»Om staten står i vägen är det staten som måste bantas.« Så skrev Liberala ungdomsförbundet efter regeringens restriktiva kursändring i migrationspolitiken. Det är en populär tanke, att lösa flyktingkrisen genom att dra tillbaka välfärdsstaten. Vissa går så långt att de hävdar att välfärdsstaten måste väck för att möjliggöra fri invandring.
På andra sidan debatten finner vi de så kallade »realisterna«, som hävdar att fri invandringsförespråkarna lever uppe bland molnen och inte ser verkligheten. Men ideologiska argument kan inte mötas med ett snörp på munnen och hänvisning till verkligheten, som om den fysiska verkligheten i sig var någonting som man kan dra normativa slutsatser ur.
Ungliberalerna och nattväktarstatsförespråkarna har fel när de hävdar att välfärdsstaten av solidaritetsskäl måste minska eller avskaffas, och att nationalstatens gränser ska upplösas, och de har fel på en abstrakt nivå. Deras resonemang leder nämligen till en självmotsägelse.
Jag har tidigare, precis som de flesta unga radikaler, funderat en del på ekvationen innehållande fri invandring och välfärdsstat. Jag är vänsterliberal och tycker att det vore en mycket dålig idé att avskaffa välfärdsstaten, men jag förstår samtidigt det positiva i att människor kan söka sig till ett bättre liv i ett annat land. Efter att ha funderat några varv har jag dock kommit fram till att den nyliberala utopin inte kommer att leda till att det senare införlivas.
Fri invandring innebär att människor får ta sig över gränsen, punkt. Det går inte att ha fri invandring kombinerat med migrationsverk och kommuner som ska ordna med boende och svenskundervisning. Att förespråka fri invandring är något helt annat än uppfattningen att Sverige som rik nation har ett ansvar att hjälpa människor på flykt från fattigdom eller krig. Faktum är att den idén är motsatsen till en uppfattning om Sverige som ett solidariskt land.
Vissa menar att civilsamhället skulle kunna axla mottagandet av flyktingar. Det är helt orealistiskt. Visst spelar frivilliga krafter en stor roll, men de kan aldrig ersätta Migrationsverket. Även om några migranter kan få hjälp av kyrkor, moskéer och välgörenhetsorganisationer skulle de flesta, utan myndigheternas hjälp, behöva klara sig på egen hand.
Men om vi avreglerar bostadsmarknaden och inför fler »enkla« yrken som man kan arbeta med utan utbildning då? Det är givetvis reformer som borde ha införts för länge sedan. Då hade vi kanske sluppit 360-gradersomsvändningen i migrationspolitiken. Fler rut-avdrag kommer dock inte hjälpa särskilt långt. Vi skulle kunna förbjuda alla fackföreningar och göra det skattefritt att hålla anställda med arbete.
Det hade ändå inte varit möjligt att vrida tillbaka klockan till tiden då Sverige var en stor industrination.
Låt oss då leka med tanken: Sverige inför fri invandring och avskaffar eller kraftigt bantar välfärdsstaten. Vad händer med den afghanske 16-åringen som anländer till Malmö central? Det finns ingen personal från någon myndighet som möter honom. Kanske finns Afghanska föreningen, som inte har särskilt mycket resurser då de inte får statsbidrag, som möter upp honom och hänvisar honom… ja, hänvisar honom vart då? Han kan inte direkt skriva på ett hyreskontrakt, hur avreglerad hyresmarknaden än är. Han kan antagligen inte skriva särskilt bra över huvud taget, särskilt inte på svenska.
Vad gör fattiga människor som inte har råd att införskaffa sig en bostad? De bosätter sig i kåkstäder. Vad gör människor som inte har någon utbildning eller kan språket i det land de bor i? Jobbar svart. Alla yrken i nattväktarstaten kanske är »svarta«, men det ger den afghanske flyktingen inte mer lön att leva på. Ponera också att det finns hundratusentals människor som honom, och därmed stenhård konkurrens. Utan fackanslutning är risken att han utnyttjas för en slavlön ganska hög.
Vad kommer Aftonbladets Fredrik Virtanen och resten av den välmående medelklassen att göra när Sverige har infört fri invandring och avskaffat välfärdsstaten? Ja, vad kommer alla svenskar som redan bor här göra? Fattigdom föder kriminalitet och våld, och det kommer inte svensken acceptera att behöva uppleva i sin vardag. Därför kommer enorma »gated comunities« växa fram, geografiskt avlägsna från kåkstäderna. Antagligen kommer man att behöva uppvisa någon form av ID-handling för att ta sig in i de områden där medborgarna åtnjuter en hög välfärdsstandard. Den som tar sig in i området olovligt kommer att bli avhyst.
Med andra ord: vips, en ny nationalstat. Inom (den före detta) nationalstaten. Hit kommer migranterna att få mycket svårt att ta sig (vi har ju som sagt varken SFI-utbildning eller instegsjobb).
Trots att vår 16-åring från Afghanistan antagligen ökar sin produktivitet, ökar han inte sin livskvalitet i det här hypotetiska samhället.
I en perfekt jämlik värld hade fri invandring fungerat. Men världen är ganska dålig. Därför har rika länder en moralisk plikt att hjälpa så många som möjligt på ett effektivt sätt. Det gör man genom bistånd och genom att ha en välfärdsstat som tar emot en generös mängd flyktingar. Att riva gränserna och införa en minimalstat är ingen solidaritetshandling. Ingen skulle nämligen fly till Sverige om vi inte erbjöd människor en chans att starta ett nytt liv.
Svalbard har fri invandring. Det är inte jättemånga som försöker fly dit.
Karin Pihl är ledamot av Liberal Debatts redaktion och masterstudent i praktisk filosofi.
karin.pihl@liberaldebatt.se
@Karin_Pihl