Flytta till stan. Så lyder det första av tolv i förtrolig ton givna råd till läsare av romanen Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien (Natur och Kultur). Den pakistanske författaren Mohsin Hamid anspelar på självhjäpsbokens form och tilltal i berättelsen om hur en hepatitsjuk pojke flyttar från landsbygden för att klättra i de sociala hierarkierna i en namnlös storstad. För att uppnå rikedom råds läsaren till sådant som att gå i skola, inte bli kär och att undvika idealister. Det sista rådet visar sig särskilt värdefullt när huvudpersonen, beskriven i självhjälpsbokens du-form, börjar tjäna sitt uppehälle genom en grumlig tillvaro som dricksvattenförsäljare.
Mohsin Hamid har levt i både Storbritannien och USA. Likväl vill europeiska recensenter gärna introducera honom för en västerländsk publik genom jämförelser. Han sägs vara rapp som Hunter S Thompson. Skildra fattigdom som en Charles Dickens. Och nysta i familjeband som Jane Austen. Med risk för att nöta det greppet fyller hans nyaste bok något av ambitionen hos Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Hamid skriver förvisso kort; det blir mer inkluderande då i ett land där läskunnigheten är låg, förklarade han när han i vintras besökte Kulturhuset i Stockholm. Men på få sidor målar Hamid upp en rad miljöer som i en lyckligare framtid kanske kan tjäna som en vackert utformad påminnelse om skikten i ett fattigt samhälle i snabb förändring.
Berättelsen saknar tidsmarkörer annat än den stigande åldern hos namnlösa karaktärer. I stället reser läsaren i ekonomi, när fattig landsbygd stegvis blir en allt mer välbärgad tillvaro i storstaden. Greppet kommer inte att uppskattas av alla. Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien är ambitiöst skriven på både längden och tvären med sin speciella ton och det samtidshistoriska uppdraget. Men oavsett om man finner självhjälpsformatet roligt eller kanske lite tjatigt i en skönlitterär berättelse finns det i innehållet mycket att hämta. Väl översatta och lättlästa ingångar till en avlägsen bit av världen i snabb urbanisering och utveckling växer inte på träd.
Vilhelm Moberg skrev aldrig roliga men småpladdrigt postmoderna betraktelser om självhjälpsböcker. Och tur är väl kanske det. Han var inte heller samtida med sin berättelse. Men när de småländska utvandrarnas mödor blivit avlägsna i tid, och nybyggande flyttar kommit att förknippas med andra delar av världen, kanske Hamids berättelse tillsammans med exempelvis Gregory David Roberts Mumbai-epos Shantaram kan fylla en liknande funktion. Kristina och Karl-Oskar hade trots allt också kunnat tjäna på rådet att undvika idealister.
Joakim Rönnbäck
är journaliststudent och medlem i Liberal Debatts redaktionsråd.
joakim.ronnback@liberaldebatt.se
Twitter: @JoakimRonnback