Trots allt prat om att alla elever är individer med unika behov ska alla att börja skolan vid sju års ålder. I en klass med tjugo elever ska alla lära sig lika mycket i någorlunda samma takt för att gå ut grundskolan med likvärdiga kunskaper efter nio år. Det här fungerar bra för »normaleleven«, men för alla andra blir skolgången en kamp för att hinna med eller att orka vänta.
För de elever som har svårt att hänga med finns hjälp att få hos speciallärare. Trots detta upplever många elever skolan som svår och jobbig. Inte heller högintelligenta elever som lär sig snabbt får utvecklas i egen takt. Ofta hålls de tillbaka av läraren som måste hålla ihop klassen och får läsa om samma sak så att resten av klassen får hinna ikapp. De blir understimulerade vilket kan hindrar dem från att nå sin fulla potential.
Det här är helt i linje med skollag och läroplan som slår fast att elever ska spendera en viss tid i skolan. Vilken kunskap eleverna får är viktigt, men ändå i viss mån underordnat. De som uppnår målen snabbare än vad som föreskrivs får, i stället för att gå vidare, fortsätta att studera samma sak för ett högre betyg. Kunskapen efter den nioåriga grundskolan kan alltså variera stort. En mer logisk utgångspunkt vore en viss kunskap som är så viktig att alla medborgare ska tvingas av lagen att ägna en stor del av sin barndom för att tillgodogöra sig den. Hur lång tid det tar att tillgodogöra sig denna borde tillåtas variera från elev till elev.
I en skola med läroplikt i stället för skolplikt börjar alla elever skolan vid sju års ålder, eller när de anses mogna att klara av att gå i skolan. Eleven börjar då på den första av nio nivåer. Varje nivå förväntas ta en »normalelev« ett år att klara av. När en elev bedöms ha uppnått målen får hon genomgå ett prov utformat efter respektive ämne och gå vidare till nästa nivå. En elev kan alltså samtidigt vara på nivå två i matte och nivå fyra i svenska. Detta är en förutsättning för att elever ska kunna få utvecklas i olika takt i olika ämnen beroende på hur lätt, eller svårt de har för dem.
I läropliktsskolan har alla elever undervisning i samma ämne samtidigt, men på olika nivåer. Undervisningen sker tillsammans med de elever som ligger på samma nivå, oavsett ålder. Detta främjar integrationen mellan elever i olika åldrar, låter barnen få fler vänner som ligger på samma nivå mognadsmässigt i stället för åldersmässigt och motverkar den skräck för äldre elever som många yngre känner.
När eleven uppnått målen för den nionde nivån i alla ämnen får hon genomgå ett prov och gå vidare till gymnasiet. En ökad integration mellan grund- och gymnasieskola gör det möjligt för elever att fortsätta utvecklas inom de ämnen de blivit klara med och gör det även möjligt att snabbare gå vidare till högre studier.
I stället för en skola där alla pressas i samma form får vi en skola som på riktigt ser varje elev som den unika individ hon är och låter alla utvecklas i sin egen takt.
Matilda Molander är ledamot av CUF:s förbundsstyrelse.
matilda.molander@centerpartiet.se