»Mer av entreprenörskap« – så lyder den politiska universalkuren på landsbygdens problem i allmänhet och Norrlands utmaningar i synnerhet. Ida Lindh, doktorand i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, menar att en sådan ambition missar målet. Först måste bilden av företagaren bli framtidens.
Det är svårt att nämna Norrland och entreprenörskap utan att dra tankarna till något av alla de goda exempel på personer som fått illustrera den uppfinningsrikedom som historiskt sett kännetecknat det norrländska entreprenörskapet. Det är historier om oräddhet, visioner, om kan-själv-mentalitet, hårt arbete och en drivkraft att klara saker själv. Helst utan inblandning av vare sig kommun eller stat. Handlingskraftiga, framsynta entreprenörer som sett potential i de nästintill oändliga och utvecklingsbara naturtillgångarna och som gått från ord till handling, inte bara för att skapa nya jobb utan också för att förvara de liberala värdena och den fria företagsamheten. Bilden av det norrländska entreprenörskapet har spridits långt utanför de norrlandska skogarna, men också bidragit till en entreprenöriell och uppfinningsrik identitet och självbild i Norrland.
I tvåtusentalets tidevarv kommer dock verkligheten ikapp. Norrland står inför stora utmaningar. De tidigare drivna och uppfinningsrika entreprenörerna blir äldre samtidigt som de unga flyttar därifrån. Intresseorganisationen Företagarna varnar för att tiotusentals jobb och företag riskerar att försvinna på grund av att de äldre företagarna inte kan hitta nya, yngre personer som vill och kan ta över. Svenskt Näringsliv, i sin tur, rapporterar att en ökad andel företagare i norr är centralt för att klara framtidens försörjningsbörda, tillväxt och för att minska den arbetslöshet som rådande mismatch mellan befintligt näringsliv och den unga generationen står för. En anledning till denna mismatch tros, enligt TCO:s tidning Arbetsvärlden, vara att Sverige är ett av de länder i världen som snabbast förändras från industrination till tjänstesamhälle. Trots att de nästintill oändliga och utvecklingsbara naturtillgångarna i norr fortfarande är starka ställs krav på modernisering och regionala och kommunala näringslivssatsningar riktas därför allt oftare till tjänstesektorn och den digitala omvandlingen av näringslivet.
Parallellt med denna förnyelse av befintligt näringsliv har blickarna riktats mot den yngre generationen. Intresse för entreprenörskap ska byggas underifrån, och fostrandet av nya entreprenörer att förvalta befintligt näringsliv och bidra till en framtidens företagsamhet sker bland annat genom att integrera entreprenörskap i skolan. Behovet av fler entreprenörer är långt ifrån unikt för de norra regionerna i Sverige – att fostra fler unga till att bli framtida företagare och skapandet av en ny och genomgripande entreprenöriell kultur ligger högt på den politiska agendan på såväl EU- som nationell nivå.
I teorin är tanken om entreprenörskap i utbildning en lockande – och liberal – tanke. Med entreprenörskap i skolan ska eleverna inte bara ges utbildning som skapar frihet och möjligheter i livet, utan också tränas till att ta tillvara, skapa och nyttja dessa möjligheter på ett sätt som skapar såväl personlig utveckling som innovationer och nya arbeten. Det handlar alltså om såväl elevernas personliga utveckling som samhällsförändring och hopp. Tyvärr riskerar dock satsningar som ska bygga underifrån att färgas av perspektiven som kommer från ovan.
Lokala satsningar för att fostra unga entreprenörer tenderar att formas av lokala uppfattningar om vad det är som ska fostras och formas. När svenska kommuners tolkning och implementering av entreprenörskap i skolan jämförs blir det tydligt att kommuner med vikande företagsamhet, åldrande företagare och avbefolkning tolkar meningen med entreprenörskap i skolan annorlunda än kommuner med hög grad av företagsamhet.
Ivern att behålla jobben, de existerande industrierna och vetskapen om det akuta behovet av nya entreprenörer som ska ta vid där de gamla lämnar, gör entreprenörskap i skolan i praktiken till något helt annat än att visa på valmöjligheter i livet, skapandet av nya möjligheter och kreativiteten att agera på dem. I stället tenderar fokus att hamna på åtgärder för att öka ungas intresse för de befintliga industrierna, lotsa in dem där jobben »ska« finnas i framtiden. På samma sätt fokuserar utbildningen på att skapa välanpassade arbetstagare snarare än nya tidens arbetsgivare och riskerar på så sätt minska den rörlighet och förnyelse som Norrland så innerligt skulle behöva. Ivern att hålla kvar vid bilden av det norrländska entreprenörskapet – förkroppsligat i de befintliga industrierna och näringarna – blir närmast protektionistisk. Det handlar mer om att ta vid, och förnya och digitalisera det som finns, i stället för att ha tilltro till att en ny era av entreprenörskap kan växa fram. Men det största hotet för Norrland är inte unga som varken kan eller vill ta över, eller för den delen ens sysselsättas i befintliga företag. Hotet att unga inte skulle ha egna idéer att förverkliga är långt större.
Jag är övertygad om att entreprenörskapet är en central del av Norrlands framtid. Men historien om det norrländska entreprenörskapet behöver en ny identitet och självbild som fångar upp tron på framtiden och det nya, snarare än det som varit.
Det är dags att släppa den idealiserade bilden av hur det norrländska entreprenörskapet och norrländska entreprenörer sett ut eller ska se ut. Det är dags att låta nya historier och entreprenörer växa fram och utgöra framtidens historia. Där fokus i dag hamnat på vad det norrländska entreprenörskapet resulterat i, bör uppmärksamheten i stället flyttas till de liberala värden det ursprungligen växte fram ur.
Ett framtida växande norrländskt entreprenörskap behöver mer liberalism i form av tro på det nya och mod att avvika från det tidigare. Det kan handla om framsynthet, om avstånd och avbefolkning som oändligt utvecklingsbart, om mångfald eller om hur virtuell rörlighet kan överkomma demografi och distanser. Det är svårt att veta exakt vad som krävs – men det är viktigt att vara öppen och ha framtidstro. Arbetet börjar med att ge förutsättningar för en fri företagsamhet som inte fokuserar på att bevara utan på att hitta lösningar på dagens utmaningar och göra verklighet av framtidens möjligheter.
Ida Lindh är doktorand i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.
ida.lindh@ltu.se
Fotnot: För mer kring hur svenska kommuner skiljer sig åt i tolkningen av entreprenörskapets roll i skolan, se »Entrepreneurship Education: The role of local business in Entrepreneurship and Regional Development« (Lindh & Thorgren 2016).