Vad ska vi med män till? I dag dominerar kvinnliga studenter universiteten. Många är berättelserna om kvinnor som drar från mindre orter och flyttar till storstan. Männen som finns kvar beskrivs inte sällan som modernitetens förlorare – vita och kränkta, näthatande och SD-röstande. Ett lätt offer för populismen?
I universitetsstäderna är männen kanske inte lika bittra. Åtminstone visar de det inte öppet. Än. Om vi inte talar om de arga männen i de mest segregerade förorterna, som försöker gå gängvägen till status.
För de moderna genusmännen är det i stället självspäkeri som gäller. »Vi män måste ta ett steg tillbaka!« är ett rop som hörs i poddar, universitetssalar och i politiska ungdomsförbund. En och annan krönika i en och annan tidning har visst skrivits på detta tema. »Manlighet« anses orsaka våldtäkter och kvinnomisshandel. Lösningen stavas »killmiddag« som ska skapa mjuka män.Tjejer uppmanas »spola killen« för att frigöra sig. I detta nummer utreder Frida Jansson klokheten i att göra detta.
Josefine Temrell skriver om hur männen gjort feminismen till sin. I vissa fall tycks kvinnokampen ironiskt nog användas som ett sätt att legitimera en manlig kultur.
Kanske är manlighetens påstådda omdaning bara en bluff?
De som säger sig »hata män« hävdar alltid att de hatar män på ett strukturellt plan, inte de enskilda individerna. Manlighet har på så sätt blivit något som inte har med de enskilda männen att göra. Det är strukturen som ska ta ansvar för sexuella övergrepp, inte männen som begår handlingarna. Manlighet berör alla och ingen på samma gång!
På senare år har det onekligen inte varit trendigt att vara man. Men kanske börjar vi se en manligheten revansch. Över hela västvärlden har den kanadensiske psykologen Jordan Peterson frälst unga män, som med tindrande ögon tar emot professorns tips på hur man ska leva sitt liv. Och säga vad man vill om Peterson. Om han kan hjälpa de vilsna männen att bädda sängen, förstå sin plats på jorden och ta ansvar är mycket vunnet.
Både kvinnor och män förlorar på ett manssläkte med kollektiv identitetskris. Detta nummer kommer helt nya genusglasögon. Se efter vad du själv ser!
Karin Pihl, kulturredaktör
Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör och ansvarig utgivare
red@liberaldebatt.se