Miljöpartiet visar vägen, delat ledarskap är dubbelt så bra. Liberal Debatt presenterar två tänkbara språkrörspar.
Lag ”påläggskalvarna”
Annie Johansson och Erik Ullenhag anses allmänt vara framtidsnamn i sina respektive partier. Båda har också ett nära förhållande till de nuvarande partiledarna.
Johansson är borgerlighetens svar på Gustav Fridolin. Hon sitter i riksdagen sedan 2006 och befodrades nyligen till sitt partis ekonomiske talesperson. Till styrkorna hör att hon förenar en liberal grundsyn med en förankring på landsbygden.
Erik Ullenhag lovade en gång att han aldrig skulle bli yrkespolitiker. Lyckligtvis bröt han det löftet ganska omgående. Han har hunnit med att vara LUF-ordförande, riksdagsledamot, partisekreterare och är numera integrationsminister.
Det är förenat med vissa risker att ha ett för nära samröre med den sittande ledningen. Blir valet 2014 ett bakslag för Maud Olofsson och Jan Björklund finns risk för att nederlaget smittar av sig på de inofficiella efterträdarna. På plussidan finns att de är etablerade matkspelare som vet hur pusslet ska läggas för att de nya partiet inte ska implodera av alla potentiella intressekonflikter.
Lag ”gräsrötterna”
Det är svårt att tänka sig två politiker med så diametralt olika framtoning som Eskil Erlandsson och Birgitta Ohlsson. Men olikheterna kompletterar varandra på ett spännande sätt.
Erlandsson älskas knappast av Stureplanscentern. Hans valkrets är istället partiets traditionalister. Det skrattas en del åt Erlandssons ökända Youtube-klipp men ute i kommunerna är förtroendet orubbat.
Ohlsson är en sorts ursprunglig arketyp för folkpartist. Hon är akademiker och ideologiskt medveten med ett starkt engagemang för jämställdhet och internationell politik. Ohlsson platsar egentligen inte alls i Jan Björklunds lagbygge men är i kraft av sin popularitet en del av partitoppen. Utan henne är det inte säkert att socialliberalerna röstar FP.
För att Centerliberalerna ska fungera krävs att partiernas ganska olika gräsrötter klarar av att samsas. Kan Erlandsson och Ohlsson kompromissa om ledningen av det nya partiet har det ett starkt symbolvärde.