Att 100 000 människor behöver demonstrera mot löntagarfonder och socialisering av näringslivet känns i dag avlägset. Men är faran över? Jonas Grafström, doktorand i nationalekonomi, beskriver hur risken för så kallad »rent-seeking« alltid är överhängande.
I vanliga fall går inte folk bananas när ett länsförbund i ett politiskt parti eller dess ungdomsförbund röstar igenom något på en stämma. Likgiltigheten brukar vara total, om det inte handlar om lik förstås.
År 2015 blev ett förslag på Stockholms arbetarkommun om införande av en löntagarfondersliknande skapelse nedröstat. Gott så, och inte alls oväntat. Dock beslutades det om en rapport om »ekonomisk demokrati« som kom ut i februari, fortfarande ganska lamt skriven. Reaktionen bör däremot inte vara lam. När en sten väl börjar rulla från ett berg får den efter ett tag momentum nog att krossa vem som än ställer sig i vägen, även om stenen är rätt liten.
Modellen som presenteras i den här artikeln förklarar tillväxten av särintressen som tillskansar sig fördelar eller pengar och varför det kortsiktigt tolereras.
Rör i badrum har tätningsringar för att hindra vatten från att läcka ut i skarvarna. Samma typ av ringar, men mer avancerade, finns på bränsleledningarna till raketerna som användes för att skjuta upp rymdfärjor. Dessa ringar är där för att hindra flytande väte från att läcka ut under uppskjutningen. Fram till rymdfärjan Challenger skulle skjutas upp 1986 hade dessa tätningsringar testats under alla tänkbara relevanta förhållanden, utom vid minusgrader. Rymdfärjor skjuts ju upp från södra Florida så varför skulle man ens komma på tanken att testa ringarna för kyla?
Under natten den 28 januari 1986 inträffade emellertid en köldknäpp som sänkte temperaturen till minus sju. Tätningsringarna slutade fungera vid minus fyra. 70 sekunder efter att Challenger hade startat förvandlades farkosten till en bomb och detonerade. Små detaljer kan spela stor roll. En liten sten kan vara starten på ett jordskred. Det som verkar föga troligt kan långsamt, efter kompromisser och undergivenhet, leda till fullkomligt förfärliga förluster av frihet.
Samhället kommer på grund av rent-seeking – inom nationalekonomi ett begrepp för när en individ, organisation eller företag tjänar pengar på att manipulera de ekonomiska eller juridiska förutsättningarna i stället för att göra vinst på handel eller värdeskapande produktion – på lång sikt att tappa mer och mer ekonomisk frihet. Med tur eller hårt arbete kan samhället chockas ur frihetsförlusten, men det är ingen naturlag.
I denna artikel presenteras en kortsiktig jämnviktsmodel. Den hämtar inspiration ur Public choice-teorier och argumenterar för att rent-seeking leder till en hög grad av kontroll över ekonomin, men därefter till en kollaps av status quo .
»Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.«
En dikt av Sveriges dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt (S) den 21 december 1983 i Sveriges riksdag, precis innan beslutet om att Sverige skulle införda löntagarfonder.
Löntagarfonderna är en Svensk rent-seeking-fråga. Det finns inte brist på nutida exempel med fackförbund eller näringslivsorganisationer som vill ha förmåner, men eftersom den »ekonomiska demokratin« då och då flyter upp till ytan är den värd att studera.
I ett tidigt skede av löntagarfondsfrågan föreslog Hans Werthén från Electrolux för Kjell-Olof Feldt att löntagarfonder kunde införas förutsatt att fonderna kombinerades med stora investeringsbidrag för nya vitvaror i alla dåligt utrustade sommarstugor.
Några fler sålda kylskåp mot förstatligande av det svenska näringslivet, kort sagt.
Buchanan och Tullock (1968) menade att mängden energi som intressegrupper lägger på att få pengar från exempelvis staten är en direkt funktion av hur mycket pengar som finns i potten. Rent-seeking kommer fortgå så länge det går att mjölka ut något ur offret. Finns godsaker att plundra kommer många att lockas till bordet. När överflödet sinar kommer energi läggas på att antingen försvara platsen vid bordet eller putta undan andras stolar.
Figur 1 visar en modell där det i origo uppkommer en chock som skapar möjlighet för värdeskapande. Exempelvis skråväsendets avskaffande, Johan August Gripenstedts omfattande ekonomiska reformer i mitten på 1800-talet eller andra världskrigets slut som öppnade upp marknader. Teknologisk förändring kan också skapa en chock på marknaden där möjligheter öppnas, exempel på detta är tryckpressen, ångmaskinen och internet.
I början har intressegrupper inte lobbat för regeringen för att få fördelar, tänk Copy Swede, intresseorganisationen för upphovsmän, som vill ha pengar för varje såld gigabyte lagringsutrymme i Sverige, det går ju att använda till att skada deras ekonomiska intressen, eller så sparar man lustiga kattbilder på dem.
Figur 1. Förslag på ekonomisk tillväxt/statlig inblandningsmodel
Först har vi snabb ekonomisk utveckling, det är lite av vilda västern, det går snabbt framåt och många tjänar pengar. Sedan kommer staten. De som skapar välstånd måste nu lägga pengar på att antingen hålla staten borta eller hindra konkurrenter från att nå framgång. Grafiskt uttryckt blir den statliga inblandningen i ekonomin S-formad.
Början på S-formen representerar den långsamma starten där idéer om möjligheter till rent-seeking inte har hunnit byggas upp. Efter den långsamma starten passeras en tröskel där spridningen accelererar, ungefär som upploppsbilderna från »Black Friday«-reorna när dörrarna öppnas och kunderna strömmar in. Statens expansion leder till att den ekonomiska tillväxten saktar in fram till en punkt där den avstannar helt. Incitamenten att anstränga sig finns helt enkelt inte längre.
Rymdfärjan Challengers öde visade att små detaljer spelar roll och kan få massiva åverkningar. När löntagarfonderna presenterades var det få som trodde att de någonsin kunde bli verklighet. När de blev verklighet orsakade de Sverige den största ekonomiska skadan sedan förlusten av Finland. Kommer idén få fäste igen? Förmodligen inte, men det betyder inte att förslagen inte måste bemötas. Om inte riskerar en socialdemokratisk finansminister att få genomföra något som denna vet är ett jävla skit, för att vi lät det gå ända dit.
Jonas Grafström är doktorand i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.
jonas.grafstrom@ltu.se
Litteraturförteckning
Buchanan, J. och Tullock, G. (1962) The Calculus of Consent chapter 19 Pressure groups, Special interests, and the Constitution. Liberty fund, Indianapolis.
Larsson, J (2011) Företagarrörelsen och opinionen – Så förändrades Sverige. Svenskt Näringsliv