Skip to content
Ledare

En skilsmässa som har satt sina spår

Det hela började med att vi satt hemma hos Emma en kulen kväll i oktober och skulle dra upp konturerna för vårt nummer med arbetsnamnet »Religion i Sverige 2019«. »Kanske något om terapi som religion?«, »Vore det inte kul med en riktig hardcore-ateist?«, »Jag har precis läst en superintressant bok om skillnaderna mellan liberal och konservativ syn på moral, hör det hemma här?«

Diskussionerna var, för att uttrycka det milt, spretiga.

Tills någon sa: »men Svenska kyrkan då, vad har hänt med den?«

Ja, vad har hänt med Svenska kyrkan?

När du håller det här numret i din hand är det bara några dagar kvar till 20-årsjubileet av skilsmässan mellan kyrkan och staten.

Rubrikerna har sedan dess mest handlat om medlemstapp och kriser.

Hippa kyrkodebattörer har högljutt drivit tesen att kyrkan tappat bort sig själv i viljan att tilltala alla. När människorna behöver ledning och domedagspredikan, så erbjuder kyrkan fotbollskonfirmation och skolavslutning i kyrkan »utan så mycket Gud«.

Kyrkan har blivit för vänster argumenterar många högerdebattörer, samtidigt som andra ser den som en hopplös bastion för unken konservatism.

Klart är att kyrkan fortfarande är.

De flesta svenskar är fortfarande medlemmar. I tider av kris finns den jourhavande prästen.

Under höstens omskärelsedebatt som drogs igång av Centerpartiets partistämma blev det tydligt att det trots allt prat om mångkultur och religionsfrihet fortfarande finns ett sätt att utöva religion som är norm. Vare sig vi vill det eller inte så har statskyrkan blivit en del av både samhället och kulturen. 500 år av statssanktionerad luthersk protestantism har satt sina spår.

Hur förhåller sig en liberal till det här? Vad är ett liberalt sätt att se på religion? Finns det en framtid för en helig allmännelig kyrka?

I det här numret djupdyker vi i Svenska kyrkans utveckling de senaste två decennierna. Vi hör röster både inifrån och utanför kyrkan som resonerar kring religionens plats i samhället, och samhällets plats i religionen.

När ni tränger ihop er i bänkarna på midnattsmässan för att höra Dagen är kommen, eller trött suckar över att inget är öppet för att alla andra vill tillbringa en dag med att äta brun mat och titta på Kalle Anka, hoppas vi att den här tidningen ska ha gett er nya perspektiv på varför Sverige, och vårt förhållande till religion, ser ut som det gör.

Från oss alla i redaktionen, till er alla läsare, en riktigt God Jul!

Emma Høen Bustos och Matilda Molander, chefredaktörer.