Den läsare som för femtio år sedan tagit upp ett nummer av Liberal Debatt hade troligen funnit en artikel av Eva Moberg. Mobergs återkommande medverkan i Liberal Debatt markerar hur idétidskriften är när den är som bäst: skarp i analysen, lustfyllt till språket och utan rädsla för dem som har makten.
När Eva Moberg avled år 2011 hade tiden gett henne rätt. Jämställdheten har vunnit viktiga segrar och de kvinnor som växer upp i Sverige i dag är friare än sina mödrar. Men framgångarna har gett Eva Moberg rätt i ännu ett avseende: det som vid införandet kan uppfattas som en omvälvande reform är bara ännu ett steg på vägen. Ett samhällstillstånd med jämställdhet mellan kvinnor och män kan inte kommenderas fram med en enskild politisk handling. Även i ”världens mest jämställda land” finns år 2013 ojämlikhet och ofrihet.
Feminism är ett laddat begrepp. Redan bland liberaler framkallar det ställningskrig. Det får regeringspartier, som annars tycks samsas förvånansvärt väl, att i stället betona sina skilda tankar om samhället. Feminism är därför i flera avseenden befriande!
I detta nummer av Liberal Debatt finns den liberala kluvenheten representerad. Men så också konkreta tankar om hur en liberal och feministisk agenda kan röja fler hinder ur jämställdhetens väg. Från Riksdagen slår Tina Acketoft (FP), Jessica Rosencrantz (M) och Caroline Szyber (KD) varsitt slag. Karl Palmås, docent vid Chalmers Tekniska Högskola, manar till liberalt perspektivskifte och Benny Lindholm, ordförande i Liberala studenter, beskriver orimliga skillnader inom akademin. Och så förklarar Marie Wickberg (C) varför hon älskar hen.
GABRIEL EHRLING
Redaktör