Vad händer med liberalismen efter Alliansen, frågar sig Liberal Debatt. Vad hände med liberalismen under Alliansen hade ärligt talat varit mer intressant att få höra liberalers mening om.
Har åtta års borgerlig allians varit, för att använda ett trött uttryck, »ett liberalt skyltfönster«? Vad känns som framgångar och vad känns som bakslag?
För en socialdemokrat upplevs linjen i alla fall som en helt annan än när Folkpartiet satt i regeringsställning förra gången. Från en bred liberalism som tycktes överbrygga till och med blockgränser, till en smal och hård liberalism långt till höger.
Som »högersossen« under den rödgrönblåa middagen konstaterar i numret, finns därför ingen möjlighet för Socialdemokraterna att samarbeta i en regering med Folkpartiet. I alla fall inte just nu.
Men förlorar de borgerliga regeringsmakten spricker rimligen Alliansen. Om Folkpartiet samtidigt backar är det svårt att tro att Jan Björklund skulle fortsätta på partiledarposten länge till, även om stålbadet kanske kräver i alla fall en halv mandatperiod.
Så det var väl för väl att jag växte ifrån min fäbless för Folkpartiet redan i tidiga år. Efter att Ola Ullsten blev statsminister, på min fyraårsdag till på köpet, lär jag ha sprungit omkring i ett halvår och kallat honom »Gullsten«. För fler minnen från Ullstens statsministertid, vänligen vänd er till Ingvar Carlsson.
Att arbetskraftsinvandringen nämns på flera ställen i numret som en knäckfråga för Sverige efter Alliansen är intressant. Men där liberaler kritiserar socialdemokraterna för enögdhet är det svårt att inte kasta samma boll tillbaka. Att arbetsmarknadsprövningen letat sig in på LO och S lista över önskvärda regleringar av arbetskraftsinvandringen är i sanning problematiskt, och förtar tyvärr den positiva effekten av en i övrigt högst rimlig önskelista.
Men att liberaler försvarar en praktiskt taget oreglerad arbetskraftsinvandring med att dåliga villkor här är bättre än villkoren i migranternas hemländer visar på ett antifackligt drag som snarast förstärkts under regeringsåren. Eller handlar det bara om liberalers problem att se kollektivet för alla individer?
Det vore önskvärt att liberalerna erkände att dagens system inte saknar fel, fel som drabbar just individer. Upplysningen att 20 procent av arbetstillstånden 2012 rörde IT-anställda från i huvudsak Indien väckte mest en undran om vilka de resterande 80 procenten var, och framförallt om de fick schysst lön och schyssta villkor.
Susanne Sjöstedt
är politisk redaktör (S) på Tidningen Ångermanland.
susanne.sjostedt@allehanda.se