»Well, what the hell’s the presidency for?« svarade den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson den som ifrågasatte om det verkligen var klokt att försöka driva igenom 1964 års kontroversiella Civil Rights Act. Hur den hånade vicepresidenten Johnson framgångsrikt övertog makten efter skotten i Dallas beskrivs i Robert A. Caros bok The Passage of Power – The Years of Lyndon Johnson (Knopf, 2012). Boken ger en fantastisk beskrivning av hur makt erövras, förloras och vinns åter. Och det är ingen vacker bild som målas. Kohandel, mobbing och grundlöst smicker utgjorde basen i LBJ:s verktygslåda. Så fick han också igenom betydligt fler lagförslag under sina första veckor som president än vad hans företrädare, den populäre John F. Kennedy, lyckades med på tre år. Lyndon B. Johnson förstod politik i dess smutsigaste men också smartaste form.
Svenskar må rynka på näsan åt vidlyftiga kampanjbidrag, gudsreferenser och smäktande patriotiska reklamfilmer, men vi har svårt att stå emot tjusningen med amerikansk politik. Vita huset kommer alltid kännas sexigare än Rosenbad.
Inte heller Liberal Debatt kan motstå att ägna stora delar av detta nummer åt presidentvalet i USA. Anders Rönmark förklarar hur amerikansk sport och politik hänger samman, Marika Lindgren Åsbrink menar att ett av president Obamas mest utskällda uttalanden innehåller en viktig sanning och Joakim Rönnbäck skriver om att också de mest principfasta politiker har svårt att hålla sig borta från smaskigt valfläsk.
Trevlig läsning!
Caroline Krassén och Erik Åslin är redaktörer för Liberal Debatt