Många har hånat Jordan B Peterson. Men för ledarskribenten Bawar Ismail var det den kanadensiske psykologen och livscoachen som räddade honom från en ostrukturerad och ganska tragisk tillvaro.
Det började med en kaotisk höst.
September 2017. Livet var på topp. Aldrig hade jag känt mig så lycklig som då. Varje dag kändes det som att jag promenerade på moln, som att jag var konstant hög på all sprudlande livsenergi. Inget oroade mig, alla delar i livs-
pusslet verkade falla på plats.
Oktober 2017. Hej spegelvärlden! Hej motsatsen till goda tankar och livsbejakande känslor.
Relationskris. Kris i hemlandet. Bakslag efter bakslag och ångest varje dag. Livskaos på speed.
Oreda i tankarna ledde ganska snart till oreda i hemmet.
Mitt hem blev en krigszon. Disk travades på hög. Kläderna hade flyttat ut från garderoben och rakt ut på golvet. Småsaker låg inte längre på sina vanliga platser utan dök upp lite här och var. Krukväxterna dog långsamt och förmodligen plågsamt. Och sängen, obäddad och stökig.
För att vara en person som uppskattar, nej, älskar, en ren och nybäddad säng var det ett helvete att lägga sig varje kväll.
Och när man vaknade varje morgon kom jag genast att möta deppigheten som var mitt hem. Och mitt liv. Det gick inte att fly från misären. Jag var misären.
Jag grubblade och grubblade. Så småningom blev jag bitter. Arg. Ledsen. Ja, det var många tankar i omlopp, men det som tärde mig mest inombords var längtan efter att hitta tillbaka till min lyckliga tillvaro. För det förtjänade jag, det var min rätt.
Jag tröttnade på allt och alla. Jag drog mig undan nära och kära. Men när jag väl trodde att jag hade nått botten, och att jag skulle vara kvar där för evigt, fick jag höra talas om en klinisk psykolog och professor från Kanada.
Enter Jordan B Peterson. Kulturkrigare och intellektuell »youtuber«.
Det var via Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi, som intervjuade den 55-årige kanadensaren i ett reportage, som jag upptäckte Peterson. Och jag blev besatt på direkten. Till min glädje fann jag flera timmar långa föreläsningar, frågestunder och intervjuer med
Peterson på Youtube.
Peterson är nog främst känd för sitt principfasta försvar av det fria ordet och sitt ihärdiga motstånd mot all trams och idioti som följer i identitetsvänsterns spår. På sin Youtube-kanal har han lagt upp långa videoföreläsningar om allt ifrån Bibeln till mytologiska symboler. Hela hans existens retar gallfeber på lättkränkta feminister som inte står ut med att han talar om biologiska könsskillnader.
Och visst, allt det där är intressant.
Men det var »livscoachen« Jordan Peterson som tilltalade mig. Psykologiprofessorn som ber sina följare att växa upp, skärpa till sig och skita i den där jakten efter lycka. För livet är hårt, livet är brutalt, och i en sådan värld måste man kavla upp ärmarna och ta sitt förbannade ansvar för att skapa sig en trygg och stabil tillvaro.
I bästsäljaren 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos (2018) guidar Peterson sina läsare genom en värld som präglas av mörker, smärta och elände. Och det är lätt att nicka instämmande. Kan man inte se all den ondska och tyranni som sköljt över mänskligheten genom åren är man antingen ytterst naiv eller fullständigt ignorant.
Hur ska vi då hantera detta tragiska liv? Vad kan vi göra för att mota bort mörkret och ondskan? Vad är vår plats i allt detta? En början är att åtminstone möta världen med rak rygg, vilket är livsregel nummer ett i boken. Sträck på dig och ta dig själv på allvar! Och om du inte gör det, varför skulle då andra ta dig seriöst?
Och överge strävandet efter lycka. Det är en tanke som gör mer skada än nytta, enligt Peterson. Visst kan man känna sig lycklig, men att tro att det är möjligt att nå ett tillstånd där man känner lyckan för evigt? Kom igen, väx upp.
Det mest tilltalande budskapet i Petersons självhjälpsbok, och det som fick mig att långsamt börja lämna eländet jag själv skapat, är uppmaningen om att ta personligt ansvar. Man kan inte kräva rättigheter utan att tala om skyldigheter. Peterson hade förmodligen älskat den svenska socialdemokratins gamla slogan: Gör din plikt, kräv din rätt.
Det är ett budskap som kanske är viktigare än någonsin när aktörer i samhället bara kräver och kräver saker. De politiska ungdomsförbunden talar nästan uteslutande om rätten till ditten och datten. Självutnämnda representanter för diverse minoritetsgrupper babblar nästan bara om rättigheter. Och ta en titt på landets alla debattsidor – nästan inga ord om plikt eller skyldigheter. Ja, om det inte gäller integration av nyanlända då.
Peterson drar det hela till sin spets: Om du inte tar ansvar över ditt eget liv, hur kan du då kritisera allt runt omkring dig? Hur kan du kritisera omvärlden om du inte har ordning i ditt eget hem?
För någon vars jobb är att vara professionell tyckonom, och som har svårt att hålla käften inför alla orättvisor jag ser, sved det extra att bli uppläxad kring detta. Mitt liv och mitt hem var ju kaos deluxe.
Så jag skärpte till mig. Tog mig an kaoset i mitt hem. Tog kontroll över mitt liv. Varje morgon gör jag mig redo att möta helvetet som är livet. Och det börjar alltid med att jag bäddar sängen.
Bawar Ismail är ledarskribent i Gefle Dagblad.
@thelemoncurd
bawar.ismail@mittmedia.se