Sex brukar inte vara det första man förknippar Kristdemokraterna med – vare sig när det avser opinionsmätningsprocent eller sängkammaraktiviteter (möjligtvis det senare om man använder förkortningen KD, eftersom det låter som gammal slang för kondom).
But the times they are a-changin’. Nu för tiden parkerar KD stadigt på minst sex och en halv Sifo-procent och som grädde på moset visar en halvfärsk undersökning att partiets väljare får tumla runt i sänghalmen oftast av alla.
En och annan läsare höjer nog förvånat på ögonbrynen åt det senare (och kanske även det förra, reds. anm.) men det är inte alls konstigt. Det finns ju flera sätt att frekvent få sig ett dopp i grytan. Det uppenbara – att vara snygg, rolig och lättfotad – kan alla som har träffat en KD-väljare raskt avfärda. Däremot är linje två – stabil relation, livlig fantasi och lite hjälp på traven – som klippt och skuren för dem.
Just stabila relationer är KD:s paradgren. Trots att partiet länge var lika kul som ett tandläkarbesök i november stannade en liten, trogen klick väljare kvar år efter år. Rykten säger att partiet inte attraherade en enda ny väljare mellan 1998 och 2014, men att det klarade spärren varje gång eftersom ingen lämnade. När andra partier tog sikte på förstagångsväljare satsade KD på att hålla liv i sina sistagångsväljare. Om de har samma attityd på det privata planet är de sannerligen kärlekens maratonlöpare.
Men för att man år ut och år in ska fortsätta vilja skinka på samma partner måste också gnistan hållas vid liv. Även här sticker KD ut – undersökningen visade att KD:are är de som fantiserar mest om sex med sin egen partner. Kanske är det förresten så KD klarar av att vara både sossar och tokhöger samtidigt. Den kärnväljare som inte gillar vad hen ser och hör kan ju bara blunda och tänka på Göran Hägglund. Precis som mellan lakanen där hemma.
När det kommer till möjlig hjälp på traven har Kristdemokraterna den bästa allierade man kan tänka sig: Herren själv. Medan vår systerreligion i sydost lovar oändligt med vin och sex i nästa liv för de rättrogna tycks vår Herre i stället jobba med förskottsbetalningar – de rätt röstande får sitt paradis redan i jordelivet. Det är i så fall en smart strategi. Nog kan man stå ut med Ebba Busch Thors gnäll om burkor och genusdagis om man själv får kasta kläderna och göra barn varje dag i fyra år till?
Max Sjöberg är juriststudent vid Uppsala universitet och ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån.
@Maax747
max.sjoberg@liberaldebatt.se