Mannen är i kris. Snart gör till och med evolutionen Y-kromosomen överflödig! LD:s Joakim Rönnbäck manar de trygga männen att träda fram i debatten.
En yrvaken tyckonomi talar om mannen. Varför röstar han på populisterna? Varför hänger kärnfamiljens tidigare mittpunkt och försörjare löst? Oron sträcker sig även till hormoner: efter rapporter om sjunkande testosteronnivåer larmar kvällstidningarna om konservburkars och petflaskors roll i manskrisen.
Utöver detta verkar själva evolutionen ha ett horn i sidan till män. Bortanför de dagspolitiska debatterna om skilsmässotalen i avfolkningsbygder är biologerna sysselsatta med att utröna Y-kromosomens framtid. Vill det sig illa är denna för svag för att överleva i mer än drygt fyra miljoner år, en grisblink i sitt naturvetenskapliga sammanhang. Därefter kan människomannens öde likna det hos olycksbröder från reptilvärlden, reproduktivt försvagade med bara arvsanlagen från X-kromosomer till buds.
Trots detta väcker mannens kris inte oreserverad sympati. Kanske är det så att vissa identiteter inte lämpar sig för sådan. En styrkeposition är en styrkeposition, även i tider av prövning.
Att vara man påminner på så sätt inte så lite om att vara Stockholmare. Sällan får en företagsledare förklara framgångar med åren på Grev Turegatan. Att inleda talet på firmafesten med hänvisning till en uppväxt i Påarp kan däremot vara riktigt klädsamt.
Samma med mansrollen. I med och motgång skaver det när den görs till förklaringsfaktor. Den man som efter några öl tar ton om upplevd bortkvotering i rekryteringsprocesser bildar sällan festens mittpunkt. En lyckad man förväntas i stället vara trygg i sin mansroll, även när rollen kritiseras eller förnekas. Men hur gör någon för att bli en man?
Mest ivrig i svaret på den frågan är i dag den kanadensiske influencern Jordan B Peterson. Att vuxna människor geniförklarar Petersons webbsända luftpastejer tydliggör ett kulturellt underskott. (Varför skulle det egentligen vara otänkbart för ägaren till ett ostädat hem att peka på orättvisor i världen?)
Peterson är mycket intresserad av arketyper, nedärvda urtyper för vårt tänkande. Själv inträder han i rollen som den gamle mannen, en vis person som återkommer i kulturers myter och fabler.
Just denna förklarande roll saknas ofta för mansidentiteten.
Få saker väcker politiska satsningar som glapp mellan något som tycks efterfrågat och verkligheten. Samtidigt är få så dåliga på att möta en efterfrågan som politiker. Ställda inför mannens kris och efterfrågan på visa män är det därför lätt att misstänka att ytterligare program sjösätts. (Vad skulle de annars med de statliga mansutredningarna till?) Vad dessa satsningar består i återstår att se. Men det är en lågoddsare att de på politisk väg blir enögda och intellektuellt trendkänsliga. Rätt vad det är K-märks Björn Kjellman. Eller så blir Alexander Bard generaldirektör för »Myndigheten för testosterontäta nyckelbiotoper«.
För att undvika detta behöver dagens trygga män ta ton. Hur gjorde ni? Fanns modellen i er närhet, eller längre bort? Var det Zlatan Ibrahimovic, Jonas Hassen Khemiri eller Anna Wintour? Bryt tystnaden, tyckonomin talar om er.
Joakim Rönnbäck, är ledamot av LD:s kulturredaktion.
@Joakimronnback
joakim.ronnbäck@liberaldebatt.se