Det finns en liten förening av socialdemokrater som med visst välbehag brukar läsa Liberal Debatt. Man kan hitta oss ståendes i kaffepausen på något idéseminarium på ABF hummande om att det i alla fall finns ett hopp för en hederlig liberalism och referera till någon artikel skriven om marknadskritik. Det har till och med hänt att en prenumeration har blivit julklapp till någon värdig partivän.
I senaste numret, tema »Bortom House of Cards« (2016/5), fortsätter delvis den traditionen. Numret krönts av ett ovanligt vackert reportage från Bronx av Karin Zelano och fotografen Erik Ericson, vars enda brist är saknad av etymologisk analys av stadsdelsnamnet (namnet kommer från en Jonas Bronck som precis som jag var smålänning och ägde marken i mitten av 1600-talet).
Men för att ta sig till dessa sidor måste man passera ett uppslag som fått namnet »saker som ska bort…?« där sex skribenter fått skriva korta kommentarer om saker som ska bort. På ett förtjänstfullt sätt lyckas här en idétradition som annars mestadels hittats i ungmoderata kampanjer på Facebook få en portalplats i numret av Liberal Debatt. När det dessutom mitt emellan texter om att avsätta Dan Eliasson och »krossa Systembolaget« finns en text om att slopa allt vad plakatpolitik heter når det hela ett ironiskt klimax.
Vidar Aronsson
Prenumerant och valgeneral för SSU 2014
Svar direkt från LD:s redaktör
Aronsson ska först och främst ha ett tack för att han läser LD, och för att han hjälper sina partikamrater till (förhoppningsfullt starkt verkansfullt) liberalt tankegods. Likaså för den fina historielektionen om Bronx.
På samma tema har »Saker som ska bort…?« sin förebild i anrika Södra Dalarnes Tidning, där en ung chefredaktören under 1800-talets slut hade för vana att i kortfattad listform påminna pampar i politik och näringsliv om alla orättvisor och brister som fortsatt existerade i Hedemora.
Som redaktör har jag ambitionen att låta LD vara en plats för det som inte har någon annan. Vi har medvetet gått mot längre artiklar och essäer samt djuplodande reportage. Detta då jag tror att på vi på så sätt tillför något till det (liberala) journalistiska ekosystemet.
Men pannlobens djupa veck i all ära – i en tryckt tidning finns det också utrymme för det korta, rappa och underfundiga. Därav introduktionen av »Saker som ska bort…?« där läsarna har en låg tröskel att kliva över och in i spalterna.
När Aronsson läser numret kommer han dock notera att »Saker som ska bort…?« inte finns med denna gång. Han bör dock vara försiktig innan han tolkar detta som någon seger. Det kom nämligen in så mycket bra material att vi i sista stund fick ställa det uppslaget, och en del annat, för att numret skulle få plats i tryckpressen.
Så kan det också gå.
Gabriel Ehrling
Redaktör och ansvarig utgivare