Magont, en känsla av obehag och retlighet. Men nej, jag har faktiskt inte mens.
Kvinnors månatliga blödningar har nog aldrig varit så på tapeten som nu. Det ges mensutbildning och menscertifiering i skola och på arbetsplatser. I konstnärligt syfte smetar kvinnor in sig själva och annat i mensblod. Allt med syfte att »frigöra« kvinnor. Det är som att hela samhället har drabbats av en kollektiv mens-psykos. Här kommer tre skäl till varför dagens mensdebatt är så blodigt fel ute:
- Mensdebatten förlöjligar kvinnor. »Kvinnor har ett otyglat känslosystem, vi kan inte lita på dem, deras äggstockar kan förtvina om de utbildar sig.« Förra sekelskiftets argument mot kvinnlig rösträtt är lätta att förfasa sig över. Ändå för dagens diskussion med sig en unken doft av dåtiden. Återigen framhålls hur kvinnor styrs av sina hormoner (ett modernare ord för känslosystem). Återigen ifrågasätts kvinnors intellekt, förmåga och omdöme, särskilt under menstruationen. Skillnaden är att argumenten nu inte kommer från män, utan kvinnor själva.
- Vi lever inte i ett u-land. »Vi måste prata mer om mens«, låter uppmaningarna från fotbollsproffs, apotek och tjejtidningar. Men i Sverige får unga tjejer och killar information om mens via nätet, sex- och samlevnadsundervisning och ungdomsmottagningar. Vi har tillgång till mensskydd, smärtlindring och preventivmedel till låg eller ingen kostnad. Vi behöver helt enkelt inte prata om det ännu mer.
- Vad som pågår i trosan är ens egen sak. Under hösten har det uppmärksammats att vissa självutnämnda feminister vill att arbetsplatser ska »menscertifieras«. Vilket tydligen innebär att kvinnliga medarbetare »frivilligt« skriver in sin menscykel i ett Excel-ark. I realiteten är det svårt att se hur någon inte ska känna sig tvingad att logga sina blödningar. Plötsligt har kollegornas eller klasskamraternas privata angelägenheter blivit till allmängods. Stress, graviditet eller abort, allt syns i menskalendern. Ja, nåde den vars mens uteblivit eller försenats! Då blir det massmejl till hela arbetsplatsen.
En sak är säker: Diskriminering av kvinnor löses inte genom certifieringar, utan – som mycket annat – med att börja följa befintlig lagstiftning. Det är varje feminists ansvar att inte låta galenskapen fortsätta.
Jessica Katz är PA-konsult och alumn från Liberala skrivarakademin.
jessicahkatz@live.com
@jessica_hkatz