Mätningar från Göteborgs universitet visar att de flesta svenska riksdagsledamöter och ledande lokal- och regionalpolitiker har mindre än 50 procents igenkänningsgrad. Det är alltså lika hög sannolikhet att en medborgare känner igen »sin« representant i landets högsta politiska församling som att hen inte gör det. Byråkratin ska vara ansiktslös och rättsväsendet blint, men att politiker ska vara närmast osynliga ingår inte i någon etablerad definition av demokrati.
Därför öppnar vi dörren till en annan sorts politik, och ger på köpet en rejäl höstgåva till alla som fascineras av amerikansk politik. I reportaget Berättelser från senatorsdistrikt 33 följer vi Gustavo Riveras kampanj i Bronx.
Amerikansk politik är inte som svensk politik. Politiker i USA är inte som politiker i Sverige. På många sätt är det tur det (tänk: Trump). Men på andra sätt är det synd. För om demokratin till sist bara är en byggnad
i Stockholm blir det svårt att uppbåda intresse för den.
Det kan tyckas fånigt att politiker delar ut diplom till »outstanding citizens« och spelar basket med ungar på glid. Men varje handskakning och trepoängare minskar ändå avståndet till politiken med några milimeter.
Kanske är det så enkelt att enmansvalkretsar sållar fram närvarande politiker? Hur som helst tycks politiken och politikerna vara närmre gathörnen och köksborden i Bronx än de gör i Sverige. Politikerna är mer gränslösa, politikens gränser tydligare. Staten är mindre helt enkelt. I Bronx är det tydligt att den enskilda människan betyder något. Vi vill inte försköna frånvaron av skyddsnät och en svag stat. Men vi lyfter gärna insikten att de utrymmen där »offentligheten« lyser med sin frånvaro inte nödvändigtvis blir gapande tomrum av passivitet. Att politiker i det dagliga är tvungna att möta och förhålla sig till sina väljare ger upphov till mer än hetare valfläsk.
Vi tror att Sveriges politiker kan bättre! Och framför allt finns det mycket mer spännande insikter i höstens valrörelse än att Donald Trump är en tölp.
Avslutningsvis vill vi rikta redaktionens varma tack till Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål, utan vars bidrag reportaget inte varit möjligt.
Tack också till Erik Ericsson för de fantastiska bilderna!
Gabriel Ehrling, redaktör och ansvarig utgivare
Karin Zelano, biträdande redaktör
@liberaldebatt
red@liberaldebatt.se