Tema

Karln är narcissist. Men marken vibrerar.

Text: Gabriel Ehrling Perers

Vi hinner inte ens skaka av oss flygresan innan det står klart att USA:s president Donald Trump dagen efter ska tala i en flyghangar i Murphysboro i södra Illinois. Valet till den amerikanska kongressen är drygt en vecka bort. 

Vi hyr en bil och kör 55 mil rakt söderut genom vacker landsbygd. Väl framme är flygplatsens parkeringsplatser slut så vi ställer oss i ett dike med bakhjulen i majsfältet och promenerar den sista halvtimmen in.

Tusentals människor har vallfärdat. Till säkerhetskontrollen ringlar en bokstavligt talat kilometerlång kö. Utan pressleg och kameror hade vi nog inte kommit in. Lokaltidningen »The Southern« har uppskattat att 10 000 ska resa in för att höra presidenten. Så många är det inte, men tilldragelsen är ändå svindlande för den som är van med en svensk och mer ljummen politisk kontext.

Stämningen är svulstig. Överallt guppar kepsar med Trumps paroll »Make America Great Again«. Väntan blir lång och innan presidentplanet Air Force One tar mark på landningsbanan utanför har kepsarna åkt av och på för tre böner till Gud, en sedvanlig trohetsed till den amerikanska flaggan samt nationalsången. En handfull och för publiken uppenbarligen måttligt upphetsande republikaner från delstaten har också talat.

Presidenten inleder med att tala om den skjutning i en synagoga i Pittsburgh som samma dag skördat elva människoliv. »Ett angrepp på oss alla, på hela mänskligheten«, säger Trump och kallar det ett verk av »ondskans krafter«.

Enligt Trump ligger dock inte problemet i de vapen, lagliga och olagliga, som flödar i USA. I stället måste samhället »förgöra« dem som står för våldet. Bokstavligt talat. Trump citerar västvärldens löfte efter Förintelsen i Nazityskland – »aldrig igen« – och presenterar sin lösning: Återinfört dödsstraff i alla delstater.

Våra hakor faller mot marken men runtomkring höjs nävar mot skyn och jublet skorrar i öronen medan det studsar mellan hangarens slitna väggar. »Vi förlitar oss på Gud«, summerar mannen som tror sig uträtta Hans ärenden och går vidare.

Just högmod och hybris blir också talets huvudsakliga tema. Karln är ju utan tvekan fullblodsnarcissist. Trumps viktigaste ärende är nämligen att publiken ska tacka honom.

Utan att blinka säger han saker som »Jag har gjort ett riktigt bra jobb« och hävdar att världsledare står i kö för att gratulera honom.

Även om den brinnande högkonjunkturen fått den interna kritiken att mojna så finns fortfarande röster som ifrågasätter Trump för att han inte är tillräckligt konservativ. Trams, tycker Trump och utropar sig själv till »den störste konservative politikern genom tiderna«. (Ronald Reagan, vem är det?)

»Jag är en person med otroligt gott omdöme«, flinar Trump och blickar ut över havet av röda kepsar och kläcker ur sig att »det här är den viktigaste politiska rörelsen i landets historia.« Han har, återigen enligt honom själv, också räddat USA från ett kärnvapenkrig med Nordkorea.

Efter ett tag undrar man om det engelska språkets superlativ ska räcka till för att beskriva betydelsen av Trumps två år långa gärning. Han summerar den själv som att verklighet för amerikaner, jämfört med för några år sedan, nu ter sig »som en annan planet«.

Så håller det på i knappt en och en halv timme. Och så här går det också att hålla på om Trump. Han är bisarr. Flera böcker har redan dokumenterat saken. Så gott som dagligen rapporterar Dagens Nyheter om nya dumheter han gjort. Frågan är vilka slutsatser som ska dras av att USA:s befolkning valt honom till president.

I Sverige hörs nu kloka röster om att demokratins ställning behöver stärka. Dessförinnan har vi ägnat (för) mycket tid åt att ta avstånd från och oja sig över det som nu sker. Därför har denna reportageresa ett annat anslag, den handlar om att förstå. Eller i alla fall försöka. Den kommer att föra oss genom de norra delarna av mellersta USA och det amerikanska »rostbältet«.

Ska vi kunna göra något åt populismen måste vi komma närmare – och titta lika mycket på människorna i de röda kepsarna som på Trump.

Gabriel Ehrling Perers är chefredaktör och ansvarig utgivare.

@gabrielehrling
gep@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Gabriel Ehrling Perers

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr