Tema

Liberalismens plats i postdemokratin

Text: Vladan Lausevic

PR-trix, kohandel och kompiskapitalism har ersatt politikens folkliga förankring. I alla fall om man ska tro sociologen Colin Crouch. Vladan Lausevic, ordförande i nätverket för individuella Alde-medlemmar i Stockholm, ser att mycket står på spel men förespråkar ändå att liberaler bör närma sig utvecklingen med nyfikenhet och tillförsikt.

I boken Postdemokrati (2011) beskriver sociologen Colin Crouch den samtida samhällsutvecklingen utifrån argumentet om att demokratin är fortsatt nationell samtidigt som ekonomin blivit global, något som ofta inneburit minskad arbetarklass men också underminerat nationellt beslutsfattande. Han förhåller sig också kritiskt mot sitt eget parti, brittiska Labour Party, och beskriver hur socialdemokratiska partier i Europa övergått från att vara arbetarrörelser till elitistiska partier som kommit att främja avregleringar och marknadsliberalism.

Att europeiska demokratier inte mått bra av denna utveckling bottnar enligt Crouch i att partierna inte längre  vilar på »massornas ideologiska stöd«, utan på PR-konsulter, massmedier  samt »pragmatisk« politik. Politiker ängar sig inte åt värderingar och opinionsbildning utan anpassar åsikter efter opinionsundersökningar. Det är värt att ta Crouchs argument på allvar, inte minst med tanke på Demokratiutredningens analys och slutsatser rörande situationen i Sverige samt det demokratiska underskottet i Europeiska Unionens flernivåstyre.

Den ekonomiska globaliseringen har inte alltid fört med sig marknadsekonomi och när företag och regeringar skapar tätare förbindelser med varandra leder det ofta till att demokratins spelregler undermineras och till korruption. Ryssland brukar presenteras som ett typexempel på sådan »crony capitalism« och liberaler i alla länder bör vara medvetna om att långt ifrån alla kapitalister gillar kapitalism – det system som ska vila på konkurrens och skapa välstånd för fler.

Allt är dock inte nattsvart i Crouchs bok: postdemokrati är inte en motsats till demokrati och samhällen inom EU är fortfarande demokratiska, även om staternas makt och inflytande minskat sedan 80-talet. Människor agerar politiskt inom ramen för nationell demokrati och fler länder runt om i världen har blivit demokratier och fler människor åtnjuter mänskliga rättigheter.

Crouch förespråkar inte någon tillbakagång till en preglobal värld. I stället menar han att världen i stort rör sig mot fortsatt postdemokrati, vilket innebär att demokratiska samhällen även blir transnationella. En sådan utveckling innebär nya identiteter och förhoppningsvis medborgare som samtidigt och för genomsamma värderingar och intressen demonstrerar i Stockholm, Berlin, Prag, Seattle och Tokyo.

Så hur ska då liberaler förhålla sig till en postdemokratisk utveckling? Inledningsvis gäller det att minnas att historiskt sett bidrog liberaler både till att forma nationer och demokratier, samt till övernationella politiska processer och globalisering. Mycket av liberalernas möjligheter handlar därmed om att utveckla vidare övernationella samhällsinstitutioner samt att skapa mer anknytning mellan dessa och medborgarna.

När »LuxLeaks«-skandalen avslöjades 2014 (Luxemburg hade utvecklat ett raffinerat system där företag hjälptes undvika beskattning) intog liberalerna i Europaparlamentet ställningen att beskattningen av större företag som Google borde skötas av EU-kommissionen. Ett sådant system skulle inte endast innebära mer rättvisa då stora företag, precis som små, skulle tvingas möta sina skyldigheter. Dessutom skulle unionens kunna finansieras direkt av kommissionen i stället för med nuvarande system där medlemsstater delas upp i nettogivare och nettotagare.

I dag argumenterar många liberaler utifrån att världen ska bli bättre genom en mer federal, politisk och demokratisk europeisk union, samt genom ett bättre globalt styre. Men för att flernivåstyret ska fungera bättre och ha större demokratiskt legitimitet krävs ett europeiskt »demos« och att fler människor i övriga världen identifierar sig som demokratiska ­kosmopoliter.

Liberaler får alltså inte nöja sig med att vi lever i demokratiska samhällen som även blivit transnationella. Det gäller i stället att reflektera över och förhålla sig till Colin Crouchs postdemokratiska ­samhälle.

Kanske väntar där en liberalismens och demokratins förnyelse – inom EU såväl som globalt.

Vladan Lausevic är ordförande i nätverket för individuella Alde-medlemmar i Stockholm.
lauvlad89@gmail.com
@VladanLausevic

Fler artiklar av Vladan Lausevic

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr