Ett fast handslag och ett »good job, son« var all den ömhetsbetygelse Tom Cotton fick av sin far Len Cotton på valnatten i Little Rock i Arkansas. Ingen kram, inga hyllningsfraser.
Och visst hade Cotton den yngre gjort ett rätt hyfsat jobb.
37 år gammal besegrade han Mark Pryor, som med sina 12 år i senaten, fyra år som delstatsåklagare och blodsband till förre kongressledamoten, guvernören och senatorn David Pryor (Marks pappa), inte kan räknas som något annat än ädel Arkansas-politikeradel.
Cotton besegrade inte bara Pryor.
Han sopade banan med honom.
Vallokalerna hade varit stängda i ett par minuter innan alla TV-kanaler meddelade att Tom Cotton var valets segrare, och på valvakan i Little Rock hade gästerna knappt hunnit in i lokalen förrän det var dags att ställa upp för segertal och sedvanligt flaggviftande. Med 56,5 procent mot 39,5 blev det aldrig någon riktig match och Cotton såg därmed till att Arkansas – ett traditionellt demokratfäste i södern som fostrat bland andra Bill Clinton – nu är lika republikanskt som övriga sydstater.
Det skulle vara lätt att säga att det var Tom Cottons imponerande CV som fällde avgörandet. Cotton är som hämtad ur en manual för hur en amerikansk drömpolitiker ska se ut. En väluppfostrad småstadspojke (Dardanelle har inte ens 5 000 invånare) som kom in på Harvard, tog juristexamen och blev advokat, men som efter terrorattentaten 11 september 2001 bestämde sig för att ta värvning. Och nej, Tom Cotton tog inte den enkla och trygga vägen till ett juristjobb i försvarsdepartementets tjänst. Han tog så klart värvning i infanteriet – precis som pappa Len under Vietnamkriget – och utsatte sig för livsfara i både Afghanistan och Irak.
Invald i kongressen blev Cotton 2012. I januari tar han plats i senaten, som den förste veteranen från krigen i Afghanistan och Irak. »Good job, son…«
Men sanningen är att den välartade och välfinansierade Cotton-kampanjen – det strömmade in pengar från rika konservativa donatorer i hela landet – inte hade seglat mot en säker seger om inte en viss president suttit i Vita huset.
Efter att Pryor, som ägnade sin kampanj åt att marknadsföra sig som en konservativ demokrat som tog avstånd från president Barack Obama, förklarat sig besegrad konstaterade många politiska kommentatorer att Arkansas blev helrepublikanskt (republikanerna vann i princip alla betydelsefulla val som gick att vinna) betydligt tidigare än beräknat på grund av Obama.
Tom Cotton blev under kampanjen anklagad för att ha alltför bråttom i sin jakt på en senatsplats; om man är född i slutet av 70-talet har man råd att bida sin tid?
Men varför skulle en ung, konservativ krigsveteran vänta med att kandidera i ett val där politiker, finansiärer och väljare letade efter sätt att visa missnöje med den sittande presidenten?
Tom Cotton kommer vi att se mer av.
Anders Rönmark
är politisk redaktör på Tidningen Ångermanland och gästredaktör för detta nummer av Liberal Debatt.
anders.rönmark@allehanda.se
Twitter: @andersronmark