Nyligen upphävde Högsta förvaltningsdomstolen Radiotjänsts beslut att avgiftsbelägga datorer. Men glädjen riskerar bli kortvarig. Liberal Debatts genomgång visar att en majoritet i riksdagen öppnar för att ändra lagen. Peder Gustavsson beskriver generationskonflikten som borde fått större utrymme valrörelsen.
Frågor som rör kultur, äganderätt och integritet på nätet har varit sprängstoff i ett årtionde. Pirate Bay-rättegångarna, FRA-lagen, Ipred och Datalagringsdirektivet har skapat vår tids stora generationsklyfta. Utvecklingen nådde sin kulmen i och med Piratpartiets framgångar i Europaparlamentsvalet 2009. Men är freden verkligen ett faktum bara för att partiet åkte ut i maj? De lagar som upplevts som teknikfientliga och frihetskränkande är införda, om än med kosmetiska tillägg och ändringar. Att den grundläggande skillnaden i syn på nätet kvarstår märktes inte minst när statliga Radiotjänst beslutade att förändra sin tolkning av lagen, till vad de kallar en ”teknikneutral” tv-avgift.
Efter Radiotjänsts nederlag i somras kom 60 000 hushåll att begära tillbaka sina tv-avgifter. I augusti hade 67 miljoner kronor lämnats åter. Summan är småpotatis i förhållande till de dryga sju miljarder myndigheten varje år driver in i avgifter, men det är framtiden som gör processen är intressant. Domen är utan tvekan ett hårt slag mot tv-avgiften som en långsiktig finansieringsmodell för public service. Radiotjänsts ordförande Eva Hamilton, tillika vd för SVT, har dock inte gett upp utan lovar fortsatt verka för avgift på datorer. I SVT:s interntidning skriver hon att det är orättvist att yngre personer som har ”massor av olika manicker av olika skärmstorlek” undkommer tv-avgiften och slår fast att lagen bör ändras. SVT själva är smärtsamt medvetna om att unga inte är lika intresserade av utbudet. Exempelvis definierar man, rimligen för att snygga till siffrorna, tittarna som ”unga vuxna” tills de fyllt 44 år.
Men låt oss ta det från början. I februari 2013 börjar SVT sända hela programtablån direkt på nätet. I och med detta menar Radiotjänst att även datorer med internetuppkoppling i lagens mening är att betrakta som tv-mottagare. En tolkning som Per Ödling, professor i telekommunikation vid Lunds Universitet, anser absurd: ”Avgift på datorer går att jämföra med att parkera en stor skärm framför hem utan teve, för att sedan avgiftsbelägga de boendens fönster och ögon. De kan ju ha sett på teve!”
Enligt lagen är en utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program en tv-mottagare, även om utrustningen inhandlats för andra ändamål. Därför låter Radiotjänst för första gången rikta krav mot personer som inte har teve, utan enbart dator, surfplatta eller smartphone. Flera personer protesterar och överklagar, men Radiotjänst får rätt i förvaltnings- och kammarrätt. I och med att datorer nu anses avgiftspliktiga ökar antalet licensbetalare med 90 000 redan under 2013 – public service finansiering tycks säkrad för framtiden.
Domarna möts dock av kritik. Gunnar Karlsson, professor i teletrafiksystem vid KTH, ifrågasätter bland annat hur Radiotjänst använt sig av olika begrepp i lagen. Karlsson menar att myndigheten gjort felaktig tolkning av begreppen ”avsedd” och ”utsändning”. Ärendet tas vidare till högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen, och rivs där upp i linje med Gunnar Karlssons kritik. Det är dessa begrepp – ”avsedd” och ”utsändning” – som Eva Hamilton nu vill förmå riksdagen att ändra.
Public service finansiering har alltid varit omdiskuterad. Så klart vill Eva Hamilton se trygga – och ökande – intäkter. Men utspelen efter sommarens dom bär också en generationskonflikt. Ny teknik och nya normer kring hur och vad en individ är beredd att betala för, är plötsligt på kollissionskurs med oberoendet för public service. I ett nytt och fragmenterat medielandskap är det inte längre självklart att göra Bolibompa, Rapport och Kobra till del i mediekonsumtionen. Vad som i praktiken blir en avgift på internetuppkoppling är så klart kontroversiellt för en generation som är uppvuxna med – och i stor utsträckning på – nätet. Unga som kanske aldrig själva valt att se på SVT:s utbud.
Samhällsinstitutionen public service bygger, precis som Systembolagets alkoholmonopol, på att verksamheten upplevs som legitim och motiverad. Att så är fallet noteras i den proposition (2012/13:164) som ligger till grund för riksdagens villkor och riktlinjer för public service-bolagens programperiod 2014-2019. Finansieringen ska ha allmänhetens förtroende, betalningsviljan ska vara hög och alla som drar nytta av verksamheten ska dra sitt strå till stacken.
Betalningsviljan för en så kallad ”teknikneutral” tv-avgift, vilket förespråkas av Radiotjänst med Eva Hamilton i spetsen, framstår i alla fall bland yngre personer som mycket svag. I en undersökning med personer 15-30 år (YouGov), är hela 71 procent direkt negativa till tv-avgift för datorer. Samtidigt visar undersökningen att en majoritet vill betala för public service, om än på annat sätt.
Den ursprungliga styrkan i rådande finansiering låg tydlig koppling mellan tv-avgift och mediekonsumtion. Basutbudet innehöll flera avgiftsfinansierade kanaler för radio och teve, och den som hade en teve – såg också på teve. Kopplingen mellan en valfri dator med internetuppkoppling och verksamheten inom public service-bolagen förefaller betydligt svagare. Man kan spendera ett helt liv på Netflix, Spotify och Youtube utan att ens nudda en av Utbildningsradions eftermiddagssändningar i kanal 2. De svenska public service-bolagens utbud i förhållande till allt annat innehåll på nätet är en droppe i havet.
Det är för att våra medievanor förändrats i grunden som nuvarande tv-avgift, där datorer inte inkluderas, inte är långsiktigt hållbar. Men vilken är då framtidens finansieringsmodell?
Efter Högsta förvaltningsrättens dom har det varit tyst ifrån riksdagspartierna i frågan. När Liberal Debatt frågade hur partierna ställer sig till det Radiotjänst kallar en ”teknikneutral” tv-avgift är svaren svävande. Det sista man vill är att väcka den vrede som vilar med Piratpartiets förlista skepp på Östersjöns botten. En majoritet är dock tydlig med att man vill se förändring av nuvarande system, men man vill avvakta den utredning som ska tillsättas i ämnet. I propositionen om det nya avtalet för public service-bolagen, antagen i riksdagen 2013, utlovas nämligen en utredning av finansieringsmodellen innan nästa tillståndsperiod inleds år 2020.
Kraften i frågan märktes inte minst i den starka opinion som väcktes när datorinnehavare för första gången krävdes på avgift i början av 2013. Genom att hänvisa till en utredning som ännu ej har påbörjats vill partierna göra tv-avgiften till en fråga om teknik. Det är synd. För i själva verket är frågan principiell. Att förr välja ett liv utan teve går knappast att jämföra med att i dag välja ett liv utan dator, surfplatta eller smartphone. Även i det gamla mediesamhället kunde det förra ske utan större sociala och ekonomiska konsekvenser. Det senare ligger i dag närmare att välja ett liv som eremit.
Dessutom har frågan redan utretts av den så kallade Public service-kommittén, vars förslag till ny finansieringsmodell lades fram 11 september 2012. Kommittén föreslog en obligatorisk och individuell avgift, liknande begravningsavgiften. När Public service-kommitténs betänkande skickades på remiss hade regeringen dock lyft ut förslaget om ändrad finansiering. Finansminister Anders Borg (M) har förklarat att han vill behålla den nuvarande tv-avgiften. En avgift på skattsedeln är för den enskilde medborgaren detsamma som en skatt. Och vilken moderat finansminister vill stå som ansvarig för en skattehöjning om sju miljarder årligen när samma pengar kan hämtas hem på annat sätt?
När Liberal Debatt i september 2014 frågar partierna om tv-avgiftens framtid önskar Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna samtliga en lösning liknande den Public service-kommittén först föreslog. Frågan är dock om det har någon betydelse om även nästa utredning kommer till samma slutsats, att nuvarande avgift bör skrotas. Vad säger att den inte ignoreras igen, särskilt som Eva Hamiltons och Radiotjänsts lösning ”bara” är ett par knapptryckningar bort?
Public service har en viktig funktion i den svenska demokratin och bör därför ha en stabil och hållbar finansiering. Men den nuvarande avgiften för tv-mottagare är inte längre någon långsiktig lösning. Mediekonsumtionen är i snabb förändring och innan vi vet ordet av har alla ”massor av olika manicker av olika skärmstorlek”. Att då behålla tv-avgiften, med ändrad lagstiftningen så att uppkopplade datorer av alla dess slag inkluderas, riskerar att vara förödande för finansieringsmodellens legitimitet hos såväl yngre som äldre i befolkningen. Dessutom kostar Radiotjänsts kontroll och administration av nuvarande avgift 150 miljoner kronor årligen (att jämföra med en dryg fjärdedel av presstödet).
Public service nuvarande avgiftsmodell har spelat ut sin roll och bör därför avskaffas. Oberoendet vilar i dag ändå främst på avtalsvillkor, programperiodernas längd och tillsättningen av dess ledning. Dessa värden bör gå att bibehålla även med nya och mer tidsenliga lösningar. Politisk debatt och principiell hållning bör forma public service finansieringsmodell, inte myndigheters trixande med teknik eller att mediechefer som tror sig kunna beställa lagstiftning som det vore en postorderprodukt.
Ändå tycks Socialdemokraterna och Moderaterna bildat ohelig allians i frågan och håller fortsatt öppet för Eva Hamiltons förslag. Valdagen är snart här. Det finns nog många väljare, speciellt yngre, som velat att den här frågan fått större utrymme i valrörelsen.
Peder Gustavsson avla i somras masterexamen i företagsekonomi vid Stockholms universitet och har tidigare arbetat på Ohlininstitutets kansli. I Liberal Debatt har Gustavsson bland annat skrivit om ”mördarkungen” Karl den XI och Björn af Kleens bok om familjen Bonnier.
E-post: pedergson@gmail.com
Twitter: @PederGustavsson
Så frågade vi partierna:
Med bakgrund i Högsta förvaltningsdomstolens dom tidigare i sommar och Eva Hamiltons uppmaning att ändra lagstiftningen därefter, kommer ni att medverka till en teknikneutral tv-avgift?
Och så svarade deras företrädare:
Lena Adelsohn Liljeroth (M), kultur- och idrottsminister:
”Moderaterna har ett partibeslut på att public service på sikt bör finansieras via skattsedeln, men samtidigt vill vi avvakta utredningen innan vi landar exakt i hur finansieringen ska se ut.”
Gunilla C Carlsson (S), riksdagsledamot och Kulturutskottets ordförande:
“Vi socialdemokrater har föreslagit att en översyn av tv-avgiften ska genomföras snarast möjligt – regeringen har passat i frågan. Vår uppfattning är att det viktigaste är att tv-avgiften har stor legitimitet och ger största möjliga oberoende för public service.”
Ulf Nilsson (FP), riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson:
“Folkpartiet har lyft fram idén om en obligatorisk avgift lika för alla vuxna personer och oberoende av mottagarinnehav. En sådan avgift skulle bli betydligt lägre än dagens licens, eftersom fler skulle betala. Avgiften kan av praktiska skäl dras via skattsedeln, men ska inte hänga ihop med det övriga skattesystemet. Hanteringen ska som idag skötas utanför statsbudgeten. Personer utan inkomst, som arbetslösa eller studenter, bör undantas från avgiften.”
Per Lodenius, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson:
“Centerpartiet har länge förespråkat en avgift som tas ut av alla skattebetalare. På samma sätt som man gör med till exempel begravningsavgiften. Avgiften skulle vara lika för alla oberoende av inkomst och omöjlig att smita från. Centerpartiet har drivit frågan och har också sett till att en utredning om public service finansiering ska genomföras under denna tillståndsperiod.”
Agneta Börjesson (MP), riksdagsledamot och ersättare i Kulturutskottet:
”Vi ställer oss tveksamma till att överge det rådande systemet. En övergång till någon form av skattefinansiering tror vi kommer drabba oberoendet. Eva Hamiltons förslag till att ändra lagstiftning är intressant men vi avvaktar vidare utredning av frågan.”
Lars Ohly (V), riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson:
”En ny utredning bör göras utifrån att garantera Public Service oberoende, garantera långsiktigt hållbar finansiering, minst på dagens nivå, och utforma ett betalningssystem som accepteras av en majoritet av betalarna.”
Aron Emilsson (SD), kulturpolitisk talesperson:
”En reformering av finansieringen av public service är nödvändig, Vi lutar åt att en finansiering via skattesedeln vore det lämpligaste. En modell som kan tjäna som inspiration är hanteringen av begravningsavgiften som ligger utanför ordinarie budget.”
Kristdemokraterna, via sin hemsida:
”Kristdemokraterna är för ett oberoende Public service. Kristdemokraterna föreslår en individuell separat avgift som tas in via skattsedeln, att tv-licensen avskaffas och att Radiotjänst läggs ned.”