SVT:s stora partiledardebatt är avslutad. Svenska partiledare måste ändå sägas hålla hög debattklass. Göran Hägglund agerade Alliansens mysfarbror med genomtrevliga (och rätt ointressanta) utläggningar om ett mänskligare samhälle. Jan Björklund drev hem kärnkraftsbudskapet. Fredrik Reinfeldt bättrade på sin image som rikshushållare och Maud Olofsson missade inte en chans att peka på positiva exempel i Norrlands inland (läs kärnväljarnas hemkommuner).
Mona Sahlin överraskade med en stark insats. Hon borde vara nere för räkning men bjöd Alliansen hårt motstånd. S-ledaren är ofta riktigt skarp i sina dueller med Reinfeldt. Men att vara retorisk skicklig är inte samma sak som att ha något konkret att komma med. Den socialdemokratiska politiken har sällan varit så osammanhängande. Man lyckas med konststycket att vara både för och emot privata alternativ i vården, skattesänkningar, friskolor och så vidare. Försöken att maskera veligheten med hård klasskampsretorik går uppenbarligen inte hem hos väljarna. Förtroendegapet är för stort.
Nu återstår bara en nervös lördag av årets valrörelse.