»Vi tror inte på människor som talar om vem som är arbetar-, medel- eller överklass. Vi tror att alla håller hög klass« konstaterade Magnus Andersson, dåvarande ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, för ett par år sedan. Goddag Yxskaft. Tyvärr är den inställningen inte ovanlig bland borgerliga politiker. Att se att våra uppväxtvillkor bidrar till att forma våra liv är inte socialism. Det är vanlig klarsynthet.
Individualism, tron på att individen är överordnad kollektivet och ska få göra så fria val som möjligt, är en grund i liberalismen. I en liberal värld är klassresor därför centrala. Det handlar om en skola som ser till att det blir lika självklart att smarta elever från arbetarklassen söker till läkarprogrammet som att läkarbarn gör det. Det handlar om mindre regelkrångel för den som vill starta företag och ge sina barn ekonomiska möjligheter man själv saknat. Men det handlar också om att studietrötta övre medelklassbarn utan talang inte har en rättighet att läsa strökurser på universitetet på skattebetalarnas bekostnad. Nej, att förklara varför bankdirektörens dotter blir VD och undersköterskans dotter blir undersköterska med att »alla håller hög klass« är att göra sig onödigt dum och blunda för ett stort hinder för riktig indvidualism.
I detta nummer rycker Erik Helmerson och Karin Svanborg-Sjövall ut till medelklassens försvar och Gabriel Ehrling förklarar varför dagens skola sviker arbetarklassens barn. Dessutom varnar Maria Nilsson för att svälja självklara sanningar om Ryssland och Gunnar Brådvik tycker att det är dags att ta hotet från Sverigedemokraterna på allvar.
Trevlig läsning!
Caroline Krassén och Erik Åslin är redaktörer för Liberal Debatt