Om man inte har en strikt konservativ världsbild så finns trygghetssystemen till för människorna som lever i samhället. De är inte där för sin egen skull.
När asylinvandringen till Sverige hösten 2015 nådde nivåer som inte setts sedan andra världskriget ställdes landets politiker inför valet att antingen ta konsekvenserna av den liberala migrationspolitiken och sjösätta genomgripande reformer, eller att stävja invandringen och på så sätt ge systemen (och sig själva) “andrum”.
Alla vet hur det slutade. Under veckorna som ledde fram till regeringens kovändning stod Centerledaren Annie Lööf ensam kvar och förespråkade lån i stället för bidrag och förändrad “kvalitet” i mottagandet.
Därefter tycks Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M) ha övergått till att tävla om vem som har den “tuffaste” politiken, framför allt på integrationsområdet.
Ja, det tycks överlag allt svårare att skilja socialdemokrater och moderater åt.
Samtidigt blir också de integrationsutmaningar som följer i invandringens spår alltmer uppenbara. Som liberaler (ett begrepp som i denna tidskrift aldrig kommer att ägas av ett enskilt parti!) tror vi att samtalet måste handla mer om systemen och hur de stänger ute, än vikten av att bevara dem för deras egen skull. Misslyckas vi lär de närmaste åren kretsa kring »tuffare tag« och nya former av statligt förmynderi.
För LD:s del har hösten och vintern handlat mycket om att utbilda deltagarna i årets upplaga av Liberala skrivarakademin, det utbildningsprogram som vi varje år anordnar tillsammans med den liberala tankesmedjan Ohlininstitutet och lokaltidningskoncernen MittMedia. De sju lovande skribenterna medverkar samtliga i detta nummer. Till sommaren lär flera av dem återfinnas på tidningsredaktioner.
Så klart är vi glada att även “skitåret” 2016 kunna räkna hem en prenumerationsökning. Vi lägger oss inte till ro utan arbetar just nu med en större förändring av tidningen: Framgent kommer varje nummer av LD att innehålla två nya delar.
Men mer om detta i nästa nummer. Artikelidéer är som vanligt välkomna!
Slutligen: Tack till Storkens Nyheter för idéen till omslaget på detta nummer! Det var för drygt två år sedan som den, nu sorgligt nog insomnade, satirsidan publicerade en (uppenbart satirisk) artikel där det ”framgick” den stora dalahästen i betong i Avesta – världens största! – skulle ”Målas om i mångkulturens färger”. Än i dag är gillar drygt 350 personer Facebook-sidan ”Låt Dalahästen va!”.
Hästen är alltjämt röd. Vilket kanske inte är så dumt, den ägs ju trots allt av danskar. Spricker gör den också.
Gabriel Ehrling, redaktör och ansvarig utgivare
Karin Zelano, biträdande redaktör
red@liberaldebatt.se