Tema

En förändrad filantropi kan göra större skillnad

Text: Pontus Braunerhjelm & Johanna Palmberg

Filantropen är en mytomspunnen och otydlig gestalt. Målen är angelägna, men formerna bryter med de vi är vana vid i Sverige. Men för att forma framtidens filantropi måste vi förstå vart filantroperna är på väg. LD bad Pontus Braunerhjelm och Johanna Palmberg, båda verksamma vid Entreprenörskapsforum, att beskriva dagsläget och peka ut vad vi kan vänta oss längs vägen.

Det svenska samhället står inför ett antal betydande utmaningar inom områden som miljö och klimat, migration, demografi och ett ökat tryck på de större städerna. Mer övergripande riskerar den socioekonomiska utvecklingen leda till ökad segregation, minskad jämställdhet och generellt ökande samhällsklyftor.

Samtidigt har den svenska välfärdsstaten av tradition varit universell, vilket har medfört att människor är vana vid att den offentliga sektorn tar ansvar för välfärdstjänster som finansieras via skattesedeln. Det finns därför inte nödvändigtvis någon stark förpliktelse att ge tillbaka till samhället och privata initiativ har inte heller uppmuntrats.

Det kan jämföras med USA som har ett helt annat samhällskontrakt och är känt för sin filantropiska ådra. Där motsvarar donationerna cirka två procent av BNP och har gjort så under en längre period.

Under de senaste decennierna har det emellertid skett en förändring i attityder i såväl Sverige som Europa. Entreprenörskap och innovationer ses i dag som viktiga faktorer för samhällsutveckling och privata initiativ har blivit mer accepterat. Förändringen beror till stor del på nya skatteregler, internationella förebilder och influenser, samt en ökad privat rikedom. Utvecklingen har lett till ett ökat intresse för filantropi.

2015 antog FN den så kallade 2030-agendan som innehåller 17 hållbarhetsmål och 169 delmål. En återkommande kritik som riktats mot Agenda 2030 rör de enorma kostnaderna. Enligt FN-organet UNCTAD beräknas de årligen uppgå till mellan 28 000 och 38 000 miljarder kronor. Ekonomiska resurser måste skjutas till från många olika håll. För att Agenda 2030 ska nå sina mål krävs dessutom en betydande innovationskraft, väl kända och väl definierade problem måste lösas på nya innovativa och kostnadseffektiva sätt. Detta inte bara vad gäller genomförande, utan även i form av nya finansierings- och samarbetsformer.

Här kan filantropi spela en viktig roll genom att bidra med ekonomiska resurser och genom att binda samman olika aktörer såsom regeringar, offentlig sektor, civilsamhället, akademin och det privata näringslivet.

Filantroper har många gånger en bakgrund som framgångsrika entreprenörer. De representerar en unik kombination av samhällsengagemang, resurser, förmåga att lösa komplexa problem och breda kontaktnät. Därtill har filantropiska insatser många gånger en längre tidshorisont och filantroper är ofta beredda att ta en högre risk än mer traditionella finansieringskällor, oavsett om dessa är privata eller offentliga. För filantropiskt kapital är syftet att få till en samhällelig förändring: Avkastningen består i hur väl en filantropisk insats leder till att detta uppnås. I sakens natur ligger att rena filantropiska donationer inte betalas tillbaka.

Till skillnad från verksamheter som bedrivs i offentlig regi är filantropi dessutom ofta gränsöverskridande. Offentlig sektor styrs av att medel tilldelas vissa utgiftsområden under en viss tid, i regel ett kalenderår. Det filantropiska kapitalet verkar under helt andra förutsättningar och har större frihetsgrader när komplexa och ofta riskfyllda projekt med lång tidshorisont ska finansieras. På så vis kan filantropi ses som ett socialt riskkapital som kompletterar offentlig finansiering. Filantropi har därmed potential att verka som en katalysator och generera innovativa lösningar på existerande samhällsproblem. De projekt som lyckas kan, om det passar, skalas upp och föras in i offentlig sektors verksamhet.

Under de senaste åren har filantropin genomgått en dynamisk utvecklingsfas där nya finansieringsformer som »impact investing« och »venture philanthropy« lanserats. Rågången mellan filantropi och traditionella investeringar har blivit otydligare och det är nu en glidande skala från traditionella donationer till »investeringar med samhällsintresse«.

Fokus har hamnat på samhällseffekter, mätbarhet och avkastning på kapital. Verksamheterna har fått en uttalad affärsmässig struktur. Avkastningen mäts ofta i såväl ekonomiska som samhälleliga termer. Impact-investors vill till exempel ha avkastning på sina investeringar även om de ligger under marknadsräntan, eller åtminstone att investeringen återbetalas.

Även kontraktsformerna utvecklas raskt där exempelvis utfallsbaserade kontrakt, så kallade »social impact bonds«, röner ett allt större intresse. En annan trend är att filantroperna skapar investeringsfonder för att stödja samhällsentreprenörer och på så vis verkar för en positiv samhällsutveckling.

För att stödja denna utveckling behövs ett institutionellt och skattemässigt ramverk som främjar filantropiska donationer och ökade kontakter mellan de olika sektorerna. Sedan 2016 är det inte längre möjligt att göra skattemässiga avdrag för gåvor till till ideella föreningar, stiftelser och trossamfund, då den möjlighet till skattelättnad (maximalt 1500 kronor) som Alliansen införde 2012 togs bort. För att främja gåvor och donationer vore det därför önskvärt att återinföra skattereduktionen och se över storleken på avdragsrätten.

Ett annat förslag för att främja privata donationer till högre utbildning och forskning är att ta rygg på våra grannländer Finland och Norge och införa matchingsfinansiering för donationer till högre utbildning och akademisk forskning.
I Finland, till exempel, har staten i två omgångar matchat externt insamlade medel till lärosäten med en faktor om tre för att stärka universitetens kapitalbas. Satsningen har även lett till att samverkan med det omgivande samhället har utvecklats och förstärkts. Utöver en skattemässig reform behövs det även en gemensam terminologi och tydligare definitioner. Dessutom måste kunskapen om filantropi fördjupas och spridas samtidigt som det ställs tydliga krav på mottagare av donationer att redovisa effekter och hur medlen använts.

Filantropin har förutsättningar att utveckla nya metoder, insatser och finansieringsverktyg som kan bidra till lösningar på såväl lokala som  globala samhällsutmaningar. Därför bör också politiken utformas på ett sätt som stimulerar filantropiska satsningar.

Pontus Braunerhjelm är professor vid BTH och KTH samt forskningsledare på Entreprenörskapsforum.

pontus.braunerhjelm@entreprenorskapsforum.se

Johanna Palmberg är docent vid Södertörns Högskola och forskningsledare på Entreprenörskapsforum.

johanna.palmberg@entreprenorskapsforum.se

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr