Skip to content
Tema

Vad jag lärt mig av männen på Handels

Efter tre års studier går männen ut som kungar och kvinnorna känner sig värdelösa. På Handelshögskolan i Stockholm härskar en utdaterad manlighet. LD:s Matilda Molander står i vittnesbåset.

»Vilket gymnasium gick du på?«

Den unge mannen i ljusblå Ralph
Lauren-skjorta tittar frågande på mig.

» Ehm, Lars Kaggskolan…«

»Jaha, ok… Det ligger inte i innerstan va?«

Jag stirrar frågande tillbaka. Vad är det som är så himla intressant med mitt gymnasium?

» Nja, alltså det ligger väl inte direkt mitt i stan men det ligger ändå ganska centralt, det tar väl typ fem minuter att cykla till centrum.«

»Jaha… Eller vänta, du är inte från Stockholm?«

» Stockholm? Nej, jag är från Kalmar.«

Det tog inte mycket längre än de första stela samtalen i insparksgruppen för att inse att jag tillhörde ett exotiskt släkte på Handelshögskolan. Uppvuxen »på landet«, (bara) medelklass, kulturföräldrar, över 22 år, politiskt intresserad, feminist, och dessutom kvinna. Inget av dessa attribut hör till vanligheterna på Handels.

De senaste åren har larmen om pojkars bristande skolresultat duggat tätt och journalisten Emma Leijsne skriver i sin bok Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen (2017) om hur kvinnor på område efter område går om männen. Förutom i toppen då. Det finns fortfarande fler Anders än kvinnor som är börs-vd:ar och 16 av Sveriges 20 rikaste personer är män.

Att pojkar misslyckas i skolan och är överrepresenterade bland arbetslösa och kriminella är inte heller något som märks på Sveriges elitutbildning i företagsekonomi.

En klar majoritet av de antagna är fortfarande män (i höstas var andelen 64 procent.) Och de förväntar sig att få 6000 kronor mer i ingångslön än sina kvinnliga kursare, enligt Handelshögskolans egen undersökning.

På första sittningen höll rektorn tal till oss nya studenter. Budskapet var tydligt:

»Ni i denna sal kommer att tjäna mer pengar, leva längre och vara lyckligare än medelsvensken.«

Jublet visste inga gränser. Handels är inte mycket större än en vanlig gymnasieskola, men den formar männen med makt. Alla som blir något har verkligen inte gått på Handels, men alla som har går på Handels blir något. Carl-Johan Bonnier, Jan Carlzon, Jacob Wallenberg, Anders Igel, Per Westerberg, Lars Calmfors, Peter Wolodarski, Mikael Odenberg, Ali Esbati, Raoul Grünthal, Stefan Ingves, Trita Parsi, Mats Qviberg. Alla har de kommit ut genom ekporten på Sveavägen 65.

Så vad händer egentligen där inne?

Jag har under två år genomfört en deltagande observation av Handelshögskolan i Stockholm och resultatet redovisas här:

Resan mot kapitalismens hjärta började med att de nya studenterna i tur och ordning gick in till rektorn, tog i hand och skrev under ett papper där vi lovar att inte vanära skolan.

Konsekvensen av att bryta mot kontraktet är relegering.

Sedan följde i studentikos anda ett par dagars fylleslag.

Insparksgruppens hejaramsa: stå i en ring och jucka.

»Full moon party«: Män som shotar tequila, skriver kuk och målar snoppar med självlysande färg på sina bara överkroppar.

Trots löftet om att inte vanära skolan briserar studentkulturen på Handels med jämna mellanrum i skandaler, senast på grund av traditionen med sexistiska häcklingar av kandidater till kårstyrelsen. Kvinnor har fått omdömen som »trefingrad massageterapeut«, »hora«, »en del kallar det överraskningssex, andra våldtäkt«.

Som av en händelse har kåren bara haft elva kvinnliga ordföranden de senaste 112 åren. Två de senaste tio åren.

Skolan blev såklart rosenrasande och livrädd för sitt rykte. Studentkåren kontrolleras nu hårdare än någonsin, men det verkar inte riktigt hjälpa. Rekryteringen till årets spexgrupp gjordes med en sketch där punchlinen var att två högt uppsatta män i studentkåren som är goda vänner i själva verket är kära i varandra.
Bögskämt, så otroligt kul. Några veckor senare hånades feministföreningens uppmaning att komma på deras fredagspub i studentkårens facebookgrupp.

Att studentkulturen på Handels är problematisk har varit känt länge, så hur kan det hela fortfarande pågå utan diskussion? Kåren har visserligen en skoltidning. Men den får inte skriva något som är kritiskt mot skolan eller kan få den att framstå i dålig dager. I stället för diskussioner om vad som händer på skolan fylls den därför av trevliga intervjuer med alumner som berättar om sina karriärer. Och om varför Handels var så bra.

Rektorn pratar ofta om vikten av mångfald och jämlikhet, men den som inte har råd att äta lunch på restaurang får värma sin matlåda i ett smutsigt källarutrymme och på de två år jag nu läst på handels har vi haft en enda kvinnlig lärare. Under första föreläsningen i finans konstaterade professorn att »en mamma skulle inte förstå effekten av ränta«.

När en kursare räckte upp handen och frågade hur det kom sig att en mamma inte skulle kunna förstå effekten av ränta svarade professorn att »Ehm… Jo, min pappa jobbar med finans och min mamma…ehm… Låt oss prata om något annat!«

Sista föreläsningen innan tentan förklarade vår professor i statistik att anledningen till att vi (svenska studenter) inte är lika bra som asiatiska studenter är att våra föräldrar inte piskar oss med bambustavar tillräckligt mycket.

När jag kom till hans rum för att ställa en fråga konstaterade han att jag till skillnad från en stor man som honom bara var en liten kvinna. Tack och lov har jag inte asiatiskt ursprung, de kvinnorna gömmer sig på toaletten när han är i närheten…

För ett par veckor sedan åt jag middag med en kursare jag inte pratat med på länge och hon sa trött att: »Alla som kommer in på Handels känner sig som vinnare. Men efter tre år går männen ut som kungar och kvinnorna känner sig värdelösa. Vad är det som händer egentligen?«

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Matilda Molander är ledamot av LD:s redaktion och ledarskribent. I sommar arbetar hon på DN och Sydsvenskan.

@MatildaMolander

matilda.molander@liberaldebatt.se