RECENSION: »Härskarna i Kreml – Från Gorbatjov till Putin« av Örjan Berner (Albert Bonniers förlag, 2014)
Aldrig har världen haft så goda skäl att oroa sig för den unga ryska federationen. Det auktoritära styret och den aggressiva utrikespolitiken har fått larm att ljuda förr. Men med invasionen av östra Ukraina, åtdragna tumskruvar mot närområdet och hårda slag mot de egna medborgarnas frihet skakar Vladimir Putin våra föreställningar om det moderna Europa. Den ryske presidenten är värd vår uppmärksamhet, men det han säger framstår snabbt som verklighetsfrånvänt och historierevisionistiskt.
Sedan Sovjetunionens kollaps har världens blickar riktas åt andra håll. Personer som tidigare kunnat djupdyka i det ryska dras i dag i hög utsträckning till företeelser på arabiska eller mandarin. Lyckligtvis finns en tät bokutgivning som kanske kan väcka nytt intresse även för grannen i öst. Östeuropakorrespondenten Anne Applebaums tegelsten Iron Curtain ger exempelvis en historisk förklaring till dagens skräck för Ryssland i länder som Polen och Tjeckien. Den ukrainske historikern Serhii Plokhy förklarade nyligen Sovjetunionens sammanfall för en internationell publik med boken The last empire. I förloppet runt sammanfallet tydliggörs exempelvis Ukrainas historiska betydelse för den ryska självbilden. Utan Kiev skulle Rysslands historiska vagga finnas i Centralasien i en utsträckning som sällan tjänat Moskvas syften. Det är exempelvis talande att den amerikanska presidenten Richard Nixon refererade till Kiev som alla ryska städers moder under ett statsbesök. Serhii Plokhys skildrar även en paranoid statsapparat som till slut vänds mot Michail Gorbatjov. I ett samhälle där centralmakten på samma gång detaljstyr och strider mot sig själv blir Vladimir Putin, den envåldshärskande före detta underrättelseofficeren, en begriplig produkt.
Örjan Berner, Sveriges ambassadör i Moskva under händelserika år på 80- och 90-talen, gav nyligen ut Härskarna i Kreml – Från Gorbatjov till Putin. Berner är en god skribent och förklarar mycket av det som från en svensk horisont känns främmande med Ryssland. Tyvärr glappar innehåll och marknadsföring av boken. Härskarna i Kreml är i första hand inte ett porträtt av makthavarna i den ryska regeringsbyggnaden. Det rika materialet hade tjänat på att förpackas som memoarer, vilket de snarare är.
Likväl är Härskarna i Kreml utvecklande läsning. Örjan Berner blandar observationer från maktens salar med tjuvlyssnande i kön på Moskvas första McDonalds. Ryska seder och rysk historia kartläggs väl, med intressanta observationer från tiden som affärsman i österled efter diplomatkarriären.
Boken ger nycklar till det grannland som på tvåtusentalet talar om intressesfärer i Europa. Ett grannland där EU smutskastas i statstelevisionen och affärssamarbeten är ett viktigt verktyg för att blockera både kritik och sanktioner. Ryssland har på flera vis valt en strategisk isolering från Europa och bygger nu ett eget block för handel och säkerhetspolitik. Örjan Berners beskrivningar av ett Ryssland som kan vända sig såväl inåt, västerut eller mot Asien är därför viktiga.
Putin spelar ett farligt spel med religiös diskriminering och en ökande främlingsfientlighet. Han anspelar på arv från tsarer, manar till revanschism efter Östblockets splittring och rustar upp i rask takt. Men som författaren skriver är Ryssland även en kulturnation med en lång historia av utbyte med Europa. Vad vore den europeiska romanen utan Tolstoj eller Dostojevskij? Längs med boulevardvandringen på väg till den svenska ambassaden beskriver Berner kulturbyggnader, statyer och bostäder med koppling till kända generaler, poeter, politiker och konstnärer. Staten lever kvar i den form den antog under Ivan den förskräckliges femtonhundratal, men på många andra sätt är Moskva ändå en ledande världsmetropol.
Härskarna i Kreml är trots redaktionella brister en fin skildring av Rysslands dubbla natur. Berner avslutar med att fråga sig vart Ryssland går. Annekteringen av Krim ger Putinregimen möjlighet att sluta ett nytt socialt kontrakt där folket förväntas ge stöd åt byggandet av en euroasiatisk stormakt. För att uppnå detta inskränks fria medier och snart även Internet i stor skala. De som protesterar utmålas som femtekolonnare och fosterlandsförrädare. Men systemets stabilitet är beroende av att fortsätt kunna leverera tillväxt. För detta behövs den västliga handeln och här ser Berner möjligheter. Med käpp och morot hoppas han bygga ett samarbete med målet att Kremls aggressiva politik överges. Slutsatserna kommer att provocera, förhoppningsvis väcker de mer Rysslandsdebatt.
Joakim Rönnbäck är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd.
joakim.ronnback@liberaldebatt.se
Twitter: @JoakimRonnback