Sedan 1980- talet har forskare debatterat huruvida i Jesus budskap förmedlar ett jämlikhetsideal som omfattar både män och kvinnor. Cecilia Wassén vid Uppsala Universitet, analyserar synen på kvinnor som framkommer i Jesus ord och handling. Visserligen kritiserar Jesus sociala orättvisor och hierarkiska strukturer i samhället precis som feminister idag, men han gör det som en man av en patriarkal tid.
I klassisk bemärkelse är feminism en ideologi som verkar för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, vilket bygger på upplysningstidens jämlikhetsideal. Den idésfären fanns inte på Jesus tid inom Romarriket där slaveriet var utbrett och allmänt accepterat. Även om det dyker upp en och annan kvinnlig regent i områden i Östra medelhavsområdet under antiken, såsom Kleopatra i Egypten och Salome Alexandra i Israel (76-67 fvt), tillhörde detta ovanligheterna.
Män var de självklara överhuvudena i såväl offentliga positioner som i hushållen både i det judiska samhället och i Romarriket i stort. Den antika grekisk-romerska samhällsformen var patriarkal i och med att kvinnor inte hade samma lagliga status som män utan stod under mäns kontroll och beskydd i de flesta avseenden. Och även om Jesus kunde vara radikal i viss mån och utmana rådande familjestrukturer, som vi ska se, var han en man av sin tid. Det vore märkligt om han hade verkat för att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män nästan 1800 år före den tidiga feministiska rörelsen i västvärlden.
Däremot finns det bibelforskare, såsom pionjären Elisabeth Schüssler Fiorenza, som finner ett jämlikhetsideal i Jesus budskap, vilket enligt hennes teori skulle omfatta både män och kvinnor. Alltsedan hennes bok In Memory of Her: A Feminist Theological Reconstruction of Christian Origins, kom ut 1983 har forskare debatterat huruvida detta stämmer eller inte. Jag ska nedan analysera synen på kvinnor som framkommer i Jesus ord och handling samt utvärdera om det finns aspekter av jämlikhet såsom vi idag förstår den.
För att besvara frågor kring Jesus kvinnosyn måste man fokusera på de tidigaste traditionerna i evangelierna om Jesus. Även om två av evangelierna har tillskrivits Jesus lärjungar, dvs. Matteus och Johannes, skrevs dessa inte av ögonvittnen utan av en senare generations teologer som behärskade grekiska (Jesus och hans lärjungar pratade ju arameiska).
Man räknar med att det tidigaste evangeliet, Markus, skrevs runt år 70, dvs. nästan 40 år efter Jesus död. De muntliga traditioner som lärjungarna förde vidare ändrades naturligtvis under den tiden och nya legender kom till Berättelserna om Jesus samtal med den samariska kvinnan (Joh 4:7-42) och äktenskapsbryterskan (Joh 8:2-11) är exempel på sent material som knappast härrör från Jesus tid.
Med andra ord, vi måste studera de nytestamentliga texterna på samma kritiska sätt som vi gör med annan antik litteratur. De är inte historiska faktaskildringar.
Forskare som hävdar att Jesus förespråkade jämlikhet mellan alla människor, även kvinnor, tolkar avståndstagandet från den biologiska familjen inom Jesusrörelsen som en kritik mot patriarkala hushållsstrukturer. De argumenterar att lärjungagemenskapen med dess fattigdomsideal var en jämlik rörelse (»a discipleship of equals«) och att Jesus budskap om ett Guds rike omfattade en radikal vision om ett jämlikt samhälle. Även Jesus förbud mot skilsmässa ses som ett belägg för hans jämställdhetsiver.
Kvinnor och män kring Jesus
Jesusrörelsen omfattade en del kvinnor i den vidare kretsen av lärjungar och supportrar. Maria från Magdala är det mest kända namnet, men även andra kvinnor dyker upp. Enligt Markus följde kvinnor med Jesus till Jerusalem den sista veckan. Mark 15:40-41: »Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.« Eftersom påsken var en pilgrimshögtid då familjer från olika byar i Galileen begav sig till Jerusalem i stora sällskap för att fira högtiden där, är det ingenting anmärkningsvärt i sig att att både män och kvinnor var med i Jesus grupp under den sista veckan. Jesus hade både anhängare som temporärt lämnade sina familjer och följde med honom på resorna och andra mer stationära supporters som ställde upp med inkvartering och mat för hans följe. Även Lukas lyfter fram kvinnliga välgörare till rörelsen kring Jesus (Luk 8:1-3). Att välbärgade kvinnor fungerade som välgörare till predikanter och specifika grupper var inte så ovanligt. Men att en rörelse omfattade både män och kvinnor var inte exceptionellt och ska inte ses som ett uttryck för en jämlikhetssträvan per automatik.
Familjen och hushållet
Schüssler Fiorenza och andra pekar på att Jesus bryter med de patriarkala normerna för hushållet då han skapar en alternativ gemenskap med lärjungarna. Jesus krävde absolut lojalitet av sina lärjungar som gick bortom banden till sina familjer. Det bröt tvärt emot traditionella värderingar. Så säger Jesus: »Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig« (Matt 10:37).
Inte ens den grundläggande plikten att begrava en förälder gick före lärjungaskapet, som följande berättelse visar: »En annan av lärjungarna sade: ’Herre, låt mig först gå och begrava min far.’ Men Jesus svarade: ’Följ mig och låt de döda begrava sina döda’« (Matt 8:21; jmf. 10:28-31). Jesus själv satte också lärjungarna före sin biologiska familj, något som ledde till en konflikt mellan honom och familjen (Mark 3:20-21, 31-35). Det var ingen bagatell att kräva lojalitet på sättet som Jesus gjorde. För ett hushåll som förlorade en vuxen man, om än temporärt (jmf. Mark 1:29 angående Petrus), kunde det innebära stora svårigheter i och med att varje persons arbetsinsats normalt sett behövdes för familjens överlevnad i det antika jordbrukssamhället (Matt 10:28-30).
Ingenting pekar på att Jesus krav på lärjungarna att lämna sina familjer och följa honom handlade om att bryta mot patriarkala strukturer utan om att de först och främst skulle vara lojala gentemot Jesus rörelse. En riktig lärjunge skulle till och med vara beredd att gå i döden för sin övertygelse, enligt en utsaga som går ut på att den som försöker rädda sitt liv kommer att mista det, medan den som mister sitt liv kommer att rädda det (Mark 8:35).
Nej, lärjungagemenskapen utmärkte sig inte för att vara särskilt jämlik. Istället utgjorde »de tolv« en inre krets av lärjungar som alla var män. Dessa kunde se fram emot att styra (»döma«) Israels tolv stammar enligt den vision som Jesus hade för det annalkande kungariket som Gud skulle upprätta och Människosonen, dvs. Jesus själv, skulle regera: »Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar« (Matt 19:28).
Flera texter handlar om hur Jesus debatterar med fariseer och andra om hur Mose lagar ska följas. En sådan debatt handlar om skilsmässa som var omdiskuterat på Jesus tid. Enligt judisk tradition hade män rätt att initiera skilsmässa (5 Mos 24:1–3), men Jesus förbjuder bruket med hänvisning till skapelsen: »Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt« (Mark 10:6–9).
Därmed håller han med en grupp inom fariseerna. Vad skulle ett sådant förbud mot skilsmässa innebära för kvinnor? Å ena sidan skulle detta ge kvinnor en trygghet eftersom män inte godtyckligt skulle kunna tvinga dem att lämna hemmen, om än med ekonomisk kompensation. Å andra sidan skulle det inte finnas någon möjlighet för utsatta kvinnor som misshandlades att lämna ett förhållande.
Ett förbud mot skilsmässa vore nog på det stora hela en positiv utveckling för kvinnorna. Men att hävda att det handlade om ett jämlikhetsideal eftersom samma regler skulle gälla för män och kvinnor, som bl.a. John Dominic Crossan hävdar, är att dra för långtgående slutsatser. Istället är förbudet ett uttryck för Jesus krav på efterföljare att leva fullkomligt efter Guds vilja, i detta fall utifrån principer vid skapelsen. Samma kompromisslösa hållning framkommer i fråga om otrohet. Enligt Matteusevangeliet säger Jesus: »Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap« (Matt 5:27-28).
Enligt Mose lagar var det aldrig olagligt för män, oavsett om de var gifta eller inte, att ha sexuella förbindelser med prostituerade eller andra ogifta kvinnor som inte stod under någon mans kontroll. Jesus tuffa syn var i linje med samtida populära idéströmningar om att också män skulle vara återhållsamma och inte ha sex utanför äktenskapet, något som dock alltid gällt kvinnor. Sammantaget visar dessa uttalanden att Jesus trots allt inte utmanade äktenskapets förening i sig.
På de svagas sida
Jesus följer traditionen av profeter i Gamla testamentet som angriper maktmissbruk och de starkas förtryck av de svaga. Jesus kritiserar sociala orättvisor och hierarkiska strukturer i samhället precis som feminister idag.
Han framställer tjänaren, eller till och med slaven, som ett föredöme: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav« (Mark 10:41-44).
Hand i hand med ett tjänare-ideal går ett fattigdomsideal; man ska inte förlita sig på rikedomar utan på Gud. Tvärtom leder rikedom bort från Gud (Mark 10:17-22; Luk 12:13-34). De rika ska dela med sig, eller ge bort alla egendomar (Mark 10:17-22). Hans pregnanta utsagor är minnesvärda: »Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike« (Mark 10:25); »Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara« (Luk 12:34).
Jesus var känd för att ha måltidsgemenskap med dem som föraktades av andra, såsom tullindrivare (som ansågs ohederliga) och andra »syndare« (Mark 2:16). Det var ett normbrytande beteende som väckte anstöt, vilket framgår i den kritik mot honom som har bevarats: »Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare« (Matt 11:19). Även kvinnliga syndare välkomnades av Jesus (Luk 7:36-50; jfr. Matt 21:31). Jesus lyfte fram de utstötta i samhället men ger också prov på traditionella värderingar om den egna etniska gruppens överlägsenhet, vilket var ett självklart förhållningssätt i antiken.
Då en »syrisk-fenikisk« kvinna ber Jesus om hjälp att driva ut en demon från hennes dotter svarar Jesus, »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« Han liknar alltså icke-judar vid orena hundar. Till slut ger han dock med sig (Mark 7:24-30). Jesus budskap var alltså helt etnocentriskt. Han hade inga planer på att skapa en ny, universalistisk religion, utan hans budskap handlade om hur Guds löften till det judiska folket var på väg att uppfyllas i det annalkande Guds rike.
Även Jesus beskrivning av Guds rike har framhållits som belägg för att han trodde på jämlikhet mellan alla.
Guds rike
Jesus förkunnelse om ett kommande Guds rike utgjorde kärnan i hans förkunnelse, vilket Markus förklarar då han sammanfattar Jesus budskap: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet« (Mark 1:15). Guds rike innebär en radikal förändring. Jesus predikar om en Människoson som ska komma »med stor makt« vilket innebär att denne ska komma med en armé av änglar, beredd att utkämpa en avgörande strid för Guds kungarike (Mark 13:24–27; jfr. 9:1).
Det är ett apokalyptiskt budskap: Gud ska gripa in i världshistorien och upprätta sitt rike; en ny tidsålder ska ta vid och en annan ordning ska råda. Jesus använder olika bilder för att illustrera sin vision om Guds rike: förvandlingen liknas vid ett litet senapskorn som växer till ett stort träd (Matt 13:31-32). Det är som en fin bankett, då man dricker vin, som han säger vid sista måltiden: »Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike« (Mark 14:25). Människor ska komma från världens alla hörn och delta i festmåltiden i Guds kungarike (Luk 13:29).
Dock syftade detta troligen inte på icke-judar, utan på hur det judiska folkets förskingrade stammar ska församlas igen. Däremot kommer inte alla som är bjudna till festen vara med (Matt 22:2–14; Luk 14:16–24). Istället ska en annan hierarki råda, »Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist« (Mark 10:31; Matt 19:30; jfr Mark 9:35; Matt 20:16; Luk 13:30).
Visionen om ett Guds rike handlar inte ett jämlikt samhälle utan om ombytta roller till förmån för de svaga och marginaliserade: de som nu är ansedda härskare kommer inom kort att vara föraktade och vice versa.
Slutreflektion
Var Jesus en feminist? Frågan är svår att besvara eftersom konceptet inte fanns i antiken. Detsamma gäller frågan om huruvida Jesus förespråkade jämlikhet i stort. De bakomliggande idealen om alla människors lika värde och rättigheter var främmande för det antika samhället. Jesus utmanade däremot rådande samhällsnormer gällande lojaliteten till familjen; Jesus lärjungar skulle vara beredda på att försaka allt för att följa Jesus.
Jesus utmanade också samhälleliga hierarkier då hans vision omfattade ett annat rike där Guds vilja skulle råda och som innebar ombytta roller för att de starka och svaga, rika och fattiga. Bland Jesus lärjungar, män och kvinnor, skulle man leva efter Guds rikes principer redan under hans livstid, då en tjänare hölls fram som ett föredöme. Man såg fram emot den kommande belöningen, som fångas av Jesus ord i Lukas 6:20-21: »Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta« (Luk 6:20–21). Jesus var en apokalyptisk profet som förberedde folket på Guds konkreta ingripande i världshistorien då han skulle upprätta sitt rike där inga orättvisor fanns och Guds vilja rådde. Det skulle ske snart. Det starka apokalyptiska hoppet om en paradisisk ny tidsålder fortsatte efter Jesus död då efterföljarna ivrigt väntade på hans återkomst. Om än den apokalyptiska ivern så småningom tonades ned inom kyrkan, har Jesus utopiska vision om Guds rike inspirerat kristna genom historien att hoppas på en bättre, mer rättvis värld. En strävan efter en sådan värld omfattar idag självklart jämlikhet mellan könen och kvinnors lika rättigheter som män. Jesus predikningar om de fattigas och utstöttas människovärde kan inspirera till en sådan verklighet även om jämlikhet mellan könen inte var en del av hans ursprungliga budskap.
Cecilia Wassén är docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Uppsala Universitet. Hon är författare till boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades (Bokförlaget Langenskiöld, 2016) som hon skrivit tillsammans med docent Tobias Hägerland, Göteborgs universitet.
cecilia.wassen@teol.uu.se
@CeciliaWassen