Skip to content
Tema

Enkel från Bromma till Mubarak

Drygt tolv år har gått, men ännu lägger staten locket på utvisningarna till diktaturens Egypten. Liberal Debatts Joakim Rönnbäck har läst Lena Sundströms bok om Sveriges svek, Mubarakregimens tortyr och journalistikens sökljus när det offentliga mörkar.

Ordet rättsstat klingar teori. Men frånvaron av en rättsstat blir snabbt högst konkret. De så kallade Egyptenutvisningarna 2001 är ett exempel på det. Förloppet är åter omtalat genom Lena Sundström dokumentära bok Spår. Genom boken kastar Sundström åter ljus på ett myndighetsövergrepp som behöver hållas i minne.

Skeendet runt gripandena av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery en decembereftermiddag 2001 gick anmärkningsvärt snabbt. Planet mot Kairo lyfter redan samma kväll och gripandet förefaller ha skett innan regeringsbeslutet var expedierat. Möjligheterna att försvara männen juridisk var även närmast obefintlig genom den snabba processen och de hemligstämplade bevisen.

Planet från Brommaflygningen, N379P, visade sig senare tillhöra ett mycket hemlighetsfullt amerikanskt bolag med skilda destinationer, däribland Guantánamo. Att använda ett flygplan från tredje land hörde inte till vanligheterna. Än mindre att svensk personal inte följde med under flygningen. I stället hade ansvaret inför lyftet på Bromma skiftat till amerikanska agenter. Ljudlöst kommunicerandes med tecken försågs därefter de gripna med huva och overall.

Den upprepade misshandeln började direkt framme i Egypten. De två månaderna med fysisk tortyr följdes av tio månader i mörk isolering. Kritiken mot svenska UD:s oförmåga att förstå detta när de väl träffade de fängslade har varit hård. Den systematiska tortyren av oppositionella i Mubaraks Egypten hade avskrivit landet som destination för utvisning om det inte hade varit för en särskild garanti att tortyr inte skulle ske. En garanti vars uppföljning varir häpnadsväckande bristfällig.

När TV4-journalisterna Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin började nysta i fallet var myndigheterna även oförsvarligt defensiva. Tidsandan var skrämd och trängd efter 11:e september-attackerna. Det svårdefinierade kriget mot terrorismen förde tanken om legal, eller i varje fall vad som kom att kallas extralegal, tortyr till respekterade forum. President Bush ord om att vara med eller mot USA öppnade upp för de mest oväntade av samarbeten. Syrien kom exempelvis att spela en roll i det internationella nätverk av flygningar med misstänkta terrorister YV4-journalisterna i samarbete med utländsk media fick vittring på.

Med hemliga bevis, en snabb process och amerikansk transport borde staten ha fruktat det värsta om de misstänkta. Likväl söktes inga hem igenom, inga datorer beslagtogs. De två regimkritikerna, som tidigare flytt från det land de kom att utvisas till, ansågs likväl utgöra ett hot för sin omgivning även i Sverige. Så löd i alla fall den svenska försvarslinjen efter Kalla faktas avslöjande.

Egyptenutvisningen är inte unik, en rapport från Europaparlamentet lyder:

I demokratier där rättsstatsprincipen hyllas av hävd kan kampen mot terrorismen inte vinnas genom att offra eller inskränka just de principer som terrorismen vill förgöra, i synnerhet får man aldrig kompromissa i fråga om skyddet för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Europaparlamentet understryker att minst 1245 flygningar i CIA:s regi har skett i europeiskt luftrum och inneburit landningar vid europeiska flygplatser mellan slutet av 2001 och slutet av 2005.

I rapporten konstateras även att flera människor har torterats på basis av information som har framkommit när andra har torterats. Parlamentet har även beklagat att ingen svensk regeringsrepresentant hade möjlighet att träffa kommittén. Likväl konstateras att sex mellanlandningar av CIA-plan har skett på svensk mark.

Tid har förflutit och regeringen bytts ut. Förenta nationerna, riksdagens konstitutionsutskott och Justitieombudsmannen har i efterhand kritiserat det svenska agerandet. Likväl ställs ingen till svars så som har skett i liknande utländska fall. Sverige är inte heller ett land där människor är vana vid att riskera jobb, lön eller social position för att avslöja allvarliga missförhållanden i samhället. Rätt människas agerande med skydd av meddelarfriheten hade enligt Sundströms räckt för att hindra att två politiska flyktingar inte skulle lämnas färdigpaketerade till en känd tortyrregim.

Agiza och Alzery är i dag fria och har vunnit en skadeståndsprövning genom JK. Sommaren 2012 beviljades Ahmed Agiza permanent uppehållstillstånd i Sverige, ingen förklaring har lämnats till varför han ansågs vara en samhällsfara vid avvisningsbeslutet och inte anses vara det i dag.

Joakim Rönnbäck är journaliststuderande och medlem i Liberal Debatts redaktionsråd.
joakim.ronnback@liberaldebatt.se