En tidigare chef till mig i en statlig myndighet brukade säga att »man vinner inga val på organisationsfrågor«. Det är sannolikt en klok synpunkt. Bara när man verkar i en organisation en längre tid kan man bli så engagerad av dess interna organisationsturer att man ibland tror att även andra är det.
Ofta räcker det med ett steg ut på gatan från kontoret för att finna att världen snurrar på som vanligt. Vi blir sällan så upprörda av t.ex. den statliga förvaltningspolitiken så att vi byter parti på grund av dem.
Timbro publicerade nyligen rapporten Alliansens myndighetspolitik av Henrik R S Olsson. Den tar upp just organisationsfrågor. I staten. Antalet myndigheter har minskat något sedan 2006 medan antalet anställda ökat. Presentationen fick mig att göra två reflektioner.
För det första
I ett program för att driva det liberala reformarbetet vidare behöver det ingå en vision av vilken balans vi vill ha mellan det offentliga och den privata sektorn. Genom att öppna för mer företagande, särskilt inom områden där stat och kommun driver verksamheter som kan utföras av företag, får vi ett mer mångfaldigt samhälle. Det ger fler utrymme att verka och höras. Efterfrågan hos fler konsumenter kan då mötas.
Med ett sådant synsätt behöver även organisationsfrågor finnas med i det fortsatta liberala reformarbetet. Välfärden är ett självklart område att fortsätta att effektivisera.
För det andra
När man talar om omfattningen av den offentliga sektorn är det viktigare att börja med en analys av den kommunala sektorn än den statliga. Antalet anställda är omkring fyra gånger större än i staten och resursförbrukningen likaså. Medan staten effektiviserats och minskat i omfattning har vi inte sett samma utveckling i kommunerna.
När vi gör försök att ifrågasätta de kommunala monopolen, som i välfärden eller i kollektivtrafiken, blir oppositionen stark. Från den rödgröna sidan har kommit förslag om vinstförbud i välfärden. Det förslag Socialdemokraterna lagt är ett av de tuffaste återregleringspaketen vi sett. Hittills. Men också från många allianspolitiker finns ett motstånd mot att ifrågasätta omfattningen av den offentliga verksamheten. Alliansen hamnar lätt på defensiven i de här frågorna, som borde vara hemmaplan för liberaler.
Ministern, Stefan Attefall, gjorde en rimlig insats på Timbros seminarium när rapporten publicerades och förklarade och försvarade sina åtgärder. Många bra åtgärder har gjorts av Alliansen för att sänka skattetrycket och för att hålla uppe ett effektiviseringstryck i stat och kommun. Det blev dock mycket av goda föresatser och en grå vardaglig tjänstemannatillvaro som beskrevs. Ett gnetande i detaljer. Ingen politisk visionär ledning i det liberala reformarbetet. Det blev tydligt att det saknas ett politiskt program för framtiden.
Det här är inte hållbart för Alliansen om man ska attrahera väljarna vid nästa val. Det är nu hög tid att vässa politiken för en liberal prägel på synen på den offentliga sektorn.
Börja med att sluta med att säga att vi gjort allt det som vi tänkte före 2006. Som så många regeringsföreträdare säger. Det är bra men är kraftlöst. Skaffa ett program.
Jag tror att väsentliga delar i programmet är att man gör fyra saker:
1. Se över transfereringarna och administrationen av socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik. Minskade transfereringar är en väg till att ytterligare sänka skattetrycket. Administrationen t.ex. av socialförsäkringarna kan läggas på privata aktörer. Eller på arbetsmarknadens parter.
2. Sätt ett tak på skatteuttaget i den kommunala sektorn. Vi måste finna ett sätt att hindra att den kommande kostnadsökningen i välfärden tränger ut andra verksamheter. Avgiftsfinansiering är bättre än skatt eftersom det ofta ger en starkare kundstyrning och kundfokus. Kommunalskatten är också den skatt som märks mest för den vanlige medborgaren.
3. Gör klart att reform- och effektiviseringsarbetet av offentliga tjänster med mer konkurrensutsättning kommer att fortsätta. Avvisa förslagen om begräsningar av företagandet i välfärden, men stärk kvalitetsuppföljningar och upphandlingar.
4. Gör en regionreform med färre län och färre kommuner. Det kommer att spara administrationskostnader.
Med en sådan politik kan Alliansen framstå som ett reformblock i Sveriges politiska liv. Inte som en visionslös förvaltare av socialdemokratiska folkhemsstrukturer. Och då kanske, trots allt, organisationsfrågorna kan bli en liten del i ett program för en valseger.
Läs gärna Timbros rapport. Men ta den bara som en startpunkt för fortsatt debatt och reformambition!
Björn Hasselgren är Senior Advisor/Research Fellow på KTH och forskar kring effektivitet i offentlig sektor. Tidigare bl.a. avdelningschef i Riksbanken och KPMG.