Skip to content
Porträtt

Ronald Dworkin

Den 14 februari i år gick Ronald Dworkin bort. Jämte John Rawls var Ronald Dworkin kanske den mest publike och inflytelserike av den moderna egalitära liberalismens företrädare.

Dworkins arbeten begränsade sig inte endast till den politiska filosofin utan snarare växte denna fram som en konsekvens av hans rättsfilosofi; för det var som rättsfilosof som Dworkin egentligen var verksam.

Utbildad i filosofi och juridik gjorde Ronald Dworkin sig ett namn som en ovanligt begåvad, välpolerad och argumentativ jurist. Efter studierna arbetade han även på en större juristfirma i New York. En tjänst han sedermera övergav för att göra en akademisk karriär.

Dworkin kom att inneha två professurer, i New York och i London, de två städer han delade sin tid emellan. Han gjorde sig efterhand känd för sina arbeten om den amerikanska konstitutionen och den rätta ”moraliska” läsningen av amerikansk lag i opposition mot den positivistiska tolkningen som tidigare dominerade amerikansk juridisk diskurs. Med boken Taking Rights Seriously (1977) blev han känd som en radikal rättighetsliberal. Under 1980-talet kom fler böcker och artikelsamlingar om amerikansk lag, om abort och dödshjälp (Dworkin var för båda) och till slut samlingsverket Sovereign Virtue (2000), där han samlade sin syn på liberal tradition.

Till skillnad från flera andra filosofer begränsade Dworkin inte sina teorier till just den teoretiska världen; det var alltid viktigt att omsätta liberala principer och resonemang i politisk verklighet. I andra delen av Sovereign Virtue omsätter Dworkin ideologin i politik inom exempelvis synen på demokrati, pengars roll i amerikansk politik, fördelningspolitik, yttrandefrihet, välfärdspolitik med mera.

Dworkins etik utgår från två till synes enkla principer. För det första att alla liv har ett objektivt värde och att det därför är objektivt viktigt att alla liv blir lyckade istället för misslyckade. För det andra principen att alla bär eget ansvar för sitt liv; vad det ska bestå av, hur det ska bli framgångsrikt och hur man ska sträva efter att uppnå det. Tillsammans bildar dessa två principer Dworkins etiska individualism. Den första principen betonar jämlikheten; allas liv har objektivt samma värde och den andra principen betonar det individuella ansvaret som vi alla har för våra egna liv.

Ur dessa två etiska principer härleder Dworkin sin jämlikhetssyn, eller allas lika rätt till samma hänsyn och respekt, som det heter i en av hans nu klassiska formuleringar. Friheten finns inte i sig själv, däremot finns det olika friheter, som följer av jämlikhetsprincipen.

Ur detta, menar Dworkin, följer att den liberala staten ska förhålla sig neutral till människors livsval, annars bryter den mot allas rätt till samma hänsyn och respekt. Jämlikhetsprincipen – inte någon frihetsprincip – motiverar således klassiska friheter så som yttrande-, religions- och föreningsfriheterna.

Samtidigt motiverar jämlikheten en fördelning av samhällets resurser som är jämlik. Här är Dworkin en radikal socialliberal. Han utvecklar denna fördelningsprincip inte ur Rawls kända ursprungssituation, där vi befinner oss bakom en slöja av okunnighet, utan efter ett avancerad auktionsförfarande på en öde ö, enklast presenterat i hans Sovereign Virtue.

Vi människor är ansvariga för våra egna liv och våra egna val. Men vi kan inte anses vara ansvariga för omständigheter som vi inte kan påverka. Sådana omständigheter är exempelvis vår genetiska uppsättning, olika handikapp och dylikt. Vi kan inte i moralisk mening sägas förtjäna ett handikapp, medan vi däremot kan sägas förtjäna en lägre lön om vi väljer att arbeta mindre för att ha mer fritid.

En liberal fördelningspolitik ska således vara känslig för människors ambitioner, deras val efter olika tycke och smak – det vill säga de handlingar de är moraliskt ansvariga för – men okänslig för omständigheter som människor inte kan sägas moraliskt förtjäna.

Staten måste omfördela människors resurser via skatter och försäkringar för att upprätthålla jämlikhetsprincipen. Omständigheter som vi inte ”förtjänar” ska utjämnas eller kompenseras för medan människor efter det är ansvariga för följderna av sina egna val.

Till skillnad från andra liberala teorier, som utilitarismen och John Rawls teori om rättvisa, betonar Dworkin det personliga ansvarstagandet. En ojämlikhet, social och ekonomisk, som uppkommer av våra fria och påverkbarbara val, är rättvis. Den ojämlikheten har vi själva ett ansvar för och kan inte anses orättvis. Genom detta infogade Dworkin det personliga ansvaret i en teori om liberal jämlikhet. Den politiska högern, i form av libertarianer, kommunitarister och konservativa kunde inte längre påstå att den liberala jämlikheten tar bort det personliga ansvaret från medborgarna. Tvärtom om, det personliga ansvaret är inbyggt i den etiska individualismen från början, jämte jämlikheten. Nu är högern svaret skyldig!

I sin sista publicerade bok, Justice for Hedgehogs, 2011, tog han sig an att skapa en filosofisk syntes av sina tidigare åsikter (det kom under våren 2013 även ut en postumt utgiven bok Religion Without a Good av Dworkin).

Titeln anspelar på en antik myt; Archilocus, den antika grekiska poeten, skrev i ett bevarat fragment: ”Räven vet många saker, men igelkotten vet endast en stor sak.” Under förra århundradet använde den liberale filosofen Isaiah Berlin citatet som en utgångspunkt i en analys av den ryske filosofen och författaren Leo Tolstoys världssyn.

I Berlins tappning fick Archilocus citat representera två distinkt skilda sätt att se på världen och värden. Rävarna vet många saker och igelkotten endast en; det finns en oändlig variation av olika idéer och värden som är oförenliga medan andra tror att olika begrepp och idéer kan återföras till en enda idé, menade Berlin.

För Berlin speglade det hans egen filosofi och liberala uppfattning i vilken olika värden inte alltid kan förenas med varandra. Värden som frihet och rättvisa är olika saker och ibland kolliderar de. Mycket frihet ger mindre rättvisa och tvärtom.

I motsats till Berlin påstår Dworkin att liberala värden som jämlikhet och frihet inte behöver stå i motsats till varandra. Vi kan utveckla en teori där exempelvis jämlikheten och friheten kompletterar varandra; de är två delar av samma politiska ideal. Bokens huvudtes är att alla olika värden egentligen hänger samman och att det är den stora insikten som igelkotten äger; etik, moral och politiska värden. Alla dessa värden kan i grund och botten hänföras till grundläggande principer. Dworkin tillämpar sina resonemang på en rad av områden: metafysisk värdeteori, sanningsteorier, polisk moral, moraliskt ansvar, den fria viljans problem med mera.

Dworkin menar att det finns en objektiv sanning och att vi kan närma oss den genom att analysera och resonera oss fram genom moraliska ställningstaganden. Utgivningen av Justice for Hedgehogs skapade en omfattande debatt. Delar av den, med de svar Dworkin hann med före sin bortgång, återfinns på hemsidan justiceforhedgehogs.net.

Ronald Dworkin har beskrivits som en John Stuart Mill för vår tid, trots hans kritik av utilitarismen. Men egentligen handlar hela Dworkins filosofiska bygge – oavsett om det gäller den amerikanska konstitutionen, abort, dödshjälp, yttrandefrihet eller ett jämlikt sjukvårdssystem – om människors möjlighet till ett gott liv. Han menade att vi kan formulera en heltäckande liberal moral för människors värdighet och att det finns ett gott liv som vi alla har rätt till.

ULF ÖFVERBERG