»Du är din egen Gud – och förvånas över att vargkopplet jagar dig över vinterisarnas mörka ödslighet.«
– Dag Hammarskjöld
Nyateisternas mål är att göra oss gudlösa. I sann upplysningsanda ska vi stå där, nakna inför livet. Ensamma inför dess stora frågor och svåra stunder. Vår kunskap och logik, vår rationella rustning, är oss då till föga hjälp. Men vad är poängen med detta självspäkeri? Om vi kan dra nytta av religion, varför avstå? Lyssna inte på nyateisternas bud. Vi skulle må bra av mer romantisk religion, inte mindre.
Innan jag går in på fördelarna med religion skulle jag vilja adressera nyateisternas »rationella« religionskritik. Precis som Fredrik skriver i föregående text är grundpremissen i de abrahamitiska religionerna att Gud är allvetande, allsmäktig och oändligt god. Därav teodicéproblemet, alltså den teologiska frågan hur Gud kan vara både god och allsmäktig när det finns så mycket lidande i världen. Per definition är människan inte Gud utan något annat än Gud, en sämre avbild. Måste det faktum att vi inte kan lösa Guds gåta, teodicéproblemet, innebära att Gud inte kan finnas? Nej, självklart inte.
Man kan föreställa sig religionen som en sfär skild från rationaliteten. En sfär vi är oförmögna att uppfatta och som inte kan översättas till rationalitet. Och att det är därför vi inte får grepp om teodicéproblemet. En liknelse: tänk dig att du ska förklara färgen röd för en blind person. Hur beskriver du den? »Tänk på en tomat!«? Hm, nej det går ju inte. För en blind person är tomat bara något halvslajmigt sött som möter gommen. »Tänk på en färg som är ungefär som orange men drar lite mer åt blått!«? Nej, det hjälper inte heller.
En alternativ förklaring är att människan helt enkelt inte är intelligent nog att lösa teodicéproblemet eftersom hon inte är allvetande. Vår kunskap och tankeförmåga är tvärtom högst begränsad. Att försöka »outsmarta« religion verkar därför inte särskilt smart.
Med detta vill jag ifrågasätta religionens påstådda brist på logik. Även för den som anser religion vara ologiskt kan det vara logiskt att vara religiös. Religionen för nämligen med sig en handfull ingredienser till ett bra liv och till ett bra samhälle. Ingredienser vi inte skulle vilja vara utan.
För det första:
Religion underlättar samarbete
»Religion existerar primärt för att människor ska kunna uppnå mål tillsammans som de inte hade kunnat uppnå på egen hand.«
– Jonathan Haidt
Psykologiprofessorn Jonathan Haidt argumenterar för att religion är den evolutionära lösningen på en av människans största svårigheter: samarbete utan släktskap. Med religionens hjälp kunde individer sammanflätas till en moralisk gemenskap vilket underlättade samarbete.
För det andra:
Religion lockar fram godhet
»Gud talade till mig och kallade mig till att tjäna honom. I vilken form denna tjänstgöring skulle ske sade inte rösten.«
– Florence Nightingale
Religion har en förmåga att dra fram godheten ur människan och mana henne till handling. Religionen ger oss såväl Frälsningsarméns soppkök som läxläsning i moskén och Svenska kyrkans stöd för flyktingar. Ett aktuellt exempel på religionens patos är de kristna troende som nu lämnar Kristdemokraterna till följd av deras förhårdnade migrationspolitik.
För det tredje:
Religion skänker meningsfullhet
»Hans människa rör sig genom en tillvaro mättad på allt utom mål och mening.«
– Lena Andersson, om Michel Houellebecqs nyutkomna roman Serotonin
Materiellt sett har vi det bättre än någonsin. Men självmordstalen och den ökade förskrivningen av antidepressiva läkemedel skvallrar om att vi ändå upplever oss sakna något. Många unga kvinnor lider av ångest och blir utbrända, i vissa fall redan på gymnasiet. Allt fler unga män blir incels och nationalister, vissa lockas till vit makt-miljöer. Kanske är detta olika konsekvenser av en avsaknad av mening och riktning i livet. Systemet blir skört när det är upp till var och en att finna sin egen meningsfullhet.
Mitt budskap till nyateisterna: Lägg ner era vapen. I vårt hyperindividualistiska samhällsprojekt kan vi dra fördel av religionen. Detta innebär inte att målet behöver vara religiös homogenitet eller en statskyrka. Bara att religion kan vara en positiv ingrediens i samhället och inte nödvändigtvis är något att motarbeta.
Kanske spelar det mindre roll huruvida den faktiska karaktären Gud finns eller inte. För om tro förändrar människan, hur hon agerar och vem hon är så finns ju Gud, inom oss och mellan oss. Och då kan vi stå lite mindre nakna inför livet.
Klara Lidman är läkarstudent vid Uppsala universitet.
@LidmanKlara
klara.lidman@liberaldebatt.se