Det är sommarkväll på Södermalm i Stockholm. Ett par vänner och jag dricker öl och nostalgipratar gamla jobb. Jag berättar om när jag arbetade i ungdomsförbundet under förra valrörelsen.
Jag: Ja men jag är ju bra på att styra upp saker, lyckades flerdubbla medlemsantalet i vårt distrikt på ett par månader.
Han: Haha, men det är ju för att alla vill ligga med dig Matilda!
Jag: …
Jaha, där kom det. Tanke figuren är lika välkänd som tröttsam. En kvinna ser bra ut, och genom att använda sitt utseende lyckas hon nå framgång i arbetslivet.
Det är så klart möjligt att framgången bara berodde på min otroligt oemotståndliga sex appeal. Och hur det verkligen ligger till med den saken lär vi nog aldrig få veta. Men det intressanta är idén om att en framgångsrik kvinna börjar med att vara sexig. Genom att använda sig av det, medvetet eller omedvetet, kan hon sedan nå framgång. Sexighet, ”kompetens”, framgång. 1,2,3.
Den manliga trestegsraketen går i stället åt andra hållet: Kompetens, framgång, sexuell dragningskraft. När framgångsrika mäns sexighet diskuteras så förutsätts den vara en konsekvens av framgången, inte en anledning till den. Jag tror att det är feltänkt. Nog för att det ofta är intressant att lyssna när män lägger ut texten, och det gör de ju, men tiden deras åhörare orkar nicka och le kanske inte endast beror på originaliteten i deras argumentation.
Ta till exempel Barack Obama. Han är knivskarp och kompetent, absolut. Men också sexigare än alla motkandidater i valen. Visst vill man lyssna på det han säger, men man vill också se honom säga det. Eller jogga ner från Air Force One. Eller dansa.
Sexighet är inte det enda som avgör vem som blir USA:s president, eller något annat heller för den delen. Men män i allmänhet har en överdriven tro på sitt eget intellekt.
När det gäller kvinnor är alla, både män och kvinnor, medvetna om att det sätt på vilket det hon säger och gör kommer att tas emot påverkas av hur hon ser ut.
Men objektifieringen får ännu ett lager av att män utgår från att detsamma inte gäller dem. När en man är i farten är alla, inte minst han själv, medveten om att det sätt på vilket det han säger eller gör tas emot beror på, ja, vad han sa eller gjorde, helt enkelt. Vilket leder till att det han säger uppvärderas och att det hon hade på sig bedöms än mer.
I en ideal värld skulle varken män eller kvinnor objektifieras. Tyvärr är det ganska långt bort i den evolutionära utvecklingen. Som en provisorisk lösning medan vi väntar på att mutationerna ska göra jobbet vore det inte om män erkände att utseendet påverkar bedömningen av även deras handlingar: Hon kanske ser ut som att hon vill höra vad du säger, men egentligen vill hon bara ligga.
Matilda Molander är ledamot av LD:s redaktion.
@matildamolander
matilda.molander@liberaldebatt.se