Jag hejar alltid på förlorarna. Det är så svårt att låta bli. I synnerhet när man hör Dick Erixon kommentera svensk inrikespolitik i radio.
Under de senaste åren har Dick i rollen som ansvarig utgivare för SD-tidningen Samtiden kommit in från höger som en politisk curve ball. »Med oss är även Dick Erixon från Samtiden,« hörs allt oftare från programledare för P1-Morgon, Studio Ett och God morgon, världen!.
Inget konstigt med att höra alternativa röster då och då. Men man blir så nyfiken: Vem är det som pratar? På sin mikroblogg beskriver Dick sig som en »politiknörd som gärna utmanar försoffat tänkande«. Radarn för systemkollapskritiker pingar till.
Med kort stubin och kortare ton spottar Dick ur sig spaningar smalare än ett sugrör. Ett exempel: I en av valrörelsens otaliga intervjuer svarade SD:s partiledare Jimmie Åkesson »pass« när han ombads välja mellan Putin och Macron. Internet välte. Sveriges Radio bad Anders Lindberg, politisk chefredaktör Aftonbladet, att kommentera ihop med Dick. Det blev radiogröt. Den filosofiska poängen – om politikers icke-val ska likställas med val – hade varit intressant, liksom de politiska konfliktlinjerna. I etern hördes dock bara en högröd Dick staccatoskrika »ISABELLA LÖVIN VALDE INTE HELLER!« varje gång Lindberg öppnade munnen.
En sak kom fram. Den som passar i valet mellan demokrati och diktatur »har sina skäl till det«, sa Dick. Passusen – en dekokt på 25 år av digitalisering, globalisering och postmodernism – röjer hur språklig, kulturell och politisk diversifiering pulveriserat samhällets förväntningar på och förståelse av sig självt som just ett samhälle.
Dick säger lite men berättar mycket. Med teblad och naveln som referenspunkter fastslog han efter valet hur SD, varhelst han bott, gått kraftigt framåt – särskilt i traditionella S-fästen.
Som en tidigare centerpartist gone rogue är Dick ett medelbeigt prisma genom vilket de senaste årtiondenas allmänpolitiska komprimering och den allmänborgerliga ideologiska förskjutningen kan skådas. Därigenom syns hur alla upptas av att definiera storleken på riksdagens icke-socialistiska majoritet. Att riksdagen nu består av en icke-liberal majoritet av partier som i olika grad vill omfördela frukterna av den öppenhet som man i olika grad vill göra sig av med pratar vi inget om.
Det brukar sägas att när två personer bråkar på internet har båda förlorat. Det är inte helt sant när Dick är med. Varje fight, högerkrok och påhopp han langat har gjort att det mål om att »bredda tidningen« som sattes upp när han tillträdde som redaktör för Samtiden är uppnått. Han för nu SD:s talan i riksmedia. Jag fortsätter heja på förlorarna. Jag har så svårt för att låta bli.
Gustav Juntti är ledamot av LD:s redaktion.
@gustavheten
gustav.juntti@liberaldebatt.se