder. Man måste vara analytisk och kreativ och förstå vikten av kultur och värderingar i takt med att folk kräver mer meningsfullhet och ett större engagemang för då till exempel miljö, klimat eller sociala frågor.

Och också en förmåga att kunna börja leverera direkt.

Sedan strannegård tog över rektorskedjan 2014, har mycket förändrats. Kurser i hållbarhet och globala utmaningar är nu en obligatorisk del av den stora grundutbildningen, i korridorerna hänger målningar och videokonstverk, 300 studenter deltar i skolans bokcirkel och författarsamtal. Utbildningarna internationaliseras.

För rektorn är det delar av en medveten strategi för att skapa en utbildning i takt med tiden.

– Bildning betyder ›under formation‹, att du skapar något i en process, är med i ett slags bildningsprojekt som individ. Om studenterna ska kunna hantera den här världen som vi står inför är det en återvändsgränd att syssla med utbildning som bara är inriktad på kunskaper. Kunskaper blir obsoleta.

Strannegård ser en föränderlig och på många sätt skrämmande värld som väntar studenterna utanför skolans tjocka väggar. För att vara redo för den behöver de mer än något annat få med sig ett förhållningssätt till utmaningar, menar han.

– Du måste träna de unga i ett förhållningssätt och det är det som bildning egentligen handlar om. En bildad individ är fri och levande i förhållande till världen. Hon kan ta sig an det som är okänt, obegripligt, och ändå stå med båda fötterna på jorden och säga ›Bring it on världen‹.

Men förändringarna på skolan handlar inte bara om att världen och företagens förväntningar förändras. Även studenterna ställer nya krav berättar Strannegård.

– De studenter som kommer in här i dag har en annan syn än de bara hade för tio år sedan. Jag träffar ju alla nya studenter och de har ett starkt fokus på meningsfullhet, att man ska göra något som känns lite meningsfullt, skapa någonting, göra ett avtryck på något sätt. Och att vara en kugge i ett maskineri, som var en fullgod grej tidigare, det är liksom inte tillräckligt längre.

– Man är fortfarande lika intresserad av att tjäna pengar och naturligtvis identitetsfrågor, att utveckla sig själv och självförverkligande. Men de talar mycket mer om hållbarhetsfrågor och att göra något som känns bra. Det har blivit ett hårt tryck och vi märker av det väldigt mycket.

Ute i atriet möter jag Cecilia Nyquist som är ordförande i Klimatstudenterna på Handels (SSE Students for Climate Action) och en av dessa studenter som Strannegård och jag har pratat om. En av de progressiva studenter som lockats av skolans nya profilering.

Hon tror också att unga i dag har andra förväntningar på arbetslivet än tidigare.

–I dag har unga större krav på att arbetet ska vara lustfyllt och att man är med och bidrar till en positiv samhällsutveckling. Samtidigt är arbetet en större del av ens identitet än tidigare. Hon tror också att fler och fler kommer sträva efter att balansera arbete och fritid.

I hennes ögon är det en »hygienfaktor« att som företag arbeta med klimat och hållbarhet. –Något som studenterna förväntar sig. I dag räcker det inte att bara skänka pengar eller göra något vid sidan av sin kärnverksamhet. Studenterna förväntar sig att deras framtida arbetsgivare ska vara en del av lösningen, i alla fall att de har den ambitionen.

Företag som inte gör det kommer att bli bortvalda.

– Genom att man inte ens tittar på de företagen. Att man hellre går ner i lön än att jobba där.

Anledningen är inte bara omsorg om miljön, utan också om den egna karriären, menar Nyquist.

– Det tror jag har att göra med det personliga varumärket. I dag har vi tydligare ett personligt varumärke, speciellt i Stockholm. Då vill man inte jobba på ett ›skam-företag‹, eftersom det kommer att se dåligt ut när man söker jobb nästa gång.

Medvetenheten om hållbarhet har också ökat under hennes tid på skolan.

– Om jag bara refererar till min klass så kände jag inte att engagemanget var så stort när jag började här. Nu går jag mitt tredje år och det är jättestor skillnad. Även om alla kanske inte brinner för frågan så förstår de flesta att det här är viktigt för att som företag kunna vara lönsamma och i framtiden kunna säkerställa kapitalförsörjningen.

Samtidigt ser Nyquist en risk i att de företagsledare hon hoppas på kanske inte kommer att bli verklighet.

– Det är så lätt att bli cynisk och känna hopplöshet när man arbetar med de här frågorna. Så jag försöker att hålla fast vid det jag hoppas på och vågar inte tänka på något annat.

På ett kafé några kvarter bort träffar jag Lasse Lychnell som är doktor i företagsekonomi. Han studerar ledarskap på Handelshögskolan och ser precis som Strannegård en värld som blir allt mer komplex. I framtiden kommer vi därför enligt honom att se flera olika typer av ledare.

– Jag brukar tänka att det händer mycket inom ledarskap, att folk tycker att självkännedom och empati är viktigt inom ledarskap. Men det händer också mycket annat som främlingsfientlighet, motsatsen till inkludering… exkludering. Det är så många saker som händer samtidigt. När jag ser mina egna intresseområden blomma så är det lätt att känna att det ser ljust ut. Men det är mycket som blommar parallellt.

Den allt mer komplexa världen gör dock att Lychnell tycker sig ana vissa generella behov.

– Det behövs nya förmågor som att träna upp sitt perspektivseende och inta olika perspektiv. Jag tycker mycket om att prata om den här förmågan att ta ett steg tillbaka och skapa ett mellanrum mellan stimulus och respons där man inte bara reagerar utan i stället får möjlighet att göra mer konstruktiva val.

Lychnell berättar att när han fick frågan om intervjun av mig så passade han på att prata med några studenter.

– För jag blev nyfiken ›vad har de för förväntningar egentligen?‹

Vad de sa stämde ganska väl överens med vad han trott innan.

– Det som kom fram var självständighet, att ha en ledare som skapar utrymme för en, men samtidigt sätter tydliga ramar. En ledare som är syftesdriven, både att det finns landat i hen själv, men också förmågan att skapa en bild som gör att en känner sig sugen på det, att det känns viktigt. Mening är ju då här nyckelord.

Meningsfullhet känns som ett lite lätt uttjatat ord, men Lychnell menar att det har ändrat betydelse de senaste åren.

– Det är inte mening bara i det yttre utan även mening i det inre. Innan var nog idén mer att företag skulle formulera att det här är vårt syfte. Nu handlar det mer om att vi ska förstå ›vad är mitt syfte och hur matchar det med företagets syfte?‹.

Den här förändringen ser han även i hur ledarskapet rent praktiskt ska utföras.

– Ibland så pratar vi om hårt och mjukt ledarskap och vad jag tycker mig se är att det börjar komma ett större intresse för de mjuka aspekterna även bland de som varit mer intresserade av det hårdare sättet. Det finns ett större intresse och öppenhet för empati och självkännedom, och jag tror att många ser att det just kan vara vägar att bli mer effektiv och framgångsrik. Han tror också att det kommer att bli allt viktigare att förstå världen i form av system.

– Det har fått en renässans i och med klimatet, då blir det så tydligt att världen är ett system. Men det finns ju också sociala system med medarbetare och chefer som ömsesidigt påverkar varandra och verksamheten. Den förmågan att se helheter och system tror jag är viktig för en framtida ledare.

Men Lychnell ser som sagt även mer oroande trender i samtiden

– Jag tycker att det finns en tendens att vi gör lite mer än vad vi egentligen hinner med. Se hur många som har bränt ut sig, även studenter.

Och när jag frågar honom om vad han hoppas mest på med framtidens företagsledare, så kommer svaret direkt.

– Om jag skulle önska något så skulle jag nog önska att framtidens ledare verkligen har förmågan att balansera krav och resurser. Så att människor kan må bra och utvecklas. Så att en inte konsumeras. Både medarbetare och chefer.

Men är man en analytisk, empatisk, miljömedveten, kommunikativ, genuin, kreativ ledargestalt som tänker i system, kan sina utbuds- och efterfrågekurvor, inte kompromissar med sitt personliga varumärke och är redo att börja leverera direkt. Om man är framtidens företagsledare helt enkelt. Ja då ska väl inte det här med att klara av att balansera krav och resurser vara något större problem det heller.

Matilda Molander är chefredaktör för Liberal Debatt och politisk redaktör för obundet liberala Vestmanlands Läns Tidning, VLT. Våren 2020 har hon tagit tjänstledigt för att slutföra sina studier vid Handelshögskolan.

@matildamolander

matilda.molander@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Matilda Molander

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr