Recension

Halka-på-bananskal-humor på UD

Text: Karin Pihl

Jag har uppenbarligen ingen humor. SVT:s nya humorserie Dips, som handlar om tre inkompetenta diplomater, har hyllats. Svenska Dagbladet kallar serien »genuint rolig politisk satir«. »En humorpärla«, enligt Göteborgs-Posten. »Gapskrattsvarning utfärdad«, enligt TV-dags. Men att ha tittat på det första avsnittet är jag djupt besviken. Det här var inte kul.

Idén, inspirerad av amerikanska Veep, är förvisso bra. Två studenter vid diplomatprogrammet ska praktisera på Utrikesdepartementet: Jens, spelad av Jesper Rönndahl som också medverkat som manusförfattare, och Fanny, spelad av Moa Lundqvist. De är varandras motsatser. Jens är den självgoda diplomatsonen som inte tar något på allvar. Fanny är den duktiga PK-studenten som vill göra allt rätt och upprörs över kolonialism och rasism. 

Tillsammans med sin handledare Mimmi, som spelas av Marie Agerhäll som står bakom regi, manus och produktion, ska de lära sig diplomatins konst.
Men det mesta går åt skogen.

Efter att ha sett alla avsnitt förstår jag varför jag inte tycker att det är roligt. Dips är inte satir eller ens situationskomik. Folk tror uppenbarligen att kombinationen skämt plus seriös 

samhällsinstitution automatiskt gör att humorn hamnar under kategorin satir, men så är det inte. Åtminstone inte primärt. 

Dips är någon form av slapstick, eller buskis. Det halkas, sms felstavas, en vakt råkar bli skjuten i näsan. Fanny har inget körkort men kör bil ändå och backar in i en stolpe. Humorn är folklig, och får mig att känna mig som en snobb när jag sitter och grämer mig över ett manus på roliga timmen-nivå: »det låter som att du heter ›toalett‹«! Höhö. Eh?

Frågan är om en subtilare form av situationskomik hade passat serien bättre. Antagligen. Det buffliga tar över i situationer som hade kunnat bli riktigt roliga om man hade vågat hålla tillbaka lite och slipat på manuset.

Men ibland glimrar det till, som när Mimmi räddar Sverige ur en förhandlingssituation på väg åt fanders genom att sätta på Totos »Africa« på mobilen. En annan höjdpunkt är när de unga diplomatstudenterna får undervisning i hur offentlighetsprincipen hanteras på UD. »Skicka fel dokument, skriv att ni är på semester – och om Wolodarski på DN mejlar, skicka virus.« Serien hade tjänat på fler rappa och roliga repliker likt denna, och mindre halka-på-bananskal-humor.

Karin Pihl är Liberal Debatts kulturredaktör. 

@Karin_Pihl

karin.pihl@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Karin Pihl

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr